Driver 3

Det första Driver-spelet var en lika stor försäljningsframgång som det var en kritikersuccé. Den första delen i serien var ett av spelen som var med och skapade subgenren där action blandades med bilkörning, något som idag utvecklats till fullfjädrade, fria brottssimulatorer såsom GTA-spelen, True Crime och The Getaway. Driver 2 släpptes knappt två år efter den ursprungliga succén men sålde inte ens hälften av vad det första sålde och innehöll en del problem på grund av en oförskämt stressad utveckling. Det har nu gått nästan fem år sedan vi sist träffade den benhårde supersnuten Harry Tanner då han återvänder till Miami i den efterlängtade tredje delen.
 
Vi har här på Gamereactor.se skrivit flera längre förhandstittar på kommande Driver 3 liksom tryckt två stycken längre artiklar i tidningen. Man kan enkelt säga att jag, Jesper, Mäki och till viss del även Benke längtat något otroligt efter att buckla amerikanska muskelåk längs Reflections stilrena gator igen, något som vi nu spenderat två hela arbetsdagar åt.
 
När spelet börjar står Tanner mitt i sitt eget vardagsrum och blickar ut mot den blodröda solnedgången i Miami, Florida. Tanner är numer en del av Miami-polisens specialstyrka mot organiserad brottslighet och i Driver 3 är det vårt uppdrag att nysta upp, skjuta sönder och krossa en av de största bilstöldsoperationerna som staden hittills upplevt. Dessa bilstölder inklusive massor av lejda lejdukar, skottlossningar och givetvis fartfyllda biljakter kommer i Driver 3 att ta Tanner vidare från Miami till Nice och sedan till Istanbul, Turkiet. Det första som slår mig i spelets presentation är den mängd välkända skådespelare som finns med som röster. Michael Madsen (Reservoir Dogs, Kill Bill) gör rösten till hjälten Harry Tanner, Ving Rhames (Pulp Fiction, Out of Sight) är Harrys kompanjon Tobias Jones, Michelle Rodriguez (Fast and the Furious, Resident Evil) spelar den dödligt vackra Calita och Mickey Rourke (Spun, 9 1/2 Vecka) som den hänsynslöse Jericho finns också med. Skinnflöjten själv, Iggy Pop, står bakom spelets musik. Madsen är en av mina absoluta favoritskådisar och med sin raspigt råa röst passar han utmärkt som den brutala polisen Tanner. Den råbarkade Mr.Blonde är ingen nykomling vad gäller spel då han gjorde röstinsatser i både GTA 3 och True Crime.
 
Harry tar de första stegen ut ur sitt eget hus och jag springer ned mot gatan för att så snabbt som möjligt försöka ta mig till polisstationen som blinkar grönt på kartan nere till vänster på skärmen. Att kontrollera Harry är inte fullt lika bångstyrigt som att styra Mark Hammond i The Getaway men fortfarande långt ifrån problemfritt. Siktet är oprecist och Harry springer klumpigt, speciellt om man försöker springa i sidleds eller undvika fiendeeld. Jag stannar mitt i vägen framför ett inbromsande vrålåk (som ser misstänkt mycket ut som en Ford Mustang Shelby GT). Precis som i GTA gör ett tryck på X-knappen att Harry sliter upp dörren till bilen för att sedan dra ur föraren som ofrivilligt hamnar på marken med ansiktet uppåt. Precis som i True Crime finns det vissa kvarter och vissa biltyper som innehåller vapenutrustade förare. Till skillnad från i True Crime eller i GTA 3 går det dock inte att slita ut förare i bilarna man stannar för att sedan ge sig på dem handgripligen. Driver 3 innehåller nämligen inget system för slagsmål och Harry kan varken slåss eller sparkas. Däremot har han givetvis en pistol med sig redan vid spelets start (eftersom han är polis) och det går givetvis utmärkt att skjuta föraren av bilen innan man stjäl den. Att Harry är polis räddar honom dock inte från att bli arresterad om han skjuter fotgängare, trafikanter eller stjäl bilar då en patrullerande polisbil kör förbi, det går precis som i GTA 3 att dra på sig upp till sex polisbilar samtidigt vilket givetvis gör det näst intill omöjligt att undkomma lagens långa arm. Den artificiella intelligensen hos poliserna känns väldigt genomarbetad och det är betydligt svårare att skaka av sig poliserna när de väl kommit ikapp Harry än i GTA eller The Getaway. Harry har också mindre liv och är mer ömtålig än exempelvis Nick Kang eller Tommy Vercetti och dör relativt snabbt om han hamnar i en skottlossning med någon av stadens skjutglada patrullpoliser.
 
En cool detalj rörande bilstjälandet är att om Harry frontalkrockar med en ankommande bil i medel- till hög hastighet för att sedan öppna förardörren för att försöka slita ut föraren är denne medvetslös, knockad av krocken, vilket givetvis gör själva bilstölden väldigt enkel. Harry lämnar helt enkelt den medvetslöse föraren liggandes på gatan medan han kör därifrån i dennes bil. Moraliskt försvarbart? Knappast. Rolig detalj som tillför realism? Yes box!
 
Väl inne i bilen med foten på gaspedalen är mycket sig likt från det första spelet i serien. Utvecklarna Reflections har gjort sig kända för att vara mästare på bilfysik, något som vi sett i Driver 1 och 2, Destruction Derby-spelen likväl som det senaste Stuntman. Bilarna är tunga, vridstarka och det märks att chassit, axlarna, motorn och karossen är modellerade separat. Korta bilar kastar mindre och stannar snabbare vid inbromsning medan de större, mer kraftfulla bilarna ibland är svåra att parera handbromssladdar med. Det enda negativa jag kan komma på rörande bilkörningen i Driver 3 är faktiskt fartkänslan som känns snålt tilltagen. I Nice har jag vid flera tillfällen lyckats stjäla vad som ser ut som en ogenerad replika av Lamborghinis kultklassiska, retro-sci-fi-doftande Countach men inte ens med denna strömlinjeformade raketbil har jag lyckats komma upp i speciellt höga hastigheter vilket givetvis måste åtgärdas innan spelets färdigställs. En stor del av att fritt navigera i en öppen stad med valfritt urval stjälbara fordon är ju givetvis att man ska kunna komma över riktiga vrålåk och köra så fort att nackhåret reser sig.
 
Det kommer att finnas närmare 70 olika fordon i det färdiga spelet och alla kommer att uppföra sig betydligt mer som en riktig bil än de i GTA 3 eller True Crime. Vad gäller den ständigt återkommande jämförelsen med Rockstars och Activisions spel är jag tveksam ställd till den beskrivningen som Atari hittills gett av Driver 3. De har själva menat att detta inte riktigt går att jämföra med exempelvis GTA: Vice City eftersom fokus i Driver 3 är själva bilkörningen. Efter cirka fem timmar tillsammans med spelet känns dock jämförelsen självklar då Driver 3 på samma sätt som True Crime eller The Getaway försöker överträffa Rockstars mästerverk. Ungefär en tredjedel av spelet består av uppdrag som utförs till fots i Driver 3 medan resten är rena biljakter av olika slag. Reflections har använt ett uppgraderat system för realtidsdeformering från Stuntman som resulterat i väldigt trovärdiga, detaljerade och framförallt ursnygga skadeeffekter vid kollision. Plåt, plast och glas flyger och karossen blir bucklig. Kofångarna, dörrar, huv och grill kan lossna helt medan resten av bilen knycklas allt eftersom. Kollisionsfysiken bjuder också på de mest realistiska smällarna jag någonsin sett då framvagnen av bilen ibland lättar då man strax innan frontalkrock kränger bilen åt sidan. Det är även väldigt läckert då man rullar över på taket eller krashar mot ett gatustånd, ett staket eller liknande. Jag har däremot inte känt någon speciell förändring eller försämring i bilens uppförande då jag krockat, åtminstone inte förrän bilen går sönder helt och blir mer eller mindre okörbar, något som jag hoppas att Reflections inkluderar innan färdigställning. Bilarna börjar heller inte brinna vid kraftiga kollisioner som i GTA utan blir helt enkelt stående, ibland rykande.
 
