Deepwater

När en film jämförs med David Lynchs och Mark Frosts övermänskligt kvalitativa TV-serie Twin Peaks, så förväntar jag någonting speciellt, någonting riktigt speciellt. Men oftast blir man bara besviken och finner att jämförelsen var skitsnack och inget annat. Precis så är det med Deepwater - och att överhuvudtaget nämna Twin Peaks och den här b:iga thrillern i samma andetag är en fet skymf mot alla oss som älskar serien.

I centrum för handlingen står Nat Banyon, en ung kille som efter att ha räddat en man från en trafikolycka erbjuds jobb på dennes motell i det lilla samhället Deepwater. Nat drömmer om att flytta till Wisconsin och starta en strutsfarm (!), så han tackar JA till jobbet på motellet för att tjäna lite pengar. Men det visar sig snart att Deepwater bär på många hemligheter och att allt inte är vad det synes vara.

Här finns inga som helst likheter med Twin Peaks, även om skaparna förstås trott att ett konstigt persongalleri och en lite mystisk byhåla automatiskt ska få en att dra paralleller. Det krävs mer än så. Deepwater börjar suggestivt och håller en måttligt intresserad under den första halvtimmen, men sen ändras fokus. Det lite mystiska som bubblar under ytan läggs i mångt och mycket åt sidan och man fokuserar sig mer på en boxningsmatch som Nat ska gå mot motellägaren. Plötsligt känns det som Rocky i byfånarnas land och i samma veva som de tankarna når ens huvud dör intresset. Deepwater hade funkat betydligt bättre som övernaturlig film med monster i de mörka skogarna runt samhället - och ännu bättre hade det blivit ifall man valt andra skådespelare.

Huvudrollen som spelas av Lucas Black är bland det värsta jag sett på länge. Black låter snudd på exakt som Forrest Gump när han pratar och går omkring filmen igenom med en ansträngd min som om han har en telefonstolpe i ändan. Ändå är Black inte den som gör sämst ifrån sig. Peter Coyote som spelar den mystiska Finch verkar ha fått som enda instruktion av regissören att skratta ondskefullt. Hans rossliga, tobaksskratt ekar i var och varannan scen han medverkar i. Påfrestande? Det är bara förnamnet.

Deepwater får pluspoäng för en duglig första halvtimme, hyfsat snygg regi och Sam Fishers...jag menar, Michael Ironsides medverkan. Bortsett från dessa ting är det snålt med positiva saker och bättre filmer finns det gott om, var så säker.