Driver 76

I en kort period på 90-talet inbillade jag mig att det fanns andra värden i livet än spel. Därför missade jag en rad höjdare till bland annat Playstation. Såhär i efterhand är det tydligt att det bara var ett ovanligt korkat utslag av ungdomligt oförstånd. Den tidens villfarelser har jag i efterhand försökt botgöra genom att undan för undan tillgodogöra mig klassikerna, men fortfarande finns det stora luckor i min allmänbildning. Driver till exempel, har mer eller mindre undgått min radar.

Eftersom varje nytt spel i Driver-serien är sämre än föregående kan jag inte säga att min nyfikenhet på serien någonsin varit speciellt hög. I vad som bara kan tolkas som ett medvetet försök att totalt sopa bort det lilla intresse jag kan uppbåda för spelet har man gjort det oförlåtliga. Någon jäkel har bestämt sig för att försöka pressa in för mycket i en PSP genom att härma 2000-talets mest kopierade spelserie. Grand Theft Auto - ännu en gång. Till PSP - igen. Som rättvisans riddare går jag ändå naturligtvis in i förtittsuppgiften med det objektiva sinne som bara en nitisk spelskribent kan uppbåda.

Det finns ett svårt avgörande när det kommer till film, en avvägning så jämn att det nästan är omöjligt att välja: Vilket är tråkigast på vita duken, biljakter eller skottlossningar? Båda fenomenen är utpräglade antiklimax, gäspframkallande och alltid utdragna. Min röst faller nog på biljakter ändå, de är alltid sanslöst menlösa och långtråkiga. Det är inte konstigt att denna absolut sämsta beståndsdel i film fungerar bättre när man själv får vara med och leka. Klart det är nervkittlande att själv få hålla i ratten. Kärnan av {Driver 76} är just biljakter.

Civila människors liv väger naturligtvis lätt, speciellt när tillfångatagandet av en storskurk ligger i motsatta vågskålen. Polisen gör därför allt för att stoppa dig. Mycket av Driver 76 handlar om att undvika kollisioner med lagens långa arm. De försöker nämligen obönhörligt ramma dig med sina bilar för att få dig att kasta in handduken.

Spelet utspelar sig i New York år 1976. Kläder, musik och bilar skall, beroende på ålder, ge oss en tidsresa eller sköna nostalgikänslor. Låtlistan är ännu inte utannonserad men skall bestå av autentisk musik från tidsperioden. Spelarens egna fordon kan naturligtvis piffas upp, både över och under huven. Finansieringen av dessa utsvävningar görs genom att köra sidouppdrag. För den som tröttnar på det uppdragsbaserade huvudläget finns det många andra spelsätt att förkovra sig i. En del av dessa utspelas mot andra spelare online. Må hårdaste inkognitosnut vinna.

Även om själva körandet är mest i fokus ges vi chansen att ta oss runt till fots i stan. Förhoppningsvis har utvecklarna lagt ned jobb på att få staden levande i detaljrikedom och människonärvaro. Det sista jag vill är att springa runt i en öde stad där alla platser är uppbyggda av samma byggstenar. Begränsa hellre min frihet än låt mig upptäcka en spökstad där samtliga byggnader och inredningar gjorts av samma fantasilösa designer.

Driver 76 huvudläge består av 27 olika uppdrag. Utöver dessa finns det massor av sidouppdrag samt möjligheten att spela mot vänner och fiender online. Hållbarheten verkar inte bli något problem. Att biljakterna håller måttet tar jag för givet, det finns tillräckligt mycket erfarenhet för att inte misslyckas. Även grafiskt sett är spelet hyfsat lovande. Det dröjer till slutet av mars innan vi vet hur väl New York är porträtterat, hur aggressiva biljakterna är och hur bra musiken lyckas ackompanjera ljudet av metall mot metall.