Det finns förutom trafikanter givetvis fotgängare i Miami, Nice och Istanbul. Reflections har sagt att städernas befolkning kommer att öka lagom till releasen av det färdiga spelet, något som definitivt krävs om inte Driver 3 ska kännas lika dött och öde som True Crime. Fotgängarrna springer för sina liv då Tanner sladdar fram längs gatorna och några av dem skriker "Han är galen - ring polisen" innan de kastar sig åt sidan. Karaktärsmodellerna för fotgängarna innehåller en till synes mer komplicerad fysikmodell än de i konkurrerande spel, något som vid vissa kollisioner ser ut som riktig trasdockefysik. Ben och armar faller naturligt runt karaktärernas kroppar och det ser vissa gånger riktigt rått ut då man smäller in i en mindre folksamling utanför något franskt fik.
 
När det kommer till spelets story och de olika uppdrag och utmaningar som Tanner ställs inför på sin jakt på bilstöldsligan påminner Driver 3 betydligt mer om True Crime än om GTA. Handlingen är linjär och det finns inga valmöjligheter. Allting följer en utstakad väg och dör Tanner får du helt enkelt börja om från början av uppdraget. Detta är ett enklare sätt att designa ett spel av den här typen samtidigt som det är det bästa sättet att berätta en enhetlig story, något som det ska bli spännande att se om Reflections kommr att lyckas med. Av det jag hittills sett av storyn känns den aningen utdragen även om vissa av de mellansekvenserna jag hittills sett lovar gott inför framför allt Istanbul-uppdragen.
 
Det grafiska i Driver 3 är i dagsläget ojämnt med lika stora delar strålande som riktigt ful grafik. Väl inuti en av spelets ursnygga bilmodeller och väl ute på gatorna i någon av de tre städerna är Driver 3 väldigt läckert att titta på. Trottoarerna innehåller förvisso på tok för få fotgängare och gatorna för få bilar men förutom det ser Driver 3 realistiskt ut och det grafiska andas lika stora delar Driver som Driver 2. Städerna är underbart färg- och ljussatta och modelleringen av hus och gator är inget annat än strålande. Nice och Istanbul är de snyggaste städerna, framförallt Nice med sin varma färgton, de uråldriga renässanshusen och det angränsande, ljusblå havet.
 
I den förhandsversion som jag testat under de senaste två dagarna finns inte spelets alla bilar inkluderade men jag har hunnit testa cirka 20 olika fordon varav två var motorcyklar, en var en båt och tre var olika typer av lastbilar. Inuti bilen spelas Driver 3 ur ett tredjepersonsperspektiv och likt The Getaway och GTA saknas det hastighetsmätare och samtliga bilar är utrustade med automatlåda. Det går inte att ändra vyn då man kör och se spelet ur Harrys ögon, ett litet minus enligt mig. Det går däremot att trycka på den vita, lilla knappen för att på så sätt få tillgång till en framförliggande effektkamera som filmar bilen i ultrarapid och byter vinklar beroende på var någonstans i gatan man befinner sig. Detta tillför inte speciellt mycket medan man bara cruisar runt i staden förutom att det ser coolt ut. Det är däremot en viktig funktion då man blir jagad av flera polisbilar på samma gång för att på så sätt i lugn och ro kunna se var de jagande bilarna befinner sig och på vilken sida av bilen de kommer att försöka preja eller köra om. När Tanner befinner sig utanför bilen går det dock att styra honom ur ett förstapersonsperspektiv, detta för att förenkla det svårhanterliga och klumpiga siktet. Jag hoppas verkligen att den delen av Driver 3 då man är till fots förbättras avsevärt innan spelet ska släppas, annars kommer utlåtandet av Driver 3 delvis att likna det jag skrev om The Getaway där samma problem återfanns och därmed förstörde en stor del av äventyret.
 
Efter ett antal timmar tillsammans med Reflections extremt efterlängtade och ambitiösa uppföljare är jag lite kluven. Bilkörningen fungerar bra (även om fartkänslan är aningen snålt tilltagen), storyn verkar genomarbetad och spännande och atmosfären är klockren. Däremot är själva kontrollerandet av Harry väl utanför bilen knökigt, och den slarvigt gjorda spelkameran blir snabbt frustrerande. Uppdragen som utförs till fots inuti byggnader är också visuellt platta, grå och odetaljerade. Det saknas även liv och rörelse i de tre städerna, både när det kommer till fotgängare och trafik på gatorna. Om dessa problem åtgärdas innan spelet når butikshyllorna kommer Driver 3 att roa kungligt. Om de däremot inte åtgärdas kommer åtminstone jag att bli besviken... så lägg på ett kol nu Reflections. Tanner är för hård för att misslyckas.