Dillon's Rolling Western

Livet i vilda västern är hårt. Gris är det enda vi äter och just gris råkar vi ha alldeles för lite av. Oturligt nog är grocks, spelets fiender, också supersugna på gris och skyr inga medel för att ta det lilla vi har kvar. Den enda som kan göra något åt situationen är jag. Livet i vilda västern må vara hårt, men jag är hårdare.

Det där var mitt enkla försök att ringa in undertonen i {Dillon's Rolling Western}, i skrift. En underton som sällan lyser igenom när man väl spelar spelet. För tower defense - och det här är ett hyfsat typiskt tower defense, förresten - är inte särskilt tufft och behöver aldrig vara det heller. Det ska bara erbjuda snabb, lättsam, underhållning när man har tio minuter över - vilket Rolling Western också förvisso gör.

Med 3D:n påslagen blir mina ögon besudlade allt för snabbt. Synd, för det ser faktiskt riktigt bra ut i rörelse. Dessutom jämnar 3D:n ut linjerna så att de blir mjuka och fina.

Premisserna är enkla. Under dagtid gäller det att sno ihop så mycket material man bara kan och samtidigt bygga upp försvar såsom uppgraderingsbara torn och murar runt staden. Detta sker i tre dimensioner och du tar dig fram genom att rulla ditt bältdjur med pekpinnen. Har du tid över kan du dessutom lösa uppdrag, såsom att samla in ett visst antal pärlor åt en tant, för att tjäna en extra hacka.

När det blir natt börjar monster vandra mot staden och här kommer dina strategier från dagen att kombineras med din förmåga att mörda i realtid. Här gäller det att rulla på fiender för att få död på dem men systemet blir snabbt mer komplicerat än så när du plötsligt måste tajma pekpinnehugg för att kedja ihop attacker och på så sätt döda snabbare och mer effektivt. Ett måste om man vill hinna med alla grocks, och det vill man ju.

De torn du uppgraderat ger dig överblick över det hyfsat gigantiska slagfältet och, om du investerat ordentligt, försvar i form av olika vapen som går enligt formeln dyrare = bättre. Eftersom att slagfältet är stort så måste man prioritera om man vill skydda sina dyra torn eller grisarna i staden, för det går ju trots allt inte att vara på två ställen samtidigt. Det här leder till hektiska strider där stressen stundtals tar överhanden.

Här står Dillon och skäms. Det behöver han faktiskt inte göra, för {Dillon's Rolling Western} visar sig snabbt vara ett hållbart och rentav bra spel för de kortare turerna.

Presentationen är, som sagt, lagd åt det lantligare hållet vilket lyser igenom i såväl miljö som musik men rent grafiskt påminner stilen mer om The {Legend of Zelda}: Wind Waker än något annat. Färgglatt och cel-skuggat, glatt och snällt mot ögonen.

Konceptet blir förstås enformigt och stressframkallande om man spelar några längre stunder men som enkelt tidsfördriv i små doser fungerar {Dillon's Rolling Western} alldeles utmärkt. Priset må ligga på saftiga 100 riksdaler men livslängden och känslan av faktisk fullpriskvalitet är desto mer värd. Gillar du tower defense och har en hunka till övers att spendera på en någorlunda unik titel i genren är {Dillon's Rolling Western} definitivt värt att kolla in.