Geist

För att vara riktigt ärlig har N-Space en rätt medioker meritlista att visa upp. Med lir som Danger Girl, Duke Nukem: Time to Kill och en hel del Mary-Kate och Ashley Olsen-spel har de inte lyckats med att få tillhöra gräddan av sin arbetskår. Det gamla utnötta ordspråket lyder dock som bekant "friskt vågat, hälften vunnet", vilket spelstudion verkar ha tagit fasta på i och med spelet Geist. Ibland ska man inte ta ordspråk så bokstavligt.

John Raimi har en minst sagt sunkig dag på jobbet. Under ett rutinuppdrag i rollen som smittskyddskontrollant går precis allting fel. Uppdraget misslyckas, och John blir inte bara tillfångatagen och tvingas agera labbråtta i ett illvilligt experiment, han blir mer eller mindre död på kuppen genom att hans själ slits ut ur hans kropp. Att avslöja det onda företaget Volks och få komma tillbaka till det köttsliga blir således Johns främsta prioritet när han glider runt i företagets mörka korridorer som spöke.

När Geist först blev utannonserat av Nintendo kände jag mig rätt skeptisk till idén. Jag måste däremot erkänna att jag var tvungen att ändra uppfattning. Geists spelupplägg är faktiskt rätt smart! Som spöke kan John agera som en sann poltergeist och inta allt ifrån telefoner till råttor. Som råtta kan John naturligtvis inte låsa upp dörrar, avfyra vapen eller annat viktigt, utan för att göra det måste han ta över människor. För att göra ett mänskligt intjack måste John skrämma och stressa upp det tilltänkta offret genom att inta något passande som finns i närheten, som en container eller en telefon, för att sedan träda in i sin mänskliga värd. Att inta objekt är själva andemeningen med spelet, dels för att komma vidare och för att John inte ska förlora den lilla energi han har.

Pussel tar en stor plats i Geist, vilket känns naturligt i och med att spelet faktiskt är ett actionäventyr i första person något annat. Dessvärre går majoriteten av pusslen ut på att inta både det ena och det andra, vilket gör spelet förutsägbart och linjärt. Det känns som om n-Space förtvivlat försökte hålla fast vid det rätt smarta poltergeistupplägget, men resultatet är förvånansvärt enformigt. Istället för sinnrika och mer utmanade pussel, löser man det mesta genom att inta soldater, forskare eller vaktmästare. Spelet stimulerar verkligen inte tankeknölarna.

Att det första intrycket är viktigt kan de flesta skriva under på. Hur man ser ut, för sig och interagerar kan väldigt ofta sätta standarden för hur man blir emottagen av andra människor. Om Geist var en person på arbetsintervju och jag en arbetsgivare, skulle jag bli upprörd över hur Geist sköter sin hygien. Vart vill jag komma med detta? Spelet är inte snyggt, och ingen ansträngning verkar ha gjorts från utvecklarnas sida för att spelet ska appellera till mig som spelare. Självklart finns det ett otal spel som är hur bra som helst trots undermålig grafik, men Geist lyckas varken med att leverera en snygg grafik eller ett bra (eller förståeligt) bild- och ljudspråk. En riktig miss, faktiskt.

Som jag tidigare nämnt är Geist ett actionäventyr i första person, även om vissa inslag av vapen finns med. Som actionäventyr fungerar Geists spelkontroll bra för ändamålet, men när man måste inta beväpnade människor för att dra nytta av deras vapen blir spelkontrollen med ens mycket sämre. Att det går att göra vassa spel begåvade med en spelkontroll som osar precision till Gamecube är bevisat sedan länge, vilket gör att Geists spelkontroll inte imponerar. Den är för vimsig och oprecis, helt enkelt.

Geist låter lovande på papperet, men dessvärre faller spelet på dåligt genomtänkta och utförda element. De största fallgroparna är den undermåliga berättartekniken och den vimsiga spelkontrollen som är alldeles för oprecis och seg. Tråkigt nog är dessa problem återkommande och spelet lyfter aldrig på grund av detta, trots dess potential. Man ska däremot älta det som är bra; Ett multiplayerläge finns med, även om det i sig inte är en orsak att köpa spelet för, och om n-Space inte hade haft med poltergeistupplägget i Geist skulle spelet ha varit ett riktigt bottennapp.