G-Force

Vad får man om man kombinerar killen bakom The Rock, {Transformers} och Armageddon och gänget bakom Bambi, Peter Pan och Lady och Lufsen? Skotska agentrådjur med akuta balansproblem? Föränderliga robotar i gröna trikåer? Köttbullslafsande, kärlekskranka multinationella rymdjockeys? Näe inte direkt, man får hårddrillade sorkar med massor av högteknologiska hjälpmedel.

{G-Force} är Disneys senaste påhitt och bakom hela rasket står ingen annan än storregissören Michael Bay. Med en påkostad biofilm där levande skådespelare varvas med digitalt animerade kelråttor i ett flertal lustiga och actionfyllda sekvenser perfekt anpassat för hela familjen. Allt från agentpappan till murmeldjursälskande barn ska få sina intressen tillsedda i {G-Force}. Handlingen i {G-Force} kretsar kring ett gäng FBI-tränade hamstrar som utrustats med teknologi som förvandlar helt vanligt sorktjatter till engelska, lämpligt nog. Dessa håriga husdjur utrustas sedan med den senaste fantasiteknologin som gör att dessa bildsköna gnagare kan bekämpa orättvisor.

Orättvisan i detta fall representeras av ett gigantiskt imperium som satsar på att kontrollera världen genom att ha sina produkter i varje människas hem... Hm. Företaget Saber tillverkar hushållsapparater av olika slag och i dessa apparater har företagets namne sett till att det finns ett datorchip som gör att att Saber när som helst kan aktivera dessa döda ting och förvandla dem till dödliga robotfiender som har en hel uppsjö med trick i rockärmen. En hel hord illsinniga hushållsapparater som helst av allt vill förvandla våra håriga hjältar till sorksörja. CPU-fläktar, optiska möss, drickautomater, hushållsmixrar och en dammsugare som skulle få den oskattade hemhjälpen att fly sin kos illa kvickt är exempel på fiender som kommer under resans gång.

Spelaren tar rollen som den orädde {G-Force}-ledaren Darwin. Utrustad med en elektrisk piska, plasmagevär och en jetpack kan han tackla det mesta. Upplägget blandar klassiskt plattformshoppande i tre dimensioner med strider och hyfsat enkla problemlösningar. Med sig har Darwin sin spanarfluga Mooch och med hjälp av honom kan spelaren undersöka ställen som Darwin själv inte kan ta sig till. Mooch kan undgå rörelsesensorer, flyga in genom luftventiler, sakta ner tiden och flyga genom ventilationsfläktar. Dessutom är Mooch utrustad med en laser som kan sätta fiender ur spel under en tid, något som kommer att nyttjas flitigt under spelets gång.

Darwin själv samlar på sig ett helt gäng vapen och andra hjälpmedel och olika fiendetyper kräver olika typer av åtgärd. Vissa fiender kan helt enkelt inte bekämpas med vanliga vapen utan kräver lite kraftigare doningar. Dock kommer man som oftast att använda standarvapnet för närstrid, elpiskan och för navigeringens skull, jetpacken. Med jetpacken kan Darwin glida över korta områden, ge sig själv en boost till fots och även ge honom en ordentlig skjuts rakt uppåt om så skulle behövas.

En normal scen i {G-Force}-spelet går ut på att Darwin ska bekämpa en handfull fiender, slå sönder olika typer av kartonger och behållare för att samla på sig Saber-chips som är spelets valuta. Dessutom brukar det ingå att hämta information eller hacka sig in i en dator. Darwin står i konstant radiokontakt med resten av teamet och de ger honom hela tiden nya anvisningar om vart han ska ta hän härnäst. Dock känns det ofta som att man hela tiden blir ledd till platser som inte leder någonstans och till platser man har varit förr. Återvändsgränder och backtracking förekommer ganska ofta och känns tyvärr som ett ganska billigt sätt att förlänga spelet istället för att skapa fler miljöer.

Spelkontrollen är god och man känner aldrig att något i {G-Force} händer på grund av slump eller dålig speldesign. Kameran fungerar väl och endast i ett ytterst fåtal fall har jag känt att jag inte haft full överblick över vad som händer. Grafiken är inte alls speciellt bra även om den duger då det är ett barnspel det handlar om. Ljudet håller sig konstant på en enkel nivå vad gäller effekter och musik men rösterna är hyfsat välgjroda, dock utan att skådespelarna från filmen återfinns i spelet. {G-Force} är absolut inget dåligt spel, som barnspel är det fullt godkänt, utmaningen är sällan allt för stor och det händer ofta saker och man behöver ofta lösa problem.

{G-Force} har dessutom ett läge där man kan slänga på sig ett par tveksamt snygga glasögon i äkta papp och få 3D-grafik på gammalt hederligt grön-rött vis. Personligen tycker jag dock att detta inte alls fungerar speciellt bra och det blir mest fult och rörigt. Filmen finns ju i 3D men spelet gör sig helt enkelt inte i formatet. Trots att man får med två par glasögon i asken, gör man bäst i att helt enkelt spela {G-Force} i det vanliga grafikläget.

{G-Force} är ett barnspel som här i Sverige riskerar att missa sitt mål. Är man inte bevandrad i engelska tror jag att de svenska ungarna kommer att få svårt att hänga med. För den lite äldre publiken är {G-Force} inget jag egentligen kan rekomendera. Även om det förekommer roliga stunder är det mestadels på en jämn och lagom nivå som sällan utmärker sig utöver andra spel. {G-Force} fungerar som underhållning, men som 30-årig gubbe kan jag känna att även om det inte är dåligt, är det inte riktigt för mig. Där {Kung Fu Panda} var ett riktigt lyckat spel baserat på en film är dock {G-Force} inte riktigt lika bra.