Free Running

För några år sedan uppstod ett fenomen i de parisiska förorterna. Ungdomar sysselsatte sig med att ta sig från ett ställe till ett annat på ett snabbt och effektivt sätt med endast kroppen som redskap, utan att göra omvägar för diverse hinder. Fenomenet döptes till le parkour och har fått både uppmärksamhet och uppsving.

Besläktat med le parkour finns det brittiska fenomenet free running, som uppkom något senare. Även om tillvägagångssättet i stor är likadant, är filosofin annorlunda. Där le parkour fokuserar på enkelheten och nedtonade rörelser, är free running mer bombastiskt och flådigt. Att utföra diverse tricks på vägen mot sitt mål är free running i ett nötskal.

Som så mycket annat som är annorlunda, nytt och häftigt har le parkour och free running anammats av TV-spelsutvecklare. I det kommande spelet {Assassin's Creed} förflyttar sig hjälten med hjälp av le parkours filosofi, för att ta ett exempel. Men självklart har free running också fått ta en bit av kakan genom att porträtteras i Rebellions spel, {Free Running}.

Så, hur sjutton kan man trixa ihop ett spel baserat på en filosofi som säger att man ska ta sig från en plats till en annan på ett så snyggt sätt som möjligt? Free Running kan bäst beskrivas som ett Tony Hawk-spel utan rullbrädor, enligt utvecklarna själva, vilket ger både en eller två föreställningar om hur spelet är.

Spelet tar plats i London, där du som spelare kryssar mellan hustaken samtidigt som du tricksar loss. Målet med Free Running är att få dina rörelser att flyta ihop till en lång krämig kombination för att kratta in feta poäng. Kattlika hopp, bak- och framåtvolter... Huvva, det är precis så häftigt som det låter.

Free Running vore ett godkänt spel om Rebellion hade tänkt på en del saker. För det första är spelkontrollen inte alls intuitiv, utan mycket oförlåtande. Spelet är uppbyggt på ett sådant sätt att det krävs perfekt timing för att lyckas ta sig över hinder för att man inte ska falla mot en kladdig död på Londons kullerstensgator. I och med att spelkontrollen är så oprecis, hamnar man i ett moment 22. För det andra är spelets kamera mycket oföljsam, vilket faktiskt stjälper hela spelidén eftersom spelet kräver så exakta knapptryckningar och placeringar.

Om jag ska vara helt ärlig känns Free Running som ett oplanerat spel. Dock så inser jag att det finns en målgrupp för spel av denna kaliber, och att vara näst intill först med ett spel som handlar om le parkour eller free running skulle ju kunnat ge goda resultat. Trist nog så gör det inte det i det här fallet. Jag menar, om man vill kunna göra superlånga hopp som tar andan ur en, klättra på byggnader som en liten primat och rusa runt på hustak utan förbehåll kan man väl lika gärna spela spel som till exempel {Crackdown}? Om man vill svinga sig mellan objekt och trotsa tyngdlagen på löpande band finns väl vilket Prince of Persia-lir som helst att tillgå? Om man bara känner för att göra häftiga tricks finns väl otaliga snow- eller skateboardspel som borde tillfredsställa?

Nej, Free Running är inget bra spel. Potentialen för någon spelutvecklare att få till ett klockrent spel som behandlar le parkour eller free running finns där, målgruppen finns säkerligen där men om behovet för ett sådant spel finns vet jag faktiskt inte. Denna extremsport ser faktiskt bäst ut i verkliga livet, för om man vill agera superhjälte eller häftig rörelsekonstnär när man spelar TV-spel finns det mångra andra (och bättre!) spel att spendera slantarna på.