Dream Chronicles

Ditt namn är Faye. Du vaknar upp i ditt sovrum. Solstrålarna dansar in genom ett fönster och sprider ett hemtrevligt och mysigt ljus i rummet. Snart inser du att du är helt ensam, inte bara i ditt sovrum, utan i hela staden. Ensam med att vara vaken i alla fall. Hela staden sover och det blir ditt uppdrag att väcka alla ur deras förtrollade sömn. I detta äventyrsspel skall du lösa svaret på kluriga tankenötter, hitta gömda föremål som kan hjälpa dig att få svar på frågor och ledsaga dig vidare i spelet. Låter det spännande? Det är det inte.

Jag förstår inte riktigt hur jag lyckades bli besviken på {Dream Chronicles} med tanke på att jag inte hade några förväntningar alls. Det enda var att jag tyckte Dream Chronicles var en lovande speltitel och jag tänkte att det nog skulle vara en underhållande spel, men att beskriva det som underhållande är något av en överdrift.

Historien bakom spelet är otroligt ytlig och påminner mig om en improviserad godnattsaga. Den sorten som du berättar när klockan redan är mycket, ett nytt avsnitt av CSI är i full gång på tvn och du helt enkelt inte orkar lägga ned någon större tid på det hela. I vissa fall är det kanske okej att inte ha en så invecklad och djupgående story. Har du ett bra spel i övrigt behöver det inte göra så mycket. Men det får gärna vara något mer utöver själva grundhistorien "du är den enda som inte är förtrollad och nu skall du försöka rädda de andra", vilket det inte var.

Något som fick mig att fundera över om spelet är ett barnspel är svårighetsgraden på dina uppdrag. I spelets början befinner du dig i Fayes sovrum. Dörren är täckt av is. Nästan precis framför dörren står där en kakelugn och ovanpå ligger tändstickor. Du skall ta dig ut ur rummet...

I många spel finns det ting du skall leta rätt på för att få bonuspoäng eller andra belöningar. Det har du även i Dream Chronicles. Runt om i de olika rummen och miljöerna ligger det små juvelliknande stenar som kallas dream pieces, som tillsammans bildar olika figurer. Du ska samla in så många av dessa som du kan hitta. Det tråkiga är att de är så löjligt iögonfallande att de faktiskt hade varit mer märkvärdigt om du inte lyckats samla ihop alla, än om du faktiskt gör det. På vissa ställen fanns det dock ljusglimtar och en del gåtor var en utmaning. Det Kat Games gör fel är att de överarbetar det och vissa föremål var så otroligt svåra att hitta att jag fann mig själv med att på måfå klicka runt över skärmen och hoppas på en lyckoträff.

Ett måste för ett leta-hitta spel är bra bakgrundsmusik, fin och stämningsgivande men inte allt för märkbar. Du skall inte direkt tänka på att du lyssnar till den utan den skall vara en naturlig del av spelet och miljöerna. Tyvärr kammar inte Dream Chronicles hem några extrapoäng på grund av fin musik eller ljuddetaljer. I det första rummet du befinner dig i har de en bakgrundmelodi som inte ens varar i en halv minut (ja, jag tog tid) innan den börjar spela om igen.

Dock har man lyckats bättre när det kommer till variationen och musiken varierar faktiskt lite från rum till rum. Jag tror också att det faktum att jag uppmärksammar detta som något positivt med spelet, något jag annars ser som en självklarhet, säger tillräckligt. En annan miss är att de lagt in ett 'swooshande' ljud som kommer från muspekaren när den drar över föremål som du kan titta på eller som Faye kan prata om. I andra spel kan jag tänka mig att det är häftigt, men i ett hitta-objekt spel, där du rör muspekaren precis hela tiden tycker jag inte att det blir särskilt lyckat.

Dream Chronicles bjuder på humor, i den bemärkelsen att många gåtor är skrattretande enkla, och ett äventyr som tagit ur en saga, förslagsvis en barnsaga. {Dream Chronicles} är perfekt för dig som är sugen på ett leta-hitta spel (vilket ingen är) och för dig som vill kasta bort dyrbar tid.