Gothic Remake

Det är knappt så att jag minns en tid innan remakes och remasters blev ett helt självklart inslag i de spel som släpps i loppet av ett år. Jag har dock egentligen inte så mycket emot det. Jag kastar mig gärna över gamla upplevelser i nya fina uppdaterade kläder. Jag återbesöker med glädje världar som jag redan varit i eller upptäcker ett äldre äventyr för första gången i mer modern tappning.

Gothic får främst anses som ett rollspel som där i början av 2000-talet kändes framförallt ganska oförlåtande på många vis. Ett slags "soulslike" innan termen på allvar fanns i våra lexion. Just denna aspekt är väldigt tydlig att man i denna remake också hållit kvar vid med full kraft. Här finns ingen direkt tutorial, inga markörer som leder dig mot nästa uppdrag och du startar inte ens med en karta. Denna remake fortsätter alltså, precis som originalet, med denna form av att inte hålla spelare i handen. Det finns visserligen tre svårighetsgrader att välja mellan men vad man än väljer så får man vara bered på att de stundtals straffar en hårt oavsett vilken man kör på.

Tekniskt är det riktigt tjusigt även om bilduppdateringen hackar till i tid och otid.

Berättelsen gör inte mycket väsen av sig. Även om dess struktur att sätta en namnlös hjälte i centrum är ganska uppfriskande. För man är ingen "the chosen one" och när man kastas ner i den avgrund där fångar hålls på plats genom en magisk barriär - så vet man bara om att man ska leverera ett brev till magikerna. Väl där i den smutsiga kolonin så blir det dock tydligt att ingenting är gratis och om man ens vill få tillträde till att överlämna brevet så gäller det att skapa sig ett rykte bland invånarna i det första camp som man anländer till.

De första timmarna av Gothic handlar mycket om att ränna runt, samla information och förbereda sig för att kunna överleva de längre utflykter som väntar senare - utanför de första murarna. Eftersom det inte finns några ikoner så gäller det att lyssna på vad som sägs, förhålla sig till en ständigt växande loggbok och börja beta av de första uppdragen som man samlar på sig. Det framgår snabbt att ju mer tid, tålamod och koncentration du ger detta - desto mer får du ut av det. Alla dessa tre nyckelord är nästan ett måste för att Gothic över huvud taget ska belöna dig med något tillbaka.

Det grafiska varierar och medan en den platser ser väldigt bra ut så kan en del andra kännas väldigt platta.

För egen del märker jag snabbt att det blir flertalet problem som tär på tålamodet. Jag är ingen spelare som måste hållas i handen, eller skulle säga att jag är så pass casual att jag behöver ha allt serverat. Men det system som Gothic presenterar känns mer som hinder som inte övervinns för att de är underhållande utan för att man måste. Jag drar helt enkelt till med en klassisk beskrivning så ni förstår vad jag menar; jag har helt enkelt inte särskilt roligt när jag spelar. Det är för mycket back-tracking och även om jag förstår systemet att man ska söka i sin loggbok efter information så tycker jag så simpla saker som en butik eller en smedja kan markeras ut när man väl upptäckt den. För har man svårt att hålla isär namn och ansikten blir det ofta frustrerande och eftersom mycket ser likadant ut blir det svårt att komma ihåg var platser låg. Det känns som att Gothic försvårar vissa moment för att utöka sin speltid. Det är åtminstone den känslan jag fått flertalet gånger.

Jag vill också vara tydlig med att jag, personligen, inte hyser några varma nostalgiska känslor för originalet. Jag inser att det kanske hade varit väldigt annorlunda ifall jag gjort det. Om jag sprungit runt i dessa miljöer i massor av timmar för 25 år sedan. Då hade den ändå rejält uppdaterade grafiken kanske gjort något mer för mig.

Nu känns det mest som att det bakom en teknisk snyggare yta gömmer sig ett spel som fortfarande är föråldrat gällande spelmekanik och mycket annat. För, det är helt enkelt få saker som känns ordentligt uppdaterade här. Lite som att man slängt på ett nytt lager färg men att tiden stått still gällande allting under den. Det känns livlöst, det känns stundtals hopplöst gammalt och vare sig kontrollschema eller strider känns gammalmodigt, stelt och tråkigt.

Svårt med namn och ansikten? Du kommer få kämpa.

Men vi ska ju såklart ge lite positