Command & Conquer Generals

Efter en avstickare i förstapersonsgenren är Westwoods Command & Conquer-serie på rätt spår igen. Och inte nog med det, det har äntligen blivit dags för spelserien att göra storstilad 3D-debut. Command & Conquer: Generals sträcker sig från och med idag till 20 år framåt i tiden, men situationen påminner fortfarande väldigt mycket om den i dagens läge. Se bara på de tre valbara stridsmakterna och deras kännetecken i spelet.

Spelaren kan välja att spela som USA, Kina eller Mellanösterns Global Liberation Army (GLA), och självfallet är valet avgörande för vilken spelstil du vill använda. USA:s krigsföring känns aningen skönmålad och innefattar det senaste inom vapenteknologi, medan Kinas filosofi till stor del baserats på massvis av lojala landsmän och eldkastande pansarfordon. GLA å andra sidan framställs ironiskt nog som en elaksinnad part med lömska metoder och fula knep. De allierar sig gärna med terrorceller, stjäl FN-stöd av civila, sprider mjältbrand och tar kol på landsförrädare med kärnvapen. Med andra ord har EA delat ut en del kängor, men med glimten i ögat förstås. En stor del av utvecklingen har gått ut på att väga upp de tre parterna och göra dem jämbördiga i alla lägen. Och framför allt i multiplayerdelen märks det att utvecklarna gjort ett bra jobb. Det tycks inte spela någon som helst roll vilken stormakt man väljer, alla är perfekt avvägda trots att de skiljer sig så mycket från varandra.

Command & Conquer-serien har många inbitna RTS-fans och det vet spelhuset. Givetvis har man velat tillfredställa dessa spelare i första hand, men man har också gjort vissa anpassningar för att C&C: Generals ska tilltala ännu inte invigda spelare. Till exempel är resurshanteringen inte riktigt lika dominant i denna del. I förhållande till tidigare spel såsom Tiberian Sun och Red Alert 2 har momentet vägts upp med framför allt själva krigandet. Resultatet är ett lite tätare, lite mer actionfyllt strategispel, något som definitivt faller mig helt i smaken. Även striderna har förbättrats en hel del. Mycket tack vare den nya, dynamiska grafiken som exempelvis låter dig gömma krypskyttar i kringliggande ruiner och köra över träd med bandvagnarna. Det gäller också att planera sin framfart på ett mer realistiskt sätt. Att producera horder av en och samma sak, låt säga pansarvagnar, går inte längre.

Den artificiella intelligensen är riktigt imponerande, särskilt då man ser hur fiender och civila reagerar beroende på omständigheterna. Utvecklarna säger själv att man låtit sig inspireras av intelligensen hos de datorstyrda figurerna i Maxis Sim City 4, vilket är ganska uppenbart såhär med facit i hand. Som jag nämnde tidigare drar spelbarheten stor nytta av 3D-grafiken. Att kunna påverka omgivningarna genom granateld och ta en tur genom det mest snåriga buskaget med sina trupper får en att aldrig mer vilja återvända till ett RTS i tvådimensionell grafik. Lägg sedan till att C&C: Generals är betydligt trevligare att titta på än sina föregångare. Detalj-rikedomen är slående och spelet är en designmässig fullträff

C&C: Generals är inte bara mer av det goda från världens bästa RTS-serie. Det är ett spel som förnyar och förbättrar i lite större utsträckning än de senare delarna i serien. Att man prioriterat spelbarhet framför allt vad handling heter är, tillsammans med det mer actionfyllda upplägget, ytterligare plus i kanten. Spelet är lika beroendeframkallande som underhållande och kommer att hålla mig sysselsatt en lång tid framöver.