Generation Kill

Filmen:
När jag gjorde lumpen 2007 lärde man sig många saker. Att överleva i pressade situationer, att frystorkad mat smakar ungefär som en svettig luffarljumske på en varm sommardag och att jargongen mellan människorna på plutonen är hård, men kärleksfull. Precis som i The Wire-skaparen David Simons miniserie, Generation Kill, om ett förband med amerikanska marinkårssoldater som under 2003 skickas till Irak för att rädda Irakierna från deras hemska ledare Saddam.

Där kastas det runt könsord och andra inte fullt så politiskt korrekta uttryck som om det vore lika naturligt som att säga "hej" och "godmorgon". En uppfriskande och ärlig tolkning av militärer (därför jag nämnde mina minnen från lumpen och inte för att jag försökte likställa värnplikten i Sverige med att skeppas iväg till Irak) som många andra film- och TV-serieskapare skulle bäva sig för att använda. Men inte David Simon. Han går alltid sin egen väg. Det visade han redan i en av 2000-talets vassaste TV-serier (The Wire) där han tog den ganska så urvattnade snutseriegenren och förvandlade det till en komplex berättelse fullproppad av realism och gripande ögonblick.

I Generation Kill fortsätter Simon och kollegan Ed Burns på den inslagna banan och visar upp en ruggig realism och en närmast dokumentär känsla av autenticitet i vartenda litet klipp. Det är så långt ifrån patriotism och pampigt flaggviftande man kan komma. Här ställer man frågor istället. "Vad gör vi egentligen här?" frågar många av soldaterna. Ingen har ett bra svar. Befria Irakierna? Jo tjena, som att en vattenflaska och lite matransoner kommer att fixa till någonting. Snarare så att intåget från jänkarna bara ytterligare ökade aggressionen och frustrationen i område. Det är mycket sånt vi får se under dessa 7 avsnitt som utgör hela Generation Kill. Att det funnits en god tanke bakom det hela, men att utförandet är någonting helt annat. Oskyldiga människor (män, kvinnor och barn) dödas och hemska brott mot allt vad Genevékonvetionen står för försvaras genom ett konstant ändrande i reglementet. Man mår dåligt av Generation Kill - på ett bra sätt.

Det är nämligen så skickligt iscensatt och med så fantastiska skådespelare att man sugs in i berättelsen på ett sätt som få andra miniserier mäktat med. Man äcklas av det som sker, men fascineras samtidigt över Simons mod att visa upp övergreppen och maktlösheten i det krigshärjade området. En av soldaterna spelas av Alexander Skarsgård som numera blivit rena fenomenet i USA. Han gör succé som gamla vikingavampyren Eric i True Blood och Hollywood försöker knyta till sig honom för ett antal filmroller. Det är kul att Stellans grabb lyckats så bra - och det är inte så konstigt varför. Han är fullständigt briljant i Generation Kill med en klockren amerikansk accent (här är det inget Micke Persbrandskt "Majj, öööh, nääjm iss Maaaaajkäll") och ansiktsuttryck som säger mer än tusen ord. Skarsgård är bara en av många magnifika skådespelare i Generation Kill.

Styrkan i Generation Kill är att Simon och Burns mer fokuserar på människorna än eldstriderna i sig, visst, det sprängs en hel del och många skott avlossas. Men det är ändå karaktärerna som hela tiden står i fokus. Ifrågasättanden av orders, personliga tragedier, galenskap (vissa karaktärer så krigskåta att det är skrämmande) och vikten av att finnas till för varandra. Att ha en axel att luta sig mot. Man både skrattar och snyftar åt Generation Kill. Ungefär som Full Metal Jacket eller Jarhead, men cirka 500 gånger bättre i sitt utförande.

Det är en modig och konstant engagerande berättelse om krigets vedermödor som om det inte vore för ett par jobbiga sånginslag och en något lam avslutning hade kammat hem full pott.

Bilden:
Brusigt och med närmast solblekta färger genom hela föreställningen, lägg därtill en skakig kamera och du har det mesta som behövs för att kunna sabba en sjyst BD-upplevelse. Men i Generation Kill sabbas inte helheten av dessa inslag, utan snarare tvärtom. Det är precis såhär man valt att fånga upp serien på. Det är smutsigt, det är skitigt och det är nervigt med skakiga kameraåkningar - men det är också förärat med en bra skärpa och med en ruggig närvarokänsla som tillkommer på grund av transferns ohyggliga djup (som dessvärre inte är lika stark i filmens mörkare sekvenser). Man duckar nästan för kulorna och när bilarna svänger kraftigt, så snurrar det lite i magen.

Det är ruskigt imponerande bildkvalitet med fina hudtoner och läcker kontrast.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.85:1.

Ljudet:
Här bjuds på ett extremt kraftfullt och välmixat DTS-HD Master Audio 5.1-spår som fångar upp varenda skottsalva, explosion och vrålande Humwee-motor på ett mycket tillfredsställande vis. Basen används flitigt och detaljarbetet i ljudmixen är fantastisk, främst när kulor som rikoschetterar passerar förbi i samtliga högtalare innan det lämnar efter sig ett härligt sus och lite hjärtklappning. Dialogerna hörs hela tiden med ruggig skärpa i såväl lugna ögonblick då soldaterna nästan viskar till varandra och när helvetet brakar loss under eldstrider. Det här är en ny referens när det kommer till TV-produktioner på Blu-ray. Ett skitigt, rått och makalöst bra ljudspår.

Extramaterialet:
Här finns möjligheten att utöka tittarupplevelsen genom ett antal interaktiva valmöjlighet, man kan välja att titta på avsnitten med diagram kring hur befälsordningen ser ut i plutonen, vart soldaterna befinner sig (på en karta över Irak) samt lite annat matnyttigt som rör det militära i form av en militär ordlista. Kul grej, för den som är intresserad, men själv föredrog jag att titta på serien utan dessa inslag. Här finns också ett antal kommentarspår med olika människor, däribland seriens skapare David Simon och Ed Burns, men också några av skådespelarna där bland andra Alexander Skarsgård och Stark Sands kommer med sina synpunkter. Intressanta och lättlyssnade kommentarspår som tillför mycket för den som är sugen att lära sig mer om kriget och människorna bakom serien. Den som hellre tittar på featurettes kan klicka in sig på en drygt 25 minuter lång intervju/runt-bordet-prat med journalisten Ewan Wright (vars bok ligger till grunden för miniserien) och marinkårssoldater ur den första spaningsbataljonen som berättar om sina riktiga upplevelser från kriget, en bakom kulisserna-featurette finns också att tillgå samt några bortklippta scener och en videodagbok.