Cold War

Tänk Splinter Cell. Tänk forna Sovjetunionen. Tänk Kalla Kriget. Men som sagt, tänk Splinter Cell. För rent spontant känns huvudperson i Cold War som Sam Fisher, fast med glasögon. Spelmotorn är snarlik den vi vant oss vid i mästerliga och oöverträffade Splinter Cell: Chaos Theory. Upplägget är likadant. Så det är inte svårt att tänka ost, vin, och Frankrike efter några minuter med Cold War. Men det växer. Förvandlas. Ändras till något annat, något eget. Plagiatet raderas ut och transformeras likt Optimus Prime från skamlöst till briljant.

Det är Moskva, 1980-talet. USA står hotat av världens andra stormakt - Sovjetunionen. Finner det kollosalt skönt med ett spel som äntligen går tillbaka lite. Som för tillbaka de gamla värderingarna in i massmediaindustrin. I cirka två-tre år nu har vi vandrat omkring i mellanöstern eller Nordkorea och skjutit anonyma och onda lakejer. Jag är uppväxt med hotet från det stora landet i öst. Så det är lite som att komma hem när man vaknar upp i en iskall fängelsecell i KGB:s Ljubjanka-fängelse. Hur man hamnade där är en annan historia. Du är en amerikansk journalist som arbetar i "stridens" hetta under Kalla Kriget. När du anländer till Moskva griper KGB dig och du blir ifråntagen alla dina personliga ägodelar och blir kastad i ovan nämnda gallerbur. Historien berättas smidigt på ungefär samma serierutevis som i Max Payne.

2001 kom en väldigt bra sak. Den kallades för Xbox. En stor och svart plastlåda full av råkraft i form av 733 megahertz och ett Geforce 3-chip. Idag räcker inte 733 megahertz och Geforce 3 till någonting, om vi pratar PC-marknaden. Och det syns. Cold War är från början ett PC-spel. Att konverteringen till Xbox inte gått helt smärtfritt är tyvärr lite väl övertydligt då skärmuppdateringen luktar turkiskt gyttjebad och modellerna samt animationerna mest bara vill sova. Lite tråkigt givetvis för konsolägarna, men desto roligare är det för PC-ägarna. PC-versionen ser nämligen fruktansvärt bra ut. Allt flyter. Allt klaffar. Modeller, texturer, animationer, shaders, ljuseffekter. Våldsamt. Jag säger det igen, våldsamt läckert.

En rolig effekt som finns med spelet igenom är den kamera man först hade när man kom till fängelset. Den har modiferats lite, så att säga. Den tar inte längre bilder som man kan tycka att en kamera ska. Den fungerar nu istället som en portabel röntgenmaskin. Ypperligt för att kika genom väggar, människor eller valfritt föremål. Människor visas som vandrande skelett, vilket ser smått humoristiskt ut. Hela spelet är fyllt av liknande föremål, som är just den stora skillnaden jämnt emot Sam Fichers våldsamma äventyr. I Splinter Cell blir man tilldelad en viss mängd vapen, ammunition och föremål för varje bana. Du får sällan improvisera med hjälp av omgivningen utan förlitar dig helt och hållet på vad dina uppdragsgivare tillhandahåller dig. Här fungerar det inte riktigt på samma sätt. Man spelar ju rollen som en journalist. Sedan när har en journalist vapenkunskap som överstiger det normala? Sedan när kan journalister använda kastknivar, flashgranater och C4? En journalist använder hjärnan.

I den här situationen är det givetvis omöjligt att inte nämna honom. Mannen som alla älskar. Mannen med världens bästa hockyfrisyr och tidernas läckraste skinnjacka. Ja, jag pratar om Macgyver. Använd allt du hittar i din omgivning för att tysta dina fiender. Även om det inte går så långt som att bygga en svets av rostiga cyklar och ett bilbatteri, finns det en del invecklade saker att uppfinna. Man kan även hitta ritningar på diverse komplicerade byggsatser som mer fungerar som permanenta föremål än tillfälliga fiendemosare.

Idag känns marknaden lite sådär lagom mätt på smygspel. Det händer inte överdrivet mycket inom genren förutom när det kommer en ny del av antingen Splinter Cell eller Metal Gear Solid. Cold War känns lite som ett wildcard. Det kan bli riktigt bra, eller så hamnar det i reabacken hos den lokala spelbutiken alldeles för snabbt. Allt beror på åt vilket håll man fortsätter att bygga spelet åt. Det har potential till att bli något, men då måste man fixa diverse problem med kameran, musiken och kontrollen. De tre sakerna är viktiga saker när det gäller smygspel, och tre viktiga punkter om det här ska hålla i längden.