Dinosaur

Filmlicenser och tv-spel brukar vara en ytterst vansklig kombination. Det kanske största undantaget är spel baserade på Disneys olika figurer, då det finns åtskilliga klassiska sådana. Dinosaur är just ett av dessa Disneyspel. Så hur klarar sig det nya tillskottet då? Häng med så ska jag berätta.

Genom åren har många kända och relativt okända spelföretag fått möjlighet att skapa spel baserade på Disneys figurer. Bland de som lyckats riktigt bra kan man bland annat nämna SEGA och Capcom. Detta spel är skapat av franska Ubi Soft, företaget bakom bland annat Rayman. I Dinosaur skall man hjälpa dinosaurien Aladar, lemuren Zini och flygödlan Flia till ett bättre liv sedan en stor komet slagit ner på jorden. En klar fördel är om sett filmen (med samma namn som spelet), då man inte får reda på just något om figurerna medan man spelar. Det kan också vara svårt att hitta någon röd tråd bland alla uppdrag om man inte vet hur filmen slutar.

Dinosaur är dessvärre ytterligare ett i raden av stora besvikelser för Playstation 2 beträffande grafik och ljud. Det känns som att det faktiskt ligger en hel del sanning i spelmakarnas klagan över hur svårt det är att göra spel för konsolen. Faktumet är att jag är ganska övertygad om att man utan större svårigheter skulle kunna konvertera Dinosaur till Nintendo 64 utan några som helst grafiska förluster. Alla djungelmiljöer man vistas i ser ut som om de vore gjorda av granit. Inga blad rör sej för vinden, inga insekter flyger omkring utan allt känns fullkomligt stendött. Klippor, gräs och stenar är pinsamt fula. Djungelmusiken är otroligt monoton och huvudpersonerna själva skamligt enkelt gjorda. De enda höjdpunkterna i spelets tekniska detaljer är att man relativt ofta får se en snuttar ur filmen.

I Dinosaur skall man utföra olika uppdrag för att ta sig framåt i spelet. Detta görs genom att de tre vännerna får samarbeta på samma sätt som i till exempel Fur Fighters och Lost Vikings. Ligger det ett stenblock i vägen får man helt ta Aladar som lätt krossar sådant, ska man hämta något som ligger svårtillgängligt kommer Flia bra till pass medan den lille lemuren Zini kan klättra och hoppa. Tyvärr så får man alltför sällan veta något vettigt inför ett uppdrag, varför jag åtskilliga gånger stått helt handfallen och undrat vad sjutton uppdraget egentligen går ut på. Tilläggas kan också att spelkontrollen är under all kritik och alltför ofta har någon av de stackars hjältarna förlorat energi på grund av programmerare som gjort dem svårstyrda.

Troligtvis så är en 26-årig spelare som mig själv, inte den främsta målgruppen för Dinosaur. Så jag är fullt medveten om att jag måste försöka se detta ur ett barns ögon medan jag spelar. Men hur jag än anstränger mig för att hitta ljuspunkter i spelet, så finner jag inga. Förutom spelets problem med att uppdragens mål förklaras för dåligt, så lider det också av ett märkligt erfarenhetspoängsystem. Karaktärerna man spelar med blir bättre och bättre på klassiskt rollspelsmanér. Detta är något som inte fyller någon som helst funktion, utan bara strular till det.

Däremot förtjänar spelet en stor eloge för att valet av språk i början inte bara anger vilket språk texten skall visas på, utan också påverkar vilket språk figurerna i spelet talar. Detta är första gången (mig veterligt) som jag hör svenska talas i ett konsolspel av utländsk härkomst.

Tyvärr måste jag efter att ha spelat igenom uppdrag efter uppdrag konstatera att Dinosaur hör till den alltför stora mängden av dåligt utnyttjade filmlicenser. Spelet innehåller just inga som helst kvaliteter förutom det svenska talet. Det enda riktigt roliga i spelet var när jag valde finskt tal istället för svenskt. Då hade jag faktiskt kul. Kan inte rekommendera någon att köpa Dinosaur och spelet får det hittills lägsta betyg jag satt.