Fat Princess

När jag har förklarat konceptet med {Fat Princess} för folk som inte hört talas om spelet har jag alltid mötts av skratt. Ett mycket bra tecken, och idén är ju faktiskt strålande. Två smurf-gulliga arméer i en komiskt blodig {Animal Crossing}-värld ska försvara sin kidnappade prinsessa och proppar henne med tårtbitar för att göra räddningsaktionen så tung och besvärlig som möjligt. Tillhör du dem som upprörs av kvinnosynen i Super Mario Bros. och dess passiva prinsessa kommer du att få dåndimpen av {Fat Princess}; här är prinsessan inte bara totalt stillasittande utan har dessutom inga andra ambitioner än att få i sig nästa dos grädde och marsansås.

{Fat Princess} är alltså ett lagbaserat action- och strategispel i realtid där bägge lagens mål är att ta sig till motståndarslottets fängelsekammare för att bära hem sin kidnappade kunglighet till tronrummet. Ett Capture the Flag där flaggan har klänning och gnäller "I'm hungry", helt enkelt. Din armé består av 16 små knattar och du styr en av dessa genom nio olika kartor, antingen i en sagoboksinramad enspelarkampanj eller ett katoiskt onlineläge.

Här finns fem klasser att välja bland, du byter mellan dem genom att ta på dig klassens respektive hatt från din bas hattmaskiner(!), och alla är med sina distinkta stilar roliga att spela med. Till en början är det klokt att dra in trä och mineraler till din bas och då behöver du dra på dig arbetarens huvudbonad. Denne kille är utrustad med en välslipad yxa (senare även bomber) och förutom att samla råmaterial till uppgraderingar i basen kan arbetaren bygga strukturer ute på slagfälten, som till exempel trampoliner bredvid fiendernas slottsmur eller dörrar som motståndarna inte kan ta sig genom.

Krigaren har störst energimätare, är den starkaste i närstrid och ett bra val för den som planerar att bära bort prinsessan. Jägarna kan med pilbågar och muskedunder hålla sig en bit bak i din trupp och prästerna kan antingen hela dina sargade pluttsoldater, alternativt som mörkerpräst stjäla energi från motståndarna. Till sist har vi trollkarlarna som med eld- och iskrafter också är ett gäng livsfarliga rackare på slagfältet. Alla har en vanlig attack och en som kan laddas upp genom att hålla in fyrkant.

Kaoset som utbryter direkt när du börjar spela är fantastiskt och pulsen höjs flera snäpp när någon har tagit sig till din prinsessa, för att inte tala om de gånger du lyckas axla hennes kroppshydda själv. Genom en mysig speakerröst och en mätare har du alltid koll på hur långt prinsessan förts från din eller motståndarnas högkvarter. Det tar lång tid innan du får tråkigt under dessa strider. Att bara samla virke nog att bygga katapulten är ett roligt projekt i sig och ledsnar du på det kan du med snabbt hattbyte försöka dig på något mer hjältelikt, som att storma in som krigare och göra en räd med några präst- och magikerkompisar.

Änun mer variation får du tack vare de olika spellägena. Det jag beskrivit kallas Rescue the Princess (det är sant!), i Snatch 'n Grab är det först till tre kidnappade sessor som gäller, i Team Deathmatch ska du bara slakta motståndarna och i Invasion är målet att erövra tillräckligt många utposter på kartan. Alla har sin poäng, men det roligaste och mest populära online (enligt vad jag sett) är standardläget Rescue the Princess.

Det som petar ned {Fat Princess} från de allra ädlaste betygen är att kaoset blir lite, lite för stort och att dina ansträngningar i matcherna inte ger några direkt märkbara resultat. I enspelarläget tycks dina medspelare ha ett relativt splittrat kollektivt medvetande och här finns inte samma kommandomöjligheter som i ett vanligt realtidsstrategispel. När jag "hoppar igång" fjädermekaniken i katapulten som kan ta oss direkt in i fiendeland är det knappt någon av datorspelarna som följer med, och vissa av de som verkar sugna avbryter planen helt plötsligt och rusar iväg för att göra något annat. Man blir en lite för liten kugge i en för stor och virrig krigsmaskin. Ett lokalt flerspelarläge på delad skärm hade dessutom varit mums, men något sånt finns ej.

Virrigheten gäller även online, även om man kanske egentligen inte kan beskylla spelet för det. Under mina testsessioner har alla deltagare sprungit omkring och gjort sin grej och det är sällan jag deltagit i några organiserade attacker. Få spelare använder headset och det blir därför lite av en slantsingling om vem som faktiskt vinner matcherna. Detta kommer säkerligen att ändras i takt med att folk blir vana med spelet, organiserar sig och att erkända taktiker växer fram. Som det ser ut nu tenderar matcherna att bli ganska ytliga, men då är förstås ytan helt underbar.

Av ren tacksamhet skulle jag kunna tänka mig att gifta mig med Titan Studios grafiker och ge dem så mycket prinsesstårta och fotmassage de mäktar med, så fantastiskt ser {Fat Princess} ut. Det finns liksom inga skavanker överhuvudtaget i den tecknade, färgglada grafiken och stor omsorg har lagts ned i varje tegelsten av din bas, varje grästuva på slagfälten. Här finns pittoreska "Fylke-banor", piratskepp och vulkaner att spela bland, alla proppade med övertagbara utposter och finurliga genvägar.

Otroligt mycket händer på skärmen samtidigt. En arbetere lämnar av en famnfull ved i en utpost, en krigare får blodet att stänka mot en klippvägg, en bågskytt fryses till is av en motståndarmagiker, någon har förvandlats till en höna och du själv flyger över hela kartan i hisnande fart, tack vare den nybyggda katapulten. Och när du står stilla en stund för att återfå energi sätter sig din figur ned och mumsar tårta.

Har du en uppkopplad Playstation 3 måste du köpa {Fat Princess}, och räkna med en tårta i ansiktet från undertecknad om du inte gör som jag säger. Titan Studios har bakat ihop ett strålande spel som smiskar många fullpristitlar rejält på fingrarna vad gäller originalitet, presentation, djup och omspelningsvärde. Du kommer att skratta rejält, bli engagerad i varje liten strid och charmad av den gulligaste, mest våldsamma värld du sett. Att proppa aristokratikäft med schwarzwald har helt enkelt aldrig varit roligare.