Cooking Mama

Det här spelet är utvecklat för mig. Mitt största intresse här i livet är matlagning. Spel kommer egentligen först på plats två över saker som jag helst gör på min fritid. Dessutom älskar jag små fåniga minispel och min Nintendo DS. Jag kan överhuvudtaget inte tänka mig något roligare än att laga mat på en touch screen. Så resonerade jag i alla fall innan jag testade {Cooking Mama}.

Mama själv är en demon i köket. Ingen kan slå henne på fingrarna. Hon behärskar naturligtvis flera olika internationella kök. Mama slänger gärna ihop misosoppa och bläckfisk-knyten, men tvekar inte inför en vanlig potatissallad eller en gammal hederlig burgare. Men det är inte Mama som skall laga maten, det är du och jag.

En lockande samling recept finns framför ögonen på mig. Jag klickar på en av dem och sätter igång med första momentet. Hacka, hacka, hacka. Klart. Sen då? Röra, röra, röra. Ok, nu då? Blanda, blanda, blanda. Färdigblandat, vad skall jag göra nu? Steka, steka, steka. Vad håller jag egentligen på med? Har jag roligt? Är det här egentligen ett spel? Svaren måste nog bli: jag vet inte, jag vet inte och jag vet inte.

Recepten tar en eller ett par minuter att genomföra, sen får man en liten medalj om det gått bra. Varje recept har en rad olika moment som staplas på varandra. Allt går på tid och måste genomföras med godkännande från Mama. En lök hackas genom att trycka snabbt på en kniv. Ris sköljs i vatten genom att man rör med cirkelrörelser, en stekpanna smöras genom att sprida ut klicken jämnt. Jag vill älska det, jag vill desperat ha roligt. Ibland charmas jag över smågullig grafik och över faktumet att jag aldrig spelat något liknande innan. Men det blir aldrig sådär jättekul som jag hade hoppats på.

Ingen ger så dubbla budskap som Mama. När man misslyckas med ett recept börjar hennes ögon brinna. Heta flammor slår upp ur ögongloberna. Hon stirrar på dig med sin vansinniga blick samtidigt som hon försäkrar dig om att det inte är några problem, att alla kan göra fel och att hon gärna reder upp röran. Det känns lite som att få en hård pungspark samtidigt som angriparen bedyrar sin kärlek.

När jag kommit fram till att Cooking Mama mer handlar om att tvingas utföra repetitiva sysslor än att ha roligt börjar jag fundera över andra användningsområden. Kan den fungera som en receptbok kanske? Jo, om man vill ha väldigt enkla recept, presenterade på ett omständigt sätt. Men det vill man ju inte. En vanlig receptbok är faktiskt inte så dyr.

Vad är det som saknas då, varför kan man inte blanda mina två favoritsysslor och få ett njutbart spel? Svaret är naturligtvis väldigt självklart. Det finns något som försvinner i digitaliseringen av kökssysslorna: lukter och smaker. På samma sätt som jag fantiserade om att kunna få alla pengar jag tjänade i spelen Oil Imperium och Sim City när jag var liten, längtar jag nu efter att få smaka på det jag lagar. Cooking Mama tilltalar inte mig. Om inte jag gillar det så har jag svårt att tänka mig att någon annan får behållning av spelet. För vem vill steka burgare om man inte får käka upp dem efteråt?