Death by Degrees

Man kan säga mycket om spelbalansen i Tekken-spelen. Kanske är det lite för lätt att trycka vilt på knapparna och vinna mot mer erfarna spelare och kanske är hälften av figurerna smått värdelösa. Men det går inte att ifrågasätta karaktärsutbudet. Serien har trots allt funnits i tio år nu och utvecklat sina alldeles egna klassiker. Vem skulle inte vilja spela ett spel som handlar om Yoshimitsus utveckling och förklarar varför han ser helt olika ut i varje spel? Sim Orphanage där King måste jonglera skötandet av sitt barnhem med wrestlingmatcher för att tjäna pengar? Eller kanske ett äventyr med Heihachi, eller Jin, eller Jun, eller Baek, eller Paul? Visst. Men... Nina?

Praktiskt taget alla stora fightingserier har ju fått spin-offs vid det här laget, och att det är lönnmördaren i gänget som får sticka ut på äventyr är ingen direkt nyhet. Sub-Zero har ju varit ute och sprungit i det totalruttna Mortal Kombat Mythologies, och Cammy fick åka rullskridskor och skjuta på saker i Cannon Spike. Och så har vi ju Hayabusa i Ninja Gaiden, men det räknas väl inte riktigt eftersom det var sånt han sysslade med till att börja med.

Namco är förstås medvetna om att en blond tjej i tights säljer betydligt bättre än en muskulös kille med leopardhuvud som huvudperson i ett actionspel. Och visst har Nina ganska rejält med handling att berätta. Death by Degrees börjar innan det första spelet då Nina enligt mina beräkningar borde vara en tonåring. Nåväl. Redan i späd ålder är hon en utmärkt lönnmörderska som behärskar både närstridsvapen, maskingevär och, förstås, sin variant av koppo (benbrytning) och aikido.

Spelsystemet påminner i grunden om det i Jet Lis Rise to Honour. Du rör dig alltså med vänster spak och använder höger spak till att attackera i alla riktningar. Men det här borde bli lite mer avancerat i och med att Namco använder kombinationer med axelknapparna för att byta stil och göra andra attacker. Systemet har också analog känslighet så att du inte behöver röra spakarna fullt ut, något som blev extremt jobbigt i längden med Jet Li. Alla attacker kan sättas ihop till långa kombinationer som givetvis ger mer poäng och i förlängningen gör Nina starkare.

Förutom alla vapen, som visserligen gör massor av skada men bara håller ett tag, är förstås Ninas främsta tillgång hennes koppo-tekniker. När du gör en sådan får du se en röntgenbild av fienden och sedan lugnt placera ditt benbrott där det passar bäst. Förutom eventuella skrämmande minnen av det genomusla Fight Club låter det ganska intressant, om än spekulativt och onödigt. På tal om onödigt: Ninas redan slampiga dräkt kommer under spelets gång att bli mer och mer sönderriven. Suck.

Inget actionspel, särskilt inte när det handlar om lönnmord och sånt, kan ju vara komplett utan långa långsamma sektioner där man smyger runt och väntar på att fiender ska patrullera förbi. Death by Degrees kommer alltså att vara ett stealth-spel till stora delar... precis vad vi behöver. Här är Ninas viktigaste hjälpmedel en liten flygande kamera som låter henne utforska omgivningen i förväg, söka rätt på lösenord och annat praktiskt. Ibland blir det också dags att använda prickskyttegevär för att slutföra sina uppdrag.

Visst verkar Death by Degrees bli ett hyggligt actionspel, men risken finns att det är för mycket Rise to Honour och Fight Club och för lite Ninja Gaiden och Prince of Persia. Samtidigt brukar inte Namco släppa ifrån sig skräpspel. I väntan på Tekken 5 kan det kanske vara intressant, men vi väntar med att döma det tills det släpps i mitten av mars.