Fifa Street 2

Efter att med lyckat resultat lanserat {NBA Street} och {NFL Street} lanserade Electronic Arts ifjol Fifa Street och nu är uppföljaren här. Konceptet är enkelt tre stjärnor och en målvakt i varje lag, krympta planer (basketstorlek) omgärdade av väggar och massor av trixande. Problemet med det första spelet som inte alls var speciellt lyckat var bristen på variation i matcherna, den dåliga bollfysiken och det magra utbudet av spelare och lag. Uppföljaren förbättrar det mesta av detta, men bygger samtidigt på samma begränsade och enformiga grund.

Det finns fler lag och spelare, speciellt kul är det givetvis att Sverige är med i år, då man kan lira med Zlatan, Henke och Ljungberg. Totalt sett är det inte så många landslag eller spelare, men i den här typen av spel vill man ju ändå bara ha med stjärnor så det gör inte så mycket. Tricksystemet har förbättrats, men det känns fortfarande inte alls som det är en fotboll som man utför tricken och det hetsiga tempot påminner mer om basket än trickbaserad fotboll. Jag har en smygande känsla av det är en tweakad spelmotor från NBA Street som används och det duger inte riktigt för att porträttera en helt annan sport. Därmed inte sagt att det är rakt igenom tråkigt att spela Fifa Street 2, men det är helt enkelt inte fotboll man spelar.

Det som har förbättrats mest är utan tvivel karriärsläget där det går ut på att föra ett lag med en egenskapad stjärna i spetsen som du uppgraderar allteftersom du utför de många matcherna och turneringarna i spelläget. Du startar med ett lag bestående av spelets sämsta spelare och genom att utmana individuella spelare och samla erfarenhetspoäng kan du byta ut dina lagkamrater mot skickligare spelare. Även om det hela tiden handlar om att vinna matcher så ger de olika planerna, lagen och motståndarna viss variation och sammantaget känns det riktigt välgjort och engagerande. Tyvärr är matcherna inte speciellt roliga och jag plågar mig igenom match efter match för att få mer poäng för att förstärka mitt lag. Märkligt nog blir det inte roligare när man spelar mot en kompis, spelet blir ännu grötigare och det mesta av finess och finlir går förlorat. Det är betydligt roligare att spela mot mänskligt motstånd i det vanliga Fifa eller ännu hellre i något av de senare Pro Evolution Soccer.

Grafiken i Fifa Street är helt okej. Animationerna är klart godkända och spelarna känns lätt igen. Designen känns lite påtvingat urban och reklammässig, vilket tyvärr lämnar viss bismak. Jag är ingen större fan av EA Trax, men i Fifa Street 2 har de plockat med Editors Munich och det ger pluspoäng. Ljudeffekter och dylikt är dock väldigt torftiga.

Jag är av den åsikten att fotboll ska spelas på stora ytor, men om den ska spelas på små trånga bakgårdsplaner så måste bollfysiken styra. Det måste kännas som det är en riktig trasa man joxar med. Det ska inte kännas som att man bara utför mekaniska knappkombinationer och skjuter direktskott för att göra mål. Det måste finnas något mer analogt och variationsrikt över den här typen av fotbollsspel. Fifa Street 2 har inget av detta utan känns precis som ett basketspel och ett relativt dåligt sådant till råga på allt, men tack vare det märkligt beroendeframkallande karriärsläget når Fifa Street 2 ändå upp till godkänt. Speciellt gäller detta PSP-versionen, som av någon anledning var den jag hade mest utbyte av.