Genma Onimusha
Något är ruttet i det feodala Japan. Mörka krafter rövar bort prinsessan Yuki, som tur är tajmas detta helt perfekt med vår hjältes hemkomst från resor världen över.
När prinsessan rövas bort av demoniska ninjor så följer vår hjälte dumdristigt efter och blir nerklubbad. När han vaknar så har han fått en handske som kommer att spela en vital del i spelet. Nu måste man i rollen som samurajen Samanosuke klyva horder av demoner för att återbörda prinsessan igen. Samanosuke besitter ett brett rörelseschema. I olika kombinationer så kan vår hjälte utföra både den ena och den andra finten, kryddat med lite avancerat svärdssvingande. Här slår spelet tillbaka mot spelaren, kontrollen är nämligen under all kritik. Av någon anledning så kan man inte styra med hjälp av någon av analogspakarna, dessa används till att ta upp kartan och inventariet. Styrningen sker tyvärr med Xbox-kontrollens värdelösa d-pad. Att röra sig effektivt kan ibland vara mer ett turligt stympnings-lotto än en uppvisning i japask stridskonst. Med ett par timmars övande så sitter det riktigt bra, även om systemet inte är perfekt.
Eftersom det är Capcom som ligger bakom Genma Onimusha så känner vi igen receptet ytterst väl. Elakingar gör elaka saker, snälle spelaren tar till grovt våld och räddar dagen. På vägen mot ära och snygga CG-sekvenser så ska man knycka det mesta som inte är förrenderat, lösa lagom komplicerade pussel och samla demon-själar. Det enda som känns genuint originellt i Genma Onimusha är Samanosukes handske och dess syfte. Varje gång som man dräper en fiende så avger denna ett antal olikfärgade klot som man kan suga in med handsken, dessa klot är inget annat än själar (demoner med själar torde vara ett nytt grepp). Vissa typer är direkt användbara då de återställer hälsa eller magipoäng. Andra lagras och kan användas för att uppgradera och förstärka vapen och andra tillbehör. Ett system som fungerar i stort sett felfritt och som bidrar till en annorlunda taktik då man både mitt i strider och på olika bossmöten ofta behöver suga åt sig dessa själar för att säkra sin egna överlevnad. Ett välkommet tillägg till genren och det kan faktiskt vända en hopplös situation till ett klockrent överläge.
Trots att jag verkligen älskar Capcoms spel som till exempel Resident Evil, Dino Crisis och Devil May Cry, så är har de definitivt fastnat i ett likartat utförande. Avstickaren i gänget torde vara Devil May Cry med sitt fria stridssystem, något som jag ofta trånade efter hos Genma Onimusha. Rent grafiskt så är Genma Onimusha slående vackert. De förrenderade miljöerna är underbart vackra med sanslöst hög detaljrikedom. Animeringarna flyter i stort sett perfekt och ljuden sitter där de ska, oftast som ett svärd i en demonisk lekamen. Musiken är varierande, men alltid hårdknackad medeltida japansk. Här finner vi allt från pampiga orkestrala stycken till delikata, nästan bräckliga melodier som förmedlar allt från rädsla till mod. Trummor och slagverk frodas mellan slingorna, och trots att jag inte är någon fantast av japansk kultur så stormtrivs jag i den härliga stämningen.
För ovanlighetens skull (nu ljög jag) så används böcker och lappar för att föra historien framåt och för att ge ledtrådar till olika pussel. Skriptade sekvenser är även de vanligt förekommande. Det är ett gammal och beprövat sätt, men det fungerar. På vissa ställen av spelet så får man även ta kontroll över den kvinnliga ninjan Kaede, något som faktiskt är roligare än att lunka runt med den skramlande Samanosuke. Kaede har ingen handske, behöver således inte heller suga i sig själar för glatta livet. Istället så har man gjort Kaedes stridsstil helt annorlunda jämfört med Samanosukes. Här är det vighet och snabbhet som gäller, Kaede är begränsad till en kniv och sina kastdolkar, men hennes rörelseschema uppväger avsaknaden av tyngre vapen. Man kan helt enkelt slåss på ett effektivare sätt än med Samanosuke.
Genma Onimusha är ett bra spel i mitt tycke, men det går inte att blunda för att kontrollen är ofta riktigt klumpig och oprecis samt att karaktärerna lider av den så vanliga Capcom-åkomman som kallas "gyroben". Har man ett gott tålamod och är villig att spela Resident Evil i gamla japanska kläder så är Genma Onimusha ett bra val. Playstation 2-förlagan Onimusha Warlords har sålt väl över en miljon exemplar, det finns en anledning till det. Vill man vänta lite så kommer det spelet som platinum-release. Visst missar man vissa uppdateringar som t ex de gröna själarna, men man betalar bara halva priset. Hur som helst så är Onimusha ett bra spel, oavsett format.
Gamereactor Sverige