Fixed (Netflix)

När den ytterst välrenommerade Samurai Jack-skaparen (som också står bakom Primal, med flera riktigt sevärda, animerade vuxenserier dränkta i blod och naket) Genndy Tartakovsky gör animerad långfilm för Sonys räkning, är jag definitivt en av dem som markerar streamingreleasen i min kalender för att sen bänka mig. Fixed är släppt. Fixed är här. Netflix köpte upp ensamrätten till den och premiären skedde under morgonen, idag.

Humpa farmors ben. Humpa farmors ben. Humpa farmors ben.
Fixed berättar historien om hunden Bull och hans minst sagt icke barnvänliga tillvaro. Bull gillar att jucka, drömmer om att para sig med den fagra grannhunden Honey och tillbringar eftermiddagarna med att humpa farmors ben. Detta eftersom han älskar att hennes hud luktar som en gammal bordsduk, enligt egen utsago. Bull pratar i stort sett bara om en sak, könsorgan och parning. När farmors gamla ben inte finns tillgängliga för att jucka, har Bull noll bekymmer med att jucka en stövel, fruktskålen eller en soffkudde och under filmens inledning får vi se detta i närbild tillsammans med upprepade sekvenser på Bulls ändtarmsöppning.

Fixed är inget för den yngre publiken.

Allt är frid, fröjd och Bull är på god väg att äntligen få para sig med den uställningsklara, fisförnämt eleganta grannjycken Honey när hans ägare plötsligt släpper den ultimata atombomben; Bull ska kastreras. Pungen ska bort. Kulorna ska kapas och Bull måste under 24 händelserika timmar låta sina testiklar leda honom genom staden där allsjöns icke rumsrent trams ska utföras och genomlevas. Detta är sista natten med gänget, om en betydande del av gänget är två stycken mörkrosa pungkulor.

Humorn är skoj under de första elva minuterna, sen består resten enbart av upprepningar.
Fixed påminner mig inledningsvis om Ren & Stimpy som är det absolut roliugaste jag vett när det kommer till animerad vuxenunderhållning. Bulls minspel, hans roliga röst (Adam Devine från Workaholics) och de snuskiga skämten som haglar, byggde upp helt rätt ton som sen skulle komma att tröttas ut eftersom manuset till den här filmen bara har en enda sak att säga, som sägs om och om och om igen; Könsorgan är roligt. Och visst, kukar och pungkulor kan vara skoj men inte om det görs 12 gånger per minut i 86 minuter och dessutom utan finess eller knorr. Detta blir som en stand up-konsert där komikern på scenen bara skriker "Penis" i 90 minuter vilket gör att jag har svårt att rekommendera Bulls pre-kastrerings-ritual.