Fightingfest

Mortal Kombat: Deception (PS2, Xbox)
Ed Boon och hans skadeglada grabbar jobbar hårt på att färdigställa Mortal Kombat: Deception, den sjätte delen i den blodiga slagsmålsagan. I det förra spelet fick vi vapen och tre olika kampstilar per figur att använda, och allt detta finns förstås kvar. Det nya med Deception är arenorna som nu är betydligt mer varierade. På en bana rasar delar ner vilket gör ytan mindre och mindre, medan en annan har en massa hängande lik som måste tas med i beräkningarna. Stämningen är lika morbid som alltid.

En annan nyhet är de tre extraspelen: Konquest Mode som har en massa rollspelsinslag, Chess Kombat som är en brutalare och mer komplicerad variant av schack, och så Puzzle Kombat som glatt stjäl hela idén från Super Puzzle Fighter 2 Turbo med ihoptryckta kombattanter som pucklar på varandra medan du sorterar pusselbitar. Allt detta och själva huvudspelet går givetvis att spela online. Vi hoppas att Midway kan få till en riktigt bra spelmotor den här gången och inte bara förlitar sig på bonusprylar och blod.

Tekken 5 (Arkad; konsolformat ej bestämt)
Då Soul Calibur 2 blev en smärre succé med närmare fyra miljoner spel sålda runt om i världen och Tekken 4 var en besvikelse med en bråkdel av försäljningen är det inte konstigt att del fem i serien tar en hel del inspiration från sin historiska kusin. Framför allt märks det på grafiken som använder samma sorts design och ljussättning.

Nykomlingar i Tekken 5 är ninjakillen Raven som har lånat minst halva sin garderob av Ryu Hayabusa, Shaolin-hårdingen Feng Wei som förmodligen kan krossa klippblock med pannan, och så Asuka Kazama, en hittills okänd släkting till Jin Kazama som använder aikido. Även om dessa känns som kopior av figurer från Dead or Alive och Virtua Fighter kan de nog erbjuda något nytt i Tekken-serien. I övrigt återkommer både de flesta Tekken 4-figurerna samt gamla favoriter som Jack. Ska detta spel, lagom till seriens tioårsjubileum, lyckas återskapa den härliga Hong Kong-filmkänslan som det hela började med? Vi hoppas.

Dead or Alive Ultimate (Xbox)
Det har varit på gång i över ett år, men i höst får vi äntligen se om det var värt all väntan. Dead or Alive Ultimate innehåller både en trogen konvertering av det första arkadspelet och en helt omgjord version av Dead or Alive 2, fullproppad med nya banor, nya attacker och nya utstyrslar att klä sina figurer i. Vi har redan slängt ut varandra från skyskrapor några tusen gånger, men de nya banorna är ännu mer interaktiva. Till exempel kan man använda elefanterna på Afrika-banan som rörliga och lättretade väggar, eller surfa nedför snöklädda sluttningar ovanpå sin motståndare. En annan rolig arena finns på en solig strand på Zack Island, där vi tidigare (eller senare, beroende på hur vi tolkar tidslinjen) spelade volleyboll.

I och med onlineläget kommer jag äntligen att kunna spöa Jonas precis när som helst på dygnet. En kul detalj är också det virtuella arkadläget där upp till sex åskådare kan se matchen som pågår (och erbjuda löpande kommentarer via headsetet) och sedan ta förlorarens plats. Mycket lovande.

Capcom Fighting Jam (PS2, Xbox)
Capcom lämnade äntligen sitt ide och gäspade ut ett "nytt" spel på E3. Capcom Fighting Jam klistrar ihop karaktärer från helt olika spel, ungefär som Capcom vs SNK men utan SNK. Idén är visserligen god, men det blir helt enkelt hysteriskt fult när den lilla Demitri-spriten från 1994, komplett med tecknade konturlinjer och tio år gammal animation, förstoras upp för att få samma skala som de superlyxiga (relativt sett) monstren från Warzard. Felicia (Darkstalkers, 1994), Guy (Street Fighter Alpha, 1995), Sakura (Street Fighter Alpha 2, 1996), Leo och Hauzer (Warzard, 1997), Guile (Street Fighter Alpha 3, 199 , Ryu (Capcom vs SNK, 2000) och så Chun-Li och Yun (Capcom vs SNK 2, 2001). Det är en kakafoni av olika stilar och olika tidsåldrar.
Spelmässigt verkar dock CFJ kunna fungera. Varje figur använder sitt ursprungliga spelsystem vilket lär ge en hel del variation. Dock vet vi inte om man kan använda till exempel Ryu i Darkstalkers-läge. Det färdiga spelet kommer att innehålla minst 20 figurer och kan säkert bli ett kul alternativ till Capcom vs SNK 2 och Street Fighter 3. Men vi gråter ändå.

Guilty Gear Isuka (PS2)
Guilty Gear X2 #Reload (Xbox)
Både PS2 och Xbox får smaka på ännu mer pixelperfekt action när Guilty Gear återvänder. Revival är en trimmad version av det spel som redan släppts på PS2 här i Europa, och ett av de bättre 2D-fightingspelen på länge. Isuka är däremot lite mer nyskapande med hela fyra spelare samtidigt. Serien är inte direkt känd för att vara realistisk och lågmäld, och med en hårdrockarhäxa, ett 600 kilos muskelberg (som gillar att teckna), en piratkapten med Michael Jackson-komplex och hans sextonåriga skyddsling beväpnad med ett ankare på skärmen samtidigt kan det inte bli annat än kaos. För att rymma fyra spelare har varje bana nu två plan där man kan slåss, vilket påminner om de gamla Fatal Fury-spelen. En annan nyhet är Boost Mode, där du får ta din karaktär på ett sidscrollande äventyr och banka på hundratals kloner. Har du spelat Tekken Force Mode vet du vad det handlar om. Med allt kaos lär inte Isuka bli något riktigt seriöst fightingspel, men som partylir kommer det att passa perfekt.

