Everwind (Early access)

{Minecraft} - det svenska undret. Spelet alla utvecklare önskade att de hade skapat och spelet som fortfarande, trots dess ålder och daterade grafik (men särpräglade stil) lever med mängder och åter mängder av spelare. Det är givet - självklart på ett sätt som är helt utan tvivel - att utvecklare och utgivare vill ta del av den svenska prinsesstårtan som Minecraft är. Men det har visat sig vara en svår nöt att knäcka.

{Everwind} är det senaste försöket i raden av spel som vill emulera receptet på ovan nämnda tårta och jag har gett det ett försök jag med. Men slevade jag i mig bit efter bit och gick därifrån belåten eller räckte det med några skedar innan jag började må illa? Nja, det är ett mellanting vi hamnar i.

Everwind är inte släppt i 1.0-versionen än. Early Access är releaseformen som spelet släppts i och därför kan man inte vänta sig ett fullskaligt mästerverk än (även om det händer - titta bara på {Slay the Spire 2}) och det kommer att fyllas på med innehåll och uppdateringar tills det når sin slutgiltiga form. Med det sagt finns det faktiskt gott om innehåll att mumsa i sig och man kan tydligt se att det finns ett spel med en egen idé och identitet - men det har en bit kvar att vandra om det ska kunna överleva och locka en egen publik.

Spelet börjar med att en unik värld genereras och droppar dig längst upp i ett torn. Tornet fungerar som en tutorial där varje våning förklarar hur du använder olika spelmekaniker. Det är ett smart grepp som gör att det känns som att själva inlärningen är en del av äventyret. Det känns naturligt helt enkelt. Du får i varje fall lära dig hur striderna funkar, hur man craftar sina redskap och hur man lagar sin mat. Fullt rimliga saker i ett survival-spel, såklart.

Utrustad med svärd och sköld är jag redo att slåss mot lite capybaror.
Väl ute ur tornet väntar det verkliga äventyret. "Bygg ditt luftskepp" lyder uppdraget och för att göra det ska jag först skanna ett trasigt skepp som kraschat och rostat sönder på ön jag befinner mig på. Del för del skannas med en märklig mackapär man är utrustad med och efter det slår jag sönder delarna för att själv kunna tillverka egna - fräscha - motorer, generatorer och luftballonger till mitt alldeles egna skepp. Det innebär en hel del resurssamlande och det är inga större överraskningar på det planet. Hugga ner träd, samla stenar, rafsa åt sig gräs och se till att man hittar lite koppar som man kan smälta ned i en smältugn.

Detta kompliceras lite av det fåtal fiender som finns på ön - ruskiga skelett som inte utgör något större hot. Striderna är dock underhållande och välgjorda med både parry-möjlighet och fler funktioner som finns låsta bakom ett klassiskt RPG-träd fullt med diverse uppgraderingar. Fiende-AI:n är dock inget att hänga upp i granen - det funkar men bjuder inte på några överraskningar. Det är dock inte bara skelett som utgör öns population; Everwind-utvecklarna verkar hålla Capybaror varmt om hjärtat och särskilt sådana med små hattar på sig. Capybaror ja, 2020-talets små gullegrisar. Tydligen. Vildsvin och fasaner springer runt och bjuder på möjligheten att jaga till sig lite kött och fjädrar också.

Här är ett av mina första skepp som jag byggde en liten ramp på för att jag inte visste att man kunde teleportera tillbaka sig till skeppet.
Efter att ha dödat ett gäng ruskprickar, samlat på sig resurser och byggt de saker som krävs för att kunna flyga runt bland molnen i ett alldeles eget luftskepp så boendet av - ut till havs. Med hjälp av en liten eka ror jag ut till ett skepp som finns markerat på kartan, placerar det jag byggt på det och matar in ved i generatorn. Men för att det ska fungera måste jag sätta ihop allt med hjälp av rör som förflyttar energi mellan de olika motordelarna. Sagt och gjort - världen väntar och luften är min lekplats. Och det är en rejäl värld som står till förfogande och jag undrar om det finns något slut där ute... jag hittade det inte i alla fall.

Världen i Everwind är inte bara horisontell med flera öar att utforska. Det finns också öar uppe i himlen och dit tänker jag (självklart) att bege mig först. Men tji fick jag. För att kunna flyga högre måste jag uppgradera mitt skepp. Så jag styr skutan mot en ö som jag haft ögonen på sen jag startade spelet. På denna ö finns en märklig byggnad som påminner om en metallgiraff och det är självklart något som man måste titta närmre på. Efter en kort flygtur parkerar jag skeppet på taket av den konstiga byggnaden. Jag ser snart att jag inte är ensam där utan jag har sällskap av spindlar som skjuter gift och zombier som sprängs när de kommer för nära. Jag upptäcker dessutom att jag är alldeles för lågt levlad och har inte mycket att sätta emot. Tydligen så kommer man inte så långt med en rustning och ett svärd tillverkat av trä.

Så jag dör - ett par gånger. Först får jag panik för att jag inte vet hur jag ska ta mig därifrån men jag upptäcker att den där mojängen som man kan skanna med också kan teleportera mig till skeppet och till tryggheten. Med det i åtanke kutar jag först - som en illbatting - och tar mina saker där jag dött. När man dör i Everwind förlorar man inte allt utan bara en del av det man samlat på sig. Detta i form av en "orb" man måste plocka upp inom tio minuter för att inte förlora potentiella godsaker.

Mackapärer och mojänger finns det gott om när Mulle... Jolle bygger båt.
Några lärdomar rikare valde jag en lite mindre uppseendeväckande ö nästa vända. Men det är också här jag börjar fundera på vad mitt mål är - vart är jag egentligen på väg? Finns det någon slutdestination? Jag antar att Enjoy Studio vill att du formar ditt eget äventyr - precis på samma sätt som Mojang gjort med Minecraft. Inga tydliga pekpinnar eller uppdrag, utan en hel värld till ditt förfogande där du själv får agera både regissör och skådespelare. Det är både bra och dåligt.

Everwind är ett mer utpräglat RPG och jag förväntar mig att få ta del av en story på något plan. Varför vaknar jag plötsligt upp i ett torn? Vad har hänt med alla luftskepp? Vilka är monstrena? Jag känner att jag saknar en förklaring där och skulle gärna se att den delen fick ett större djup. Tills dess får jag helt enkelt ägna mig åt att uppgradera både mig själv och skeppet. Det går att bygga skeppet större och proppa det fullt med allt man kan tänka sig behöva. Särskilt snyggt blir det inte - men flyger det så flyger det.

Everwind är inte särskilt snyggt, men eftersom det är uppbyggt på samma sätt som Minecraft (med kuber i kvadrat) så har väl heller inte det varit målet. Det bjuder dock på lite mer effekter än dess inspirationskälla i form av reflektioner på vattnet, partikeleffekter och annat som i det stora hela bara bidrar till att det laggar. För laggar gör det, till och med påtagligt, när man färdas och nya öar genereras. Men som sagt - det är Early Access och med det följer en del tekniska hickups. Inget konstigt.

Det stora blå bjuder på ditt alldeles egna äventyr. Om du är redo att skapa det.
Designvalen man tagit är däremot inte lika självklara. Det är väldigt brunt och estetiskt sett både tråkigt och till och med fult. Min karaktär ser ut som en blandning av Minecraft-Steve och Shaggy från Scooby Doo och fienderna som struttar omkring runtom i Everwinds världar ser varken skrämmande eller roliga ut. Jag misstänker att det kan vara utmanande att hitta ett eget formspråk och en design som funkar i en värld uppbyggd av block - och det funkar inte riktigt här.

Det är absolut värt att hålla ett öga öppet och ta sig en titt på hur Everwind-utvecklingen fortskrider. Jag skulle till och med säga att det är roligt som det är redan nu - men priset på 250 ungefärliga kronor känns lite väl högt i dagsläget. Men när Enjoy Studio byggt färdigt och spelet släpps "på riktigt" kan det mycket väl bli ett spel som kan samsas med Minecraft då det faktiskt bjuder på något tillräckligt unikt.