Glömda hjältar

Att vara spelhjälte är lite som att vara en filmstjärna. Man kan vara gigantisk en dag, för att vara bortglömd nästa. Nu är det inte så många spelhjältar som harvar på med dussin-TV-serier och drömmer sig tillbaka till storfilmerna de var med i på åttio/nittiotalet, utan istället dyker de i bästa fall upp som kameo-roller i bakgrunder till utvecklarens senaste spel eller i olika gästspel i diverse sport/partytitlar. Och visst, i många fall får spelhjältar en ny chans, precis som att Bill Murray gjort storstilad comeback på senare år. Vi har fått återse både Nathan "Radd" Spencer ({Bionic Commando}), Arthur (Ghosts 'n Goblins) och Tyris Flare (Golden Axe) de senaste åren. Jag var också övertygad om att Sabreman var borta för gott innan jag upptäckte att GBA-spelet Sabre Wulf mycket riktigt har återupplivat den gamle hårdingen.

Men det är främst japanska hjältar, skapade av företag som fortfarande lever och har hälsan. Bland de europeiska utvecklarna, särskilt från Amiga-tiden, finns fler superstjärnor som en gång medverkade i jättetitlar, men idag är bortglömda och lär förbli så. En gång prydde de speltidningsframsidor och fick toppbetyg, men nu är det ingen som ens bryr sig om att försöka köpa loss licensen för en spottstyver. Det är orättvist tycker vi, och tänker därför hylla dem i denna artikel. Det de har gemensamt är att de har varit med i minst två spel och inte har synts till på över tio år, vilket för all del inte betyder att de aldrig kommer att återvända. Vi har som sagt varit med om märkligare...

Så här spännig skulle du också vara med ett så brutalt bra soundtrack

Namn: Turrican (Bren McGuire)
Framträdanden: Turrican, Turrican II, Turrican III/Mega Turrican, Super Turrican, Super Turrican 2
Verksam: 1989-1994
Det kanske är lönlöst att analysera Turrican som karaktär. Det första spelet hade inga sådana pretentioner utan gav oss bara en stenhård kromglänsande technoriddare som sprängde robotmonster till höger och vänster. Det andra spelet gav oss en sorts bakgrundshistoria som inte passade ihop med något överhuvudtaget, särskilt inte hur storskurken faktiskt såg ut, men där fick vi i alla fall ett namn på den lilahårige mangainspirerade hjälten som skulle komma att klä sig i Turrican-dräkten: Bren McGuire.
Bren ska också ha haft huvudrollen i det tredje spelet trots att det utspelade sig långt senare.

Potential för återkomst: TVEKSAM. Factor 5 äger fortfarande rättigheterna och så sent som 2007 sades de planera en eventuell uppföljare. Men efter totalfloppen med {Lair} och stängningen av USA-kontoret är hela företagets framtid skakig. Dock skulle det kunna innebära att de skalar ner ambitionerna och gör ett retrodoftande Turrican...

Omslaget till Another World målades av Eric Chahi själv

Namn: Lester Knight Chaykin
Framträdanden: Another World, Heart of the Alien
Verksam: 1991-1994
Här måste jag börja med en brasklapp. Jag är 100% övertygad om att när jag spelade Another World för sisådär 17-18 år sedan, då hette huvudpersonen Lester C. Knight. Nu säger Wikipedia och hela världen att det ska vara omvänt, så jag böjer mig för majoriteten. Lester var en partikelforskare, sju år innan en viss Gordon. På samma sätt sysslar han med topphemliga experiment när något går fel och Lester hamnar... i en annan värld. Genom otroligt cinematiska äventyr med banbrytande design och spelkontroll lyckas Lester befria sin nyfunna vän, men skadas dödligt och kan nätt och jämnt dra sig till säkerhet. En av spelvärldens första tragedier hade utspelat sig.

Potential för återkomst: OMÖJLIG. Lester dog strax efter spelets slut. Dessutom har upphovsmannen Eric Chahi bestämt sig för att inte göra någon uppföljare, och Lesters ordinära liv innan spelet finns det inte särskilt mycket att berätta om.

Conrad B. Hart kaxade till sig rejält till uppföljaren, synd bara att den inte blev lika bra

Namn: Conrad B. Hart
Framträdanden: Flashback, Fade to Black, Flashback Legends (nerlagt)
Verksam: 1992-1995
Flashback anses av många en andlig uppföljare till Another World, men likheterna är inte stora. Det är främst det makalösa berättandet som knyter spelen samman. Conrad vaknar på en främmande planet, där han skjutits ner efter en flykt. Snart hittar han spår som leder honom till att återfå minnet och återupptäcka en konspiration. Efter att ha genomlevt en rad äventyr inspirerade av science fiction-klassiker som Running Man, Total Recall och Blade Runner lyckas han spränga fiendens planet och driver iväg... för att återvända långt senare i den halvmisslyckade uppföljaren Fade to Black. Fade to Black var revolutionerande med sin polygonteknik som då, 1995, var absolut makalös. Men spelmässigt var det inte alls lika tight som Flashback. Conrad lyckades i alla fall slutligen utplåna utomjordingarna som hade hotat världen i det första spelet. Ett tredje spel var under utveckling till Game Boy Advance men gick under tillsammans med Delphine.

Potential för återkomst: MÖJLIG. Även om Conrad överlevde Fade to Black (till skillnad från Lester) har Delphine Software gått i konkurs. Vart rättigheterna ligger är oklart, men upphovsmannen Paul Cuisset jobbar på ett nytt, ännu okänt spel...

Cutter Slade hade passat in utmärkt i valfri Unreal Engine 3-titel

Namn: Cutter Slade
Framträdanden: {Outcast}, {Outcast} 2 (nerlagt)
Verksam: 1999
Att resa till främmande världar är inget bra karriärsdrag, som vi redan sett. Cutter Slade var en före detta marinsoldat och hade passat in perfekt i Unreal Engine. Under en expedition genom en dimensionsportal skildes han från sina kompanjoner och hamnade i Adelpha, en främmande värld där han firades som en frälsare. Cutter är en riktigt klassisk hjälte och {Outcast} var ett sanslöst häftigt spel, om du tillhörde den lilla minoritet som hade en dator som kunde köra det. Med en alldeles nyinköpt dator tillbringade jag stora delar av 1999 med Cutters äventyr. Några år senare blev Outcast 2 en titel som Playstation 2-fansen samlades runt, då Dreamcast-fansen hånfullt lyfte fram {Shenmue} som snyggare än något konsolen kunde prestera. Outcast 2 såg ut att utklassa allt på Segas konsol, men belgiska Appeal hade inte tjänat nog med pengar på {Outcast}, som var sin tids {Crysis}, och de tvingades lägga ner.

Potential för återkomst: HÖGST TVEKSAM. Cutters äventyr, hur bra det än var, har tagit död på en utvecklare redan, och chansen att någon skulle skaffa sig rättigheterna får klassas som obefintlig. Om någon äger rättigheterna just nu är det troligen Atari.

Vi får ursäkta vecken på den här gamla spelpostern men har ni någon aning hur svårt det är att hitta tjugo år gammal artwork?

Namn: Dizzy
Framträdanden: Treasure Island Dizzy, Fantasy World Dizzy, Magicland Dizzy m fl
Verksam: 1986-1993
Dizzy, prinsen av äggulefolket (det låter bättre på engelska, det medger jag), är verkligen en bortglömd gigant. Under några intensiva år i slutet av åttiotalet hann han medverka i inte mindre än tretton spel, och många av dem var faktiskt, hör och häpna, riktigt bra. Dizzy-spelen var lite som Zelda II eller Metroid, en blandning av plattformsspel och äventyr där man var tvungen att lösa pussel och bära prylar kors och tvärs för att ta sig vidare. Dizzys ovala form kom sig ursprungligen av att det var lättast att animera honom så, men i och med det tredje spelet kom bakgrundshistorien till och skapade ett helt folk av ägg.

Potential för återkomst: HYFSAD. Rättigheterna för Dizzy ligger kvar hos tvillingbröderna Philip och Andrew Oliver, som numera äger Blitz Games. Codemasters har rätt att ge ut eventuella spel och alla parter står på god fot med varandra, det hela är snarare en fråga om huruvida det finns en marknad för ett plattformsäventyr med ett ägg i huvudrollen.

En gång i tiden var de förrenderade bilderna på Twinsen tekniskt överdådiga

Namn: Twinsen
Framträdanden: Little Big Adventure, Little Big Adventure 2
Verksam: 1994-1997
Twinsen var en riktig charmknutte då han dök upp på allas läppar och allas datorskärmar 1994. Som så många andra hjältar på den här listan var han en europeisk hjälte i ett actionäventyrsspel, vilket brukar betyda otrolig kvalitet och tyvärr också ett sorgligt slut. Med sin blå särk och sitt uttrycksfulla kroppsspråk fick han oss att sitta som klistrade vid datorerna medan vi utforskade planeten Twinsun och upplevde en artificiell intelligens bortom allt vi dittills hade sett. Hans andra äventyr blev minst lika framgångsrikt men till skillnad från föregångaren släpptes det inte till konsolformat då utvecklingen redan hade utklassat tänkbara format. Utvecklarna Adeline försvann sedan i tysthet tillsammans med Delphine (se ovan), medan själva teamet togs över av Sega och blev No Cliche, som dock inte heller blev långvariga.

