Enchanted Arms

Att Microsoft har haft det svårt att få japanska spelutvecklare att intressera sig för Xbox 360 är inte något nytt. Vissa utvecklare har däremot stått bakom Microsoft redan under Xbox-eran. Den japanska spelstudion From Software är en av dessa. Med spel som {Otogi} och dess uppföljare, Thousand Land och nu senast Chromehounds, har utvecklargänget lyckats visa att de inte räds att samarbeta med den store amerikanen.

Rollspel och varumärket Xbox har länge varit en annan olösbar ekvation, och rollspelstörstande spelare drog sig länge för att skaffa konsolen. Med Xbox 360 har vi däremot kunnat se en liten förändring, där fler japanska utvecklare har beslutat sig för att utveckla rollspel till Microsofts favör. Med detta sagt kommer vi in på From Softwares nyaste Xbox 360-satsning, rollspelet {Enchanted Arms}.

I Enchanted Arms träder man in i rollen som Atsuma, en minst sagt dålig student som hellre sover än deltar aktivt på lektionerna som hålls vid Yokohamas Enchant-akademi. Det som studeras på universitetet är kunskapen om magiformen enchantment, och hur den kan användas på bästa sätt. Inte helt överraskande är Atsuma en katt bland hermelinerna; Han har en mycket speciell färdighet som skrämmer hans kursare. Av en okänd anledning har Atsumas ena arm en färdighet som gör att han kan nollställa enchantments - en färdighet som visar sig vara destruktiv och förödande.

Det är väl lika bra att vara helt ärlig. Enchanted Arms är ett spel som gör det svårt för mig att tycka om det. Det största problemet som spelet har, är att det för med sig en känsla av ofärdighet. Stridssystemet är ett perfekt exempel på detta. Striderna är slumpmässiga, där fienderna dyker upp helt utan förvarning enligt klassisk japansk rollspelsmall. I striderna står det spelaren fritt att använda mastiga specialattacker, kombinationsattacker med en annan karaktär eller diverse kraftbonusar. Vidare är striderna turbaserade, och i ett rätt tafatt försök att få in mer finess i striderna har From Software gjort att striderna tar plats i ett rutsystem. Detta skulle ha fungerat bra om striderna inte var så långsamma och att man på förhand kunde välja vilken formation ens grupp skulle ha i början av striden. För att uppväga träligheten i detta rutnätskrig, har utvecklarna lagt till en funktion som låter karaktärerna slåss på autopilot.

För att undvika att spelare kör igenom spelet snabbt med hjälp av autopiloten, har From Software lagt till ytterligare en funktion. I princip innebär den att om en viss mätares poäng går i botten, kan karaktären inte slåss något mer förrän du "laddat upp" poängen igen. Jobbigt och frustrerande system, faktiskt. För att se till att man inte står utan någon spelbar karaktär om mätaren gått i botten på alla man har med sig, kan man finna så kallade golems som kan slåss tillsammans med i sitt fyrmannagäng.

Även om det är kul att samla på golems, som kan se ut som allt ifrån gotiska lolita-hushållerskor till pizzagubbar, känns hela konceptet som ett försök att rätta till något tokigt. Det känns som From Software har tagit flera dåliga beslut men istället för att ändra dem har de lagt till ytterligare funktioner i ett förebyggande syfte. Synd är väl det att de ger spelet en större känsla av hattighet och ofärdighet. Så är det alltså hela spelet igenom, utan pardon.

Det finns dock en del saker som är lätta att tycka om i Enchanted Arms. En av dessa saker är karaktärsgalleriet. Även om spelets handling sätter igång högljudda klichéalarm, lyckas karaktärerna hålla spelupplevelsen på en godkänd nivå. Karaktärerna levererar en rolig och snärtig dialog och är svåra att inte tycka om. Alla karaktärer, från fjolliga Makoto till skinn-på-näsan-bruden Karin, är underhållande och charmiga. Även musiken och röstskådespeleriet är bra. From Software har varit generösa nog att låta Enchanted Arms ha två ljudspår, ett japanskt och ett engelskt. Spelet tjänar en hel del på det, eftersom de japanska röstskådisarna går in mer för att få karaktärerna mer levande och personliga än sina engelskspråkiga kollegor. Grafiken är också tillfredsställande med fräscha omgivningar och rolig karaktärsdesign.

Det går inte att komma ifrån att jag känner mig lite snuvad på konfekten. Enchanted Arms är helt enkelt ett mäkta ofärdigt och långsamt rollspel som borde ha granskats en och två gånger innan spelsläpp. Det känns trist att spelet, på ett sätt som påminner om Climax Xbox-rollspel {Sudeki}, inte har tagits om hand på ett bra sätt, speciellt när potentialen finns där som på ett silverfat. Vi får helt enkelt vänta ett tag till för att få ta del av ett riktigt bra japanskt rollspel till Xbox 360, ty Enchanted Arms är bara knappt godkänt.