Furi

Här på Gamereactor har vi följt {Furi} ett bra tag och nu när spelet äntligen är tillgängligt på PC och Playstation 4 (där det för närvarande är gratis att ladda ner för PS Plus-medlemmar) är vi redo för att dela med oss av vår åsikt om det nya spelet, utvecklat av The Game Bakers. De är är en relativt okänd studio från Frankrike men de fick lite hjälp i deras arbete med denna titel och då av Takashi Okazaki, skaparen av {Afro Samurai}.

Den japanska konstnärens inflytande är tydligt i {Furi}s stil, vilken är väldigt nära besläktad med japansk animation men med några futuristiska och psykadeliska inslag. Spelets koncept är också oortodoxt, det är begränsat till bossfajter. Du kommer möta en fiende, besegra denne, korsa en liten, kort men tråkig sektion utan egentlig action för att efteråt möta en ny boss. På pappret kan det låta som en begränsande upplevelse men grymma gameplay-system och superba bosstrider gör att spelet lyckas stå ut ändå.

{Furi} spelas som en twin-stick-shooter kombinerad med parering och combo-moves. Du har ett vapen som låter dig skjuta blåa projektiler i hög fart eller ladda upp ett kraftfullare skott, oberoende av ammunition och omladdningar. På kort avstånd kan du använda ditt futuristiska svärd, som låter dig attackera och parera - en handling som hänger tungt på tajming. Du kan också snabbt väja i en kort undanmanöver.

Striderna, som är {Furi}s huvudattraktion, är väldesignade men sektionerna mellan dem är meningslösa.

Kontrollschemat är simpelt men smart design och stabil spelmekanik tillåter ett imponerande djup. Att parera, exempelvis, går bara om du trycker på knappen precis innan en fiende anfaller dig och det fungerar bara en gång. Om en fiende förbereder fyra attacker i följd måste du alltså parera. fyra gånger på raken. Lyckas du tajma knapptrycket perfekt gör din karaktär även en kraftfull kontring.

Varje karaktär har multipla hälsomätare och de är knutna till olika faser. Tömmer du en av dessa i en strid fylls din egen mätare på igen och nästa fas börjar, vilket vanligtvis ger bossen ett par nya tricks att försöka övermanna dig med och en ökad svårighetsgrad. Om det motsatta händer fylls din motståndares mätare upp och fasen börjar om igen. Om dy lyckas få ner bossens samtliga mätare och vinna alla faser tar spelet dig till nästa boss men om allt av din egen hälsa förloras får du börja om fajten från början.

Medan det finns undantag brukar varje fas generellt sett delas upp i två delar; en för attacker på längre avstånd där kameran är positionerad i ett fågelperspektiv och en för närstrid där det finns mycket mindre utrymme att slåss i och kameran zoomar in. Vissa bossar föredrar att angripa dig på avstånd medan andra gillar att vara upp i ansiktet på dig. Bossdesignen är fantastisk men se detta som en varning; {Furi} är ett utmanande spel. Det är nästan omöjligt att besegra en boss på första försöket då spelet följer en trial & error-mall som tvingar dig att experimentera med varje ny fiende. Du måste memorera de olika faserna, deras attackmönster, tajmingen som krävs för att parera, och så vidare. Och för att kunna göra det måste du repetera strider om och om igen.

Vi har inte nödvändigtvis något emot trial & error-filosofin, och spelet är tillräckligt putsat för att aldrig kännas för orättvist, men spelet är ändå lite repetitivt och frustrerande ibland till följd av den. Problemet är att bossarna är ganska tidskrävande att möta och om du förlorar i den femte fasen behöver du som sagt göra om allting från början. Detta blir ännu mer problematiskt på de nivåer som är mer tröttsamma och tidskrävande än de är belönande. Några spelare kommer säkerligen uppskatta detta men du borde definitivt överväga om du är den typen av spelare som har tålamodet som krävs.

Storyn i {Furi} är rätt vag i sin natur och berättas inte på det mest engagerande sättet.

Ett annat stort problem som {Furi} lider av uppenbarar sig mellan striderna; det blir ofta flera minuter med nästan ingen interaktion alls, där du bara går från en plats till en annan. Det är så simpelt att du bara kan trycka en enda knapp (kryss på PS4) och karaktären börjar röra sig mot sin destination. Spelet drar nytta av dessa sektioner genom att erbjuda lite narrativ exposition till spelaren, men storyn uppfattas som ganska vag i sin natur. Vi måste också nämna spelets konstiga och onödiga användning av svärande, som känns väldigt krystat.

Och nu ett ord eller två om {Furi}s ljudkvalité. Ljudeffekterna är utmärkta, särskilt eftersom att de har ett praktiskt syfte i att mata spelaren med information. Du kan identifiera när en fiende är på väg att göra en attack, och vilken typ av attack det kommer bli, bara genom ledtrådar i form av ljud - och du kommer behöva denna information eftersom att dina ögon är upptagna med att väja för dussintals projektiler som kommer mot ditt håll. Soundtracket är också superbt och kommer glädja spelare med en utmärkt elektronisk rytm som fungerar i varje fas och dess sammanhang.

Designen i {Furi} är riktigt läcker, och är en av spelets bättre aspekter.

{Furi} har några fantastiska ögonblick att bjuda på men dess brister håller det tillbaka från att vara något storslaget. Spelets gameplay är nästan perfekt och bossdesignen är enastående men sett till svårighetsgrader är spelet ganska fattigt. Om du finner den rekommenderade svårighetsgraden för tung finns det bara ett lättare alternativ och det gör mer än att bara dra ner svårighetsgraden. Bossar förlorar flera faser, vissa har bara en eller två hälsomätare vilket ogiltigförklarar mycket av spelets innehåll. Det borde definitivt ha funnits ett alternativ till emellan. Vi vet inte om många spelare kommer ha skickligheten, eller kanske tålamodet, som krävs för att ta sig förbi alla av {Furi}s bossar men om du söker en sann utmaning med bra design och gameplay kan detta vara för dig.