Da Vinci-koden

Att en av moderns tids mest populära och lästa böcker även skulle hamna på vita duken är så klart lika obligatoriskt som skolplikt. Jag menar, hur skulle det se ut om inte Hollywood la vantarna på en romansuccé? Men med tanke på allt ståhej med plagiatåtal och kritik från religiösa grupperingar som hotade försena inspelningen lär regissören Ron Howard haft en och annan sömnlös natt och skruvande i lakanen. Tid är som bekant pengar. Men med facit i hand blev allt rabalder kring inspelningen bara ytterligare marknadsföring och en del i mytbildningen fram tills premiären. Alltså nästan så att man hade kunnat misstänka en PR-kupp av samma snitt som de konspirationsteorier som Dan Browns bok om symbolforskaren Dr Langdons jakt på religionshemligheter livnär sig på.

För det är just Robert Langdon (Tom Hanks) som hamnar i centrum här när ett bisarrt mord inträffar på ett museum. Han blir anklagad för mordet men räddas i sista stund undan av chifferexperten Sophie (Audrey Tautou). Nu är det upp till Robban och Soffe att tolka ledtrådarna som den mördade hann lämna efter sig innan han förpassades till det underjordiska vilostället. Till sin hjälp tar de historikern Teabing (McKellen) tillika Roberts vän sedan många år tillbaka. Och all hjärnkraft och akademiska poäng kan komma väl till pass för det är inga enkla gåtor som ska knäckas inte. Med tanke på tempot i gåtlösandet och hur snabbt man lyckas komma till avgörande slutsatser skulle man dock kunna tro att det hade samma svårighetsgrad som att hälla upp ett glas mjölk. Ena sekunden är man i Frankrike och hittar något intressant, sedan åker man någon annanstans och hittar något ännu intressantare och till slut så är det hela ganska ointressant för mig som tittare.

Sin vana trogen verkar Howard regisserat iförd genomskinliga sterila operationshandskar för att få en så opersonlig och avtryckslös inramning som möjligt. Jag tyckte om A Beautiful Mind men i övrigt har Ron Howard aldrig varit någon av mina favoriter just för att hans filmer känns aningen karaktärslösa. Nu är det ju inte lätt att bryta ner och filmatisera just Da Vinci-koden men frågan är om han inte i så fall borde ha låtit bli och istället gjort en historisk TV-serie av det hela. För nu känns det som en enda stor kompromiss där allt går för snabbt rent handlingsmässigt och tempot inte är synkroniserat med vad som faktiskt händer.

Jag går inte så långt som att kalla det för en dålig film för det tycker jag inte är fallet, men en av årets besvikelser kvalar Da Vinci-koden nog in som. Hans Zimmers musik, den bitvis hisnande grundstommen som man fått till skänks från boken och Ian McKellens alltid lika professionella hållning till allt han medverkar i räddar tillställningen. Men finns det något budskap att kryptera ut från Da Vinci-koden förutom Langdons behov av en ny frisyr så är det att en bra bok inte per automatik blir en bra film. Och det borde Ron Howard varit ödmjuk nog att ta med i beräkningen redan innan.

Förresten, den här recensionen blev rätt lång. Som en bonus för er som orkade ta er igenom hela så fick jag för mig att jag skulle gömma ett dolt meddelande i recensionen. Så i stycket här nedan om DVD-utgåvan har jag chifferat ett budskap som kan krypteras ut á la Da Vinci-koden för uppmärksamma läsare. Hoppas någon knäcker det för det tog mig längre tid att skapa det än att skriva hela recensionen...

Med på DVD:n följer en förlängd version av filmen, närmare bestämt 25 minuter längre än den som visades på bio. En hel del av det nya materialet är faktiskt inte så dumt utan ger en lite mer genomarbetad känsla och hjälper framförallt filmens berättarstruktur. Det är nästan så att man kan plussa på en pinne till i betyget om man utgår från den förlängda versionen. I och med att det är en dubbel-disc så har man så klart fått plats med en hel del extramaterial också, bland annat tio minidokumentärer där det mest intressanta kändes som inslaget där Dan Brown satt och berättade lite om boken och sina funderingar inför skrivandet. Och bilden levererar vad den ska. Kanhända att det ser lite "mörkt" och allmänt opersonligt ut men det får Ron Howard stå till svars för. Ett ljudspår finns det, Dolby 5.1, vilket också får ett högt betyg. Rikligt med extramaterial och en bra utgåva alltså.