Potential för återkomst: MÖJLIG. Frédérick Raynal har ihärdigt försökt få igång en uppföljare sedan flera år tillbaka, så viljan finns där. Frågan är dock vilken studio som skulle riskera de stora summorna som behövs för att göra Twinsen rättvisa, för till skillnad från många andra på listan så lämpar sig inte Little Big Adventure för simpla retrotolkningar. Och så finns ju risken att namnet förväxlas med ett visst annat, framgångsrikt spel...

Ölkagge är troligen spelvärldens mest underskattade vapen

Namn: Chuck Rock
Framträdanden: Chuck Rock, Son of Chuck
Verksam: 1991-1993
Introsekvensen och titelskärmen i Chuck Rock tillhör fortfarande bland det bästa som Amigan kunde bjuda på. Chuck Rock, en urtida soffpotatis i en Flintstones-liknande stenålder, får sitt bombnedslag till fru kidnappat av den lömske Gary Gritter, och enbart beväpnad med sin rejäla ölmage och en hastigt sammanfogad lövkjol ger han sig ut på plattformsäventyr. Chuck Rock-spelen var väl aldrig särskilt spelmässigt briljanta men enastående charmiga och fantasifulla. Uppföljaren placerade Chuck i en biroll där hans ettårige son istället tog över showen i ett annars likartat spel. Chuck Rock var bara en av många hyfsat framgångsrika titlar som Core Design släppte i början av nittiotalet, innan de gjorde lyckträffen (eller misstaget, beroende på hur man ser det) att utveckla Tomb Raider. Efter den guldkon satsades allt på Laras tillgångar och Core, som tidigare varit så omväxlande och kreativa, kördes i sank.

Potential för återkomst: OBEFINTLIG. Chuck var typisk för den gamla eran av spelhjältar, då man varken behövde en rakad skalle eller ett mörkt förflutet för att bli lanserad. Idag skulle en fet slusk till grottmänniska knappast nå någon framgång alls. Cores rättigheter blev kvar hos Eidos som idag ägs av Square-Enix och ni kan ju tänka er hur motiverade de är att återuppliva en arton år gammal europeisk föredetting...

Om ni tycker att det är en ripoff skulle ni se spelets omslag...

Namn: Rick Dangerous
Framträdanden: Rick Dangerous, Rick Dangerous 2
Verksam: 1989-1990
Rick Dangerous, en skamlös Indiana Jones-kopia, lärde många unga pojkar vad ordet frustration betydde. Även jämfört med samtida spel var Rick Dangerous sanslöst svårt och krävde timtals av skrikande, svärande och TAC-2:or kastade i väggen för att man skulle nå slutet. Ändå var Rick en händig karl med både pistol och dynamit för att freda sig från spjutfällor, lömska infödingar, rullande stenblock och andra livsfarliga hinder. För överlevde gjorde han, på något sätt, och återvände till ett London överfallet av utomjordingar. I Rick Dangerous 2 blev Rick följdaktligen en klassisk science fiction-hjälte men med liknande spelbarhet och svårighetsgrad. En hånande "to be continued"-skärm var det sista vi såg av honom eftersom det aldrig blev ett tredje spel.

Potential för återkomst: OBEFINTLIG. Core gick vidare till annat och som sagt till att bli slutkörda, uppköpta och nerlagda. Precis som Chuck ägs nu Rick Dangerous av Square-Enix och bortsett från den totalt orimliga chansen att dyka upp som någon sorts kameo i ännu ett Itadaki Street-brädspel tillsammans med Cloud och Dragon Quest-slemmet lär vi aldrig få se Rick igen.

Udon Comics designade om Sparkster en aning till New International Track & Field

Namn: Sparkster
Framträdanden: Rocket Knight Adventures, Sparkster: Rocket Knight Adventures 2, Sparkster
Verksam: 1993-1994
Ett tag där i början/mitten av nittiotalet skulle alla utvecklare ha en antropomorf spelhjälte, alltså ett mänskligt djur, gärna med något unikt karaktärsdrag. Var det inte en supersnabb igelkott i löparskor så var det en lokatt i ful tröja eller en mask i muskeldräkt. Eller en pungråtta i raketdriven riddarrustning. Sparkster var Konamis försök i genren och dök upp i ett sjysst plattformspel till Megadrive. Redan nästa år släpptes sedan två separata spel till Megadrive respektive Super Nintendo. Men sen blev det tyst. Som de allra flesta djurhjältarna föll Sparkster i glömska och även om han har haft en liten, liten cameo som deltagare i {New International Track & Field} till DS så betraktar vi honom som bortglömd.

Potential för återkomst: MÖJLIG. Konami kan inte ha undgått att se hur bra Capcom har klarat sig med sina återupplivade plattformshistorier. När både Mega Man, {Bionic Commando} och troligen också Strider får nya äventyr i nerladdningsbart format borde inte Sparkster vara långt borta.

