Counter-Strike

Jag läste nyligen att över 50.000 spelare världen över
fortfarande spelar Counter-Strike till PC över nätet.
Häpnadsväckande. Inte bara för att spelet är
vansinnigt gammalt och baserat på en ännu äldre
spelmotor utan snarare för dess bakgrund, en
kärlekshistoria i spelform som gör en lycklig varje
gång man tänker på den.

Medan spelindustrin idag är ett väloljat
miljardmaskineri där säkra spelidéer och säljmässigt
självsäkra uppföljare utgör merparten av utbudet på
spelhyllorna är det skönt att se att regler kan
brytas, undantag ske. Counter-Strike utvecklades
ursprungligen av en person, en liten nörd nånstans
djupt i en källare, släpptes som gratismod till
Half-Life och blomstrade något helt fruktansvärt i
populäritet och det väldigt snabbt.

När den första versionen av det hemmautvecklade
Counter-Strike släpptes på nätet drev jag en idag
nedlagd speltidning vid namn MISSIL. Jag minns mycket
väl all den uppmärksamhet expansionen fick nästan
direkt från massor av dedikerade dödsmatchanhängare
runt om på nätet. Jag minns också hur jag och de andra
redaktionsmedlemmarna tampades med den krävande och
extremt oförlåtliga spelbarheten. Idag finns det en
hel drös spel i den här genren där ett skott dödar,
man bör dock komma ihåg att Counter-Strike var lite av
en stigfinnare bland neongröna framtidsscenarion och
näst intill odödliga Quake-monster.

Idag, fem år senare, anses Counter-Strike vara en av
de tio mest framgångsrika PC-titlarna någonsin och ett
spel som på det stora hela förändrat och utvecklat
dödsmatch-spelandet på nätet. Inte illa för en ensam
nörd i en källare om man säger så. Det har nu alltså
blivit dags för Xbox-ägarna att mötas på nätet i den
första konsolkonverteringen av Counter-Strike.

För alla som av någon outgrundlig anledning aldrig
spelat Counter-Strike kan det enklast beskrivas som
ett strategiskt, verklighetstroget actionspel med all
fokus på nagelbitande dödsmatcher i förstaperson. Från
början av varje omgång väljer man huruvida man vill
gestalta spelets terrorister eller antiterrorister.
Det finns sedan två olika spelval att välja bland som
både kretsar kring samma sak fast med olika mål. I den
ena gäller det för terroristerna att i varje match
plantera och armera en bomb på valfritt ställe på
spelplanen och för antiterroristerna att desarmera
den. Givetvis är det för antiterroristerna smidigast
att bara snabbt skjuta alla mustaschprydda terrorister
innan de ens hinner tänka tanken "bomb" (en
handlingsplan herr Bush gärna testar i verkligheten),
och det är här spelets tempo uppkommer. Ett välriktat
skott mot huvudet dödar i Counter-Strike vilket gör
det till en fullständigt främmande upplevelse för de
som bara spelat spel som Halo, Quake eller Unreal
Tournament innan. I det andra valbara spelscenariot
har terroristerna ett antal gisslan på halsen så snart
matchen börjar, gisslan som antiterroristerna måste
frita genom att eliminera så många terrorister som
möjligt och samtidigt försöka leda gisslan till en
viss zon där de är säkra.

Från början av varje match har man 10 sekunder på sig
att köpa vapen och utrustning för pengarna som man
tjänat ihop under föregående match. Counter-Strike
innehåller enbart vapen tagna ut verkligheten och här
finns allt från rökgranater till handpistoler och
vansinnigt grovkalibriga, tyska prickskyttegevär. Det
går även att köpa exempelvis skottsäkra västar och en
nytillförd sköld som gör det möjligt att spatsera rakt
in på slagfältet utan att direkt bli dödad.
Utvecklarna Ritual Entertainment, som konverterat
Valves PC-spel, har lagt till sju nya banor till de
ursprungliga elva som finns med i PC-upplagan. De nya
banorna håller hög klass och här återfinns en superb
variation av miljöer och en hel del rent strategiskt
ombytliga sådana.

