Facebreaker

Jag tror dom flesta minns det som igår. Första ronden mot Glass Joe i Punch Out. Ett par snabba jabbar mot den där veka hakan har fått honom att vackla mot fallrepen. Precis när du ska sätta in nådastöten ringer gonggongen och du får vänta till nästa rond med segerdansen. Däremellan fick man däremot sin blodtörst tillfälligt stillad då Glass Joes sönderslagna anlete fullkomligt strålade i alla sina åtta bitar.

Det förvånade nog en hel del boxningsfantaster när grabbarna och tjejerna bakom {Fight Night Round 3} inte valde att fortsätta på den inslagna (fattar ni, inSLAGNA?) vägen och gjorde ytterligare ett megapoppis realistiskt boxningsspel. Istället valde teamet titeln {Facebreaker} som nästa uppdrag, vilket bådar mycket gott för spelmekaniken. Dom kan helt enkelt boxning. Frågan var bara om dom kunde överföra den ultrarealistiska, tekniska slagsmålsgenren till den överdrivna och snabba stilen som Facebreaker uppenbarligen kommer att tillhöra.

Det första intrycket är ett glimrande "ja, kanske, eller?". Det är svårt att riktigt få grepp om Facebreaker då det var mycket som vi inte fick tafsa på när Gamereactor fick lite ring-tid med spelet på EA Sports Season Opener. Matchningen mellan de olika boxarna verkade inte under vår tid med spelet vara särskilt resultatgivande, inte vad som syntes omedelbart i alla fall då vi bara fick se två av tretton fighters slå varandra i ansiktet. Det var mest en massa vevande och något som Dean Richards, senior producer för Facebreaker, med lite för mycket stolthet kallade "sten-sax-påse-principen". Inget nytt här heller egentligen, det är ju trots allt vad de flesta fightingspel går ut på.

Att man försöker locka alla typer av spelare med Facebreaker är uppenbart. Glöm ultrasvåra knappkombinationer som kräver en katts smidighet och Joe Laberos tajming för att få in, i Facebreaker ska det vara enklare än så att slå ner polaren till mattan.

- Vi strävade helt klart efter old school-gaming, att fånga den där pick up and play-känslan som många letar efter i spel idag, säger Dean Richards.
Man har även implementerat en kraftmätare i spelet. Slagkombinationer och matchdominans ger utslag på mätaren vilken sedan aktiverar ett klassiskt knock-out-slag som rundas av med en Mortal Kombat-inspirerad avslutare.

Den grafiska stilen är inte helt oväntat åt det tecknade hållet, med överdrivna proportioner och rörelser. Dean Richards var oerhört noga med att boxarnas individualitet lyser igenom direkt.

- Vi ville göra våra karaktärer till riktiga ikoner. Deras stil och personlighet ska komma fram direkt när du ser dom på skärmen, och detta ska sedan synas när du väl använder dom i en fight.

Onekligen har dom lyckats till viss del. Men ändå stannar en känsla av att man sett det förut kvar i kroppen. Det finns kanske inte så många överraskningar kvar i skämtsamma fightingspel längre.

Den direkta känslan kring karaktärsgalleriet i Facebreaker är desutom så retro att håren på dina armar kommer resa på sig och skrika åttiotal. Punch Out-jämförelsen är både oundviklig och berättigad, då boxarna känns som rånade ur en uppföljare till Super Punch-Out. Ett steg bort från EA Sports ultrarealism med andra ord.

- Vi tyckte den här genren, som är så otroligt populär hos spelare världen över, var det perfekta sättet att göra ett spel som vi kanske inte gjort så mycket innan. Överdrivet, icke-realistiskt och med en stor skopa humor. Dom flesta vet vad dom får i ett EA Sports-spel men här ville vi att spelarna ska bli överraskade, att förvänta sig det oväntade, säger Dean Richards.

Signaturgreppet "real-time facial deformation", alltså att du ska kunna se hur varje slag du placerar kärleksfullt på din motståndares haka får hans ansikte att trasa samman, såg man inte mycket av. Under match var det ingenting man direkt tänkte på utan istället syntes det, precis om i Punch-Out, efter matchen då du som vinnare fick din motståndares sönderslagna tryne snyggt uppspikat på en träplakett. Småkul, men inte något som ger någon större dimension åt själva spelandet. Däremot kan det tänkas att, när EA visar mer från den delen av Facebreaker där spelaren importerar sitt eget ansikte på valfri boxare, denna krydda kommer smaka ännu godare.

Online-delen imponerar mest med Facebreaker. Förutom att du alltså kan importera dig själv i spelet och skapa din egen boxare, kan du även dela med dig av nämnda hemmabygge till polare på nätet. Du kan även ladda hem andras boxare (det nämndes att det under beta-testande och brinnande primärval i USA gick att ladda hem Barak Obama och Hilary Clinton...). Dessutom kan du dela med dig av dina favoritklipp från spelet. Skryt med den där högerjabben som fällde avgörandet på nätet, så slipper du plåga din kompis med det.

Auran kring Facebreaker är trots vissa besvikelser ändå positiv. Det ligger väldigt mycket i tiden med arkadslagsmål igen och att Facebreaker skapas av ett gäng som redan bevisat att man kan göra boxningsspel är väldigt betryggande. Annars brukar man lätt bli besviken när det visar sig att humor och tokroliga karaktärer prioriterats framför spelbarhet och glädje. Låt oss hoppas på det bästa av två världar.