Ser det här inte misstänkt likt ut ett visst annat japanskt plattformsspel som släpptes året innan?

Namn: Alex Kidd
Framträdanden: Alex Kidd in Miracle World, Alex Kidd: The Lost Stars, Alex Kidd: High-Tech World, Alex Kidd in the Enchanted Castle, Alex Kidd in Shinobi World
Verksam: 1986-1990
Alex Kidd var Segas första stora hjälte, även om det flygande äggskeppet Opa Opa från Fantasy Zone rent formellt var deras maskot. Hans spel följde med Master System och han hade alla grundkraven för en traditionell maskot: ett riktigt välgjort plattformsspel med fräscha idéer, och en enkel karaktärsdesign som gick att använda till mycket. Bland annat fick Alex rejsa runt på BMX i Japan. Men den söta lilla Son Goku-inspirerade pojken passade inte den tuffa imagen som Megadrive hade. Där blev istället Sonic en given huvudperson och Alex Kidd glömdes bort. Mer eller mindre, för han har haft små framträdanden i {Shenmue}, Segagaga och nu senast som tennisspelare i {Sega Superstars Tennis}, men något nytt plattformsspel har det inte blivit. Än.

Potential för återkomst: MÖJLIG. Sega har de senaste åren haft dille på att återuppliva gamla hjältar och om han dyker upp i det nya {Sonic & Sega All-Stars Racing} lär steget till ett nytt eget spel inte vara stort. Fast att döma av hur det har gått för Nights, Golden Axe, {Shinobi} och {Altered Beast} kanske det inte är något vi vill se...

Polyesterkavaj, guldmedaljong och begynnande flint är läckert

Namn: Larry Laffer
Framträdanden: Leisure Suit Larry in the Land of the Lounge Lizards, Leisure Suit Larry Goes Looking for Love (in Several Wrong Places), LSL3: Passionate Patti in Pursuit of the Pulsating Pectorals, LSL5: Passionate Patti Does a Little Undercover Work, LSL6: Shape Up or Slip Out!, LSL7: Love for Sail!
Verksam: 1987-1996
Ja, vi räknar honom som bortglömd, men det kanske är en ynnest från utvecklarna. I de två senaste Larry-spelen är det ju hans brorson Larry Lovage som är huvudperson, medan Larry Laffer själv reducerats till minimala biroller. Men det är ändå synd på en så klassisk och hysteriskt rolig spelhjälte. Larry var en av spelvärldens första antihjältar, en riktigt misslyckad typ, inte riktigt 40 Year Old Virgin men nästan. Vi fick följa honom genom sex peka-klicka-äventyrsspel (där de första tre i och för sig var mer springa-skriva-äventyrsspel) och försökte finna kärleken varje gång, bara för att oftast bli brutalt bortgjorda. Men när Al Lowe lämnade Sierra var det alltså godnatt.

Potential för återkomst: TVEKSAM. Att ha en fyrtioårig loser som jagar efter knappt könsmoget kjolstyg är inte riktigt rumsrent i dagens spelvärld, och det är därför Lovage har fått ta över huvudrollen. Konstigt, egentligen, när en av de mest populära TV-komedierna har precis det upplägget. Men kanske behövs någon stjärna i stil med Charlie Sheen för att våga lyfta ett nytt sånt projekt, och chansen att Activision-Vivendi-Sierra-Blizzard satsar på det är ungefär lika med noll.

Vem ska få äran att återuppliva Pit på riktigt? Retro Studios, kanske?

Namn: Pit (Kid Icarus)
Framträdanden: Kid Icarus, Kid Icarus: Of Myths and Monsters
Verksam: 1986-1991
Den sista och kanske mest efterlängtade av alla de här hjältarna är Pit, eller Kid Icarus som han ofta kallas. Tillsammans med Link och Samus var han en del av den stora satsningen på maffiga äventyr som Nintendo gjorde efter Super Mario Bros. Tanken var att skapa spel som var så omfattande att man behövde någon sorts sparfunktion för att kunna ta pauser. Kid Icarus var en jättehit men inte riktigt lika stort som de båda andra, och det dröjde ända till 1991 innan Pit fick ett nytt spel. Det försvann däremot utan några större framgångar och sedan dess har vi längtad förgäves. Vi är inne på vår fjärde konsolgeneration utan ett Kid Icarus-spel och hoppet börjar väl svalna. Men att han dök upp i Super Smash Bros Brawl bevisar väl att Pit inte är helt bortglömd... bara lågprioriterad.

Potential för återkomst: MÖJLIG. Även om Nintendo inte direkt storsatsar på traditionella spel är de inte döva. Om det finns ett sätt att göra Pit rättvisa utan att lägga ner någon mastodontbudget så lär han dyka upp igen. Att Punch-Out blev en försäljningsmässig flopp talar dock emot vår lilla kerub...