Jag har spelat en del Counter-Strike till PC om ändå
inte alls speciellt mycket. Det första som slår mig då
jag startar Xbox-versionen är hur lite som hänt rent
grafiskt. Vapnen är fortfarande väldigt kantigt
modellerade, armarna som sticker ut ur
förstapersonsvyn ser fortfarande ut som stöpta i
hårdplast och figurernas ansikten är våldsamt
oattraktiva. Visst, texturerna är lite skarpare och
lite mer detaljerade och rökeffekterna från granater
och dylikt har förbättrats.

I övrigt ser dock Counter-Strike till Xbox ut som ett
väldigt gammalt och förlegat spel, något som till viss
del backas upp av ett gammalt och strängt begränsat
upplägg. Efter att ha spelat både Ghost Recon och
Rainbow Six 3 via Live med min Xbox känns
Counter-Strike som ett väldigt begränsat och snålt
tilltaget multiplayerspel. Det krävs att man direkt
ger sig ut på nätet via Live med Counter-Strike
eftersom de datorstyrda motståndarna varken är
särskilt intelligenta eller speciellt underhållande
att spela med.

Väl ute i den trådlösa dödsmatchdjungeln uppenbarar
sig dock en hel radda nya, oväntade svagheter i
spelet. Det går nämligen inte att låta de datorstyrda
botarna delta i ens eget lag då man exempelvis tänker
möta en kompis via Live utan spelet slussar
automatiskt in de mänskliga spelarna på ett lag och
botarna på ett lag tills dess att det andra laget
också fyllts av riktiga spelare. Detta är väldigt
irriterande och en fullkomligt ologisk funktion, det
skulle givetvis varit betydligt roligare om man kunde
spela en till två stycken mänskliga motståndare mot
varandra och sedan kunna fylla på de tomma platserna i
sitt eget lag med AI-baserade spelare. Vad gällande
smidighet väl uppkopplad mot någon av de många
Live-servrarna så är dock Counter-Strike strålande.
Jag har inte märkt av någon form av "lag" på någon av de
olika servrarna jag spelat på, en ovanlighet om man
jämför med PC-versionen av spelet.

Vad gällande spelkontrollen har utvecklarna som
konverterat Counter-Strike trots allt gjort ett näst
intill fläckfritt jobb. Givetvis går det alldrig att
få samma precision och snabbhet som med en mus och ett
tangentbord men med lite träning känns det här varken
svårt eller ovant. Känsligheten är i
stanndardinställningen perfekt och systemet för att
köpa eller välja vapen samt hoppa eller kasta granater
är optimalt. Jag kan dock tycka att zoom-funktionen
som finns hos vissa av vapnen borde, i
standardinställningen, ligga på klicket av den högre
analoga styrspaken som i Rainbow Six 3, men nu är vi
inne på ruskigt detaljmässiga bagateller.

Counter-Strike är ett gammalt spel som enligt mig
redan överträffats av andra spel i genren såsom
Rainbow Six: Raven Shield eller Ghost Recon. Att det
också är ett gammalt spel som under flera års tid
också var gratis till PC, men nu kostar 600 spänn till
Xbox gör detta, trots uppenbara kvaliteter, till något
allt annat än prisvärt. Utvecklarna Ritual
Entertainment skulle ha satsat på att förbättra
grafiken avsevärt istället för att småputsa på
ovidkommande detaljer. De skulle även ha jobbat mer på
fler olika spellägen och kanske ett turneringsupplägg
för en spelare med låsta objekt eller någon annan form
av belöning för den flitige. Counter-Strike till Xbox
är inte ett dåligt spel, inte alls, men borde följa
med vid inköp av ett Live-kit eller finnas
tillgängligt för prenumeranter av tjänsten för ett
väldigt reducerat pris. Att kräva full pris för det
här är som att försöka ta 3026kr för ett fyra år
gammalt gratisprov av ett sjuhelsikes effektivt
mjällschampo.