Fable

En hjältes blod flyter i en ung pojkes ådror. Han bor med sin far, mor och syster i den lugna byn Oakvale i en medeltida värld där sagoväsen och människor lever sida vid sida. Lugnet störs när plundrande rövare bränner byn och mördar hans fadern. En hjälte räddar hans liv och han börjar sin utbildning som hjälte för att en dag återse sin syster och mor och hämnas sin faders död. Väntan är över, äntligen har Fable anlänt. Det mytomspunna spelet som började sin bana som Project Ego och sades komma att förändra rollspelsgenren för alltid. Lyckades den lilla engelska studion Big Blue Box med sina ambitioner eller faller Fable platt till marken?

Låt oss börja med att konstatera att Fable är mycket välgjort. Det finns massor att göra i sagovärlden Albion och friheten att vara ond eller god känns igen från det underbara Star Wars: Knights of the Old Republic. Där Bioware satsade på mängder av dialog för att skapa stämning har Big Blue Box istället gjort det möjligt för spelaren att interagera med människor i Albion på massor av sätt. Du kan hälsa, göra miner, prutta, ge dem presenter, vissa upp troféer, gifta dig, slå dem, mörda dem, dricka dem fulla och skrämma dem. Allt påverkar ditt anseende och människorna kommentarer dina tidigare handlingar när du träffar dem på nytt. Friheten ligger främst i hur du formar din hjälte och vilka val du gör i livet, annars är handlingen ytterst linjär. Du tar ett uppdrag och blir lite äldre och pusselbitarna läggs och sammanhangen klarnar.
Att din hjälte är en speciell person står tidigt klart och efter lite träning växer han upp och påbörjar jakten på sin fars mördare och sanningen. Ingen helt originell handling, men faktum är att storyn håller hög klass och berättas snabbt och effektivt. Nästan för hastigt för min smak, jag skulle gärna sett fler mellansekvenser och djupare inblickar i de olika karaktärerna. Fable är ett actionrollspel där handlingen och upplägget egentligen lutar mer åt actionäventyrshållet.

Kärleken är ett viktigt kapitel i Fable, en lycklig partner kan ge dig värdefulla gåvor och en fru som du slår gul och blå vill snart ha en skilsmässa. Jag hittade snabbt en lämplig maka i den södra delen av Bowerstone. Hon jobbade som servitris på den lokala pubben och kanske var det ölen som gjorde att jag köpte ett hus och gav henne en ring. Jag nöjde mig inte med det utan började uppvakta Lady Grey, Bowerstones iskalla borgmästarinna, så det slutade med att jag fick duellera med den storvuxne mullrande hjälten Thunder om ladyns gunst varpå jag hade dubbla fruar som bodde i varsin del av staden Bowerstone. Du bygger upp din hjälte genom att fördela erfarenhetspoängen du tjänar när du vandrar genom Albion. Använder du ett svärd eller en yxa får du poäng som kan användas för styrka och hälsa, använder du pilbåge eller arm-borst för du poäng som kan användas för precision och snabbhet vid skytte och skulle du nyttja magiska krafter kan du använda poängen till nya magier. Systemet fungerar bra, men är inte helt balanserat. Vissa magier som att sakta tiden blir i sin kraftfullaste variant så bra att kombinera med andra förmågor att striderna inte blir mycket till utmaning. Annars är stridssystemet väldigt lättanvänt och välgjort. Du kan låsa in dig på en fiende och sedan handlar det om att slå, parera eller använda sig av magiska krafter. Pilbågen eller armborstet är mycket effektivt i vissa situationer, men fienderna fattar snabbt galoppen och kommer springande mot dig vilket kan vara direkt livsfarligt.

Fable är ett motsägelsefullt spel. På många punkter lever det upp till och överträffar mina högt ställda förväntningar. Albions miljöer är oerhört vackra och designen är strålande, rakt igenom. Du kan göra mängder av saker och forma din hjälte och hans renommé. Handlingen är välskriven och musiken är atmosfärisk och riktigt bra. Däremot upplever jag att man har tvingats skära ner på storleken och det är lite dålig variation på uppdragen. Dessutom känns det som utvecklaren varit livrädd för att den som spelar ska bli frustrerad och tvingas leta sig fram. Något som ju är lite av charmen med rollspel. Ibland måste man leta och klura lite innan man tar sig vidare och i detta hänseende är Fable lite väl lättuggat.

Det finns ett annat problem med Fable och det är längden. Jag spelade grundligt igenom huvudäventyret och nästan samtliga sidouppdrag för att se eftertexterna rulla förbi efter bara lite drygt 16 timmar. Då var jag visserligen sugen på att sätta igång med en riktigt ondskefull plundrare i kontrast till min genomgode hjälte, men för ett stort rollspel är 16 timmar lite väl magert. man bör dock notera att det inte är mycket utfyllnad under denna tid. Inga lång-dragna mellansekvenser eller tillfällen då du måste springa fram och tillbaka då du kan teleportera dig till olika ställen i Albion. Samtidigt som det är synd att äventyret tar slut så fort så blir dessa timmar aldrig tråkiga och det berättar-mässiga tempot är intensivt.

Fable är inte den milstolpe som jag hade hoppats på. Mycket på grund av det på många sätt förekoms av det superba Knights of the Old Republic när det gäller att forma sin hjältes personlighet. Men detta är utan tvivel det bästa rollspelet till Xbox i år och en mycket minnesvärd spelupplevelse med hög produktionskvalitet. Jag hade gärna sett större områden att utforska, mer story, mer fiender, mer utmaning och fler uppdrag. Trots detta är dock Fable ett spel som alla Xboxägare bör kika närmare på vare sig man uppskattar rollspel sedan tidigare eller ej. Big Blue Box har nämligen skapat ett spel som lär roa oinvigda nybörjare såväl som hårdhudade rollspelsfantaster.