Street Fighter 3: Third Strike (PS2, Xbox)
Third Strike kommer i USA att släppas tillsammans med Hyper Street Fighter 2, men ju mindre sagt om det spelet desto bättre. Third Strike är däremot tveklöst det bästa 2D-fightingspelet någonsin och vi har spelat sönder otaliga Dreamcastar och arkadstickor de senaste åren. Trots att spelet nu är nästan fem år gammalt har det inte överträffats, främst för att Capcom bara gjort halvambitiösa Versus-spel sedan dess. Alla figurer fyller ett syfte och är helt olika. Visst, det finns fem personer i karate-gi (de tre vanliga misstänkta och så Sean och Makoto), men inte ens Ryu och Ken går att använda på samma sätt. Varje gång man spelar upptäcker man nya kombinationer och användningsområden för sina attacker. Även om den här konverteringen av spelet inte lär erbjuda något nytt (förutom online-spel på Xbox) är det ett spel som blev tämligen förbisett på Dreamcast. När världens bästa fightingspel får en ny chans kan vi bara tacka och bocka.

SNK vs Capcom Chaos (Xbox)
SNK Playmores egna tolkning av vad som händer när Ryu möter Kyo är sedan länge släppt till PS2 i Japan, men i USA blir det bara till Xbox, och hit till Europa vet vi ännu inte om det kommer överhuvudtaget. Efter många timmars spelande visade det sig tyvärr vara ett ganska medelmåttigt spel, trots massor av nyritade spritar och ett genomtänkt story mode. Känslan saknas, helt enkelt. När både Third Strike och King of Fighters hamnar online känns inte det här så värst hett längre.

King of Fighters 2002 & 2003 (PS2, Xbox)
För att komma ifatt med utgivningen av de gamla King of Fighters-spelen (och för att blidka de tjuriga gubbarna på Sony) släpps de två senaste spelen i samma paket. Detta är givetvis fest för fansen, då 2002 innehöll praktiskt taget alla tidigare figurer i samma spel, medan 2003 påbörjar en ny berättelse med massor av nya ansikten att slå gula och blå. Inte ens jag kan hålla koll på alla deltagare, men närmare 70 olika lär finnas med i spelen sammanlagt. Med SNKs välpolerade gameplay kan det inte bli annat än bra, trots den åldrade grafiken.

King of Fighters: Maximum Impact (PS2)
Allra mest lovande är dock Maximum Impact, som äntligen visades i spelbart skick. SNK har gjort flera försök att göra sina spelserier tredimensionella, men den förra generationens hårdvara kunde helt enkelt inte göra karaktärerna rättvisa. Fatal Fury: Wild Ambition och Samurai Shodown: Warrior's Rage 2 var rena förolämpningar i spelform. Men nu har allt äntligen klaffat. Terry, Kyo och Iori ser bättre ut än någonsin i 3D och varenda specialattack sitter där den ska. Till skillnad från Street Fighter EX och i viss mån Mortal Kombat: Deadly Alliance behåller Maximum Impact den gamla känslan och framför allt farten. King of Fighters har alltid haft inslag av 3D, de har bara inte kunnat utnyttjas till fullo på grund av grafiken. Det har alltid gått att sidsteppa för att undvika projektiler, så att figurerna nu faktiskt rör sig inåt ändrar inte spelkänslan. Eftersom den här rörelsen alltid legat på svag spark + svagt slag behöver inte SNK offra hoppen, som i så många andra 3D-spel som börjat utnyttja den tredje dimensionen på riktigt. På så sätt är det nästan mer tredimensionellt än i andra spel där man främst bara rör sig runt på golvet.

Även om King of Fighters givetvis inte är lika snyggt som Dead or Alive Ultimate är det fullt godkänt. Detaljerade figurer med kläder som fladdrar, animerade ansikten, studsande kroppsdelar och givetvis massor av personlighet. Fjorton gamla favoriter har fått sällskap av gängbröderna Alba och Soiree Meira, rosahåriga Mignon Beart, lönnmördarblondinen Lien Neville och tae kwon do-tjejen Chae Lim, och om jag hade mina tvivel om de första fyra försvann alla klagomål direkt när jag fick se hysteriskt söta Chae. I och med att figurerna nu inte tar upp värdefullt spriteutrymme på en relativt liten kassett finns också plats för alternativa dräkter med bland annat Kyos gamla skoluniform, Terrys läderjacka från Garou och de Rambo-byxor Ralf och Clark hade på sig när de först var med i Ikari Warriors. Gamla SNK-fans kommer att skrika av förtjusning, jag gör det redan.

Men King of Fighters är inte bara något för fansen, det är en fullfjädrad utmanare till Tekken, Soul Calibur och Dead or Alive som erbjuder en helt annan spelkänsla. SNK har visat att de tänker ta för sig av 3D-marknaden, nu när de äntligen har tagit steget fullt ut. King of Fighters: Maximum Impact är mitt mest efterlängtade fightingspel just nu och det är ingen liten bedrift.