Fatal Inertia

Det finns många fler människor som vill sätta sig i en futuristisk svävare än människor som verkligen kommer att få göra det. Spelutgivarna Koei har sett ett uppenbart behov som måste fyllas och bestämt sig för att utveckla ett svävarspel. Ett positivt val för oss som tillhör den förstnämnda kategorin.

Då tar vi en titt på min egen högst personliga önskelista och bockar av efterhand. Min första önskan är att slippa fordon och omgivningar som är sådär skitnödigt dystopisk-framtidstechno. Check! Vi flyger i färgglada miljöer där allt mellan vatten och öken finns representerat. Jo visst, ibland slinker väl ett naturförstört blekt landskap förbi men det gäller att se till det positiva. Svävarna då? Gult, rött och lila! Inga plåtfärgade tråkvidunder här inte - glatt och trevligt, precis som jag vill ha det. Det finns en rad olika typer av fordon, alla med fåniga namn. Phoenix, Aurora, Mercury och Titan har alla olika utföranden och uppföranden. De vanliga valen mellan topphastighet, manövrering och acceleration måste göras. Alla fordonen kan sedan pimpas bäst man vill med diverse kosmetika.

Önskan nummer två är en drös roliga vapen. Gärna fantasifulla kreationer, minor och laserstrålar har man ju sett tidigare liksom. Check! En rad annorlunda vapen finns att ta till i kampen om förstaplatsen. Magneter som kan sättas på vingarna av dina motståndares fordon kommer att handikappa deras styrförmåga. Raketer, rökmoln och kraftfält är andra exempel på accepterade förstörelseredskap inom svävarsporten. Många av vapnen används inte att direkt skjuta på dina motståndare på klassiskt manér, en del är till för att direkt bryta fysiska lagar. Till och med tillhyggen som påverkar själva tiden finns representerade. Mange tak, som dansken säger.

Variation är också viktigt, vilket {Fatal Inertia} lockar med. Olika spellägen med varierade uppgifter, allt för att locka med sig både de hundradelshyvlande fartdårarna och de actionkåta stridspittarna. Både kooperativa och rivaliserande flerspelarlägen har implementerats.

Jag har aldrig förstått det där med trav och spelandet runtomkring fenomenet. Hästarna skall röra sig snabbt, men inte för snabbt - galopperar de så är de ute. En idiotisk tanke, det är klart att det skall få gå så snabbt som möjligt. En liknande lag gäller för svävare. Nu får man lyfta från marken och spotta den självgoda tyngdkraften rakt i ansiktet. Men inte för högt, nära marken skall det vara. Det känns som en korkad idé i framtidspraktiken men smart just i spelsammanhang. Klart att det blir betydligt fetare fartkänsla om man får se moder natur swisha förbi under en. Hastigheterna är annars förvånansvärt nedtonade i Fatal Inertia. Det verkar inte som om man vill ta upp de sinnessjuka hastigheter rivalerna satsar på. Ett intressant val, jag tror att striderna och vapenanvändandet kan vinna på att man flyger runt utan att spränga ljudvallen. Det finns trots allt en anledning till att Mario Kart är så förbannat roligt, man skall inte underskatta känslan av att se sina vänner förnedras rakt framför näsan på en. Samtidigt förlorar man ett av argumenten till att överhuvudtaget spela genren: känslan som får en att skrika "Weeeeeeee".

Hur väl spelet står sig emot sina motståndare i genren återstår att se. Med giganter som F-Zero och Wipeout så känns det som om Fatal Inertia kommer att behöva ett eget originellt försäljningsargument. Frågan är om den fantasifulla vapenarsenalen räcker hela vägen. Svaret får vi första kvartalet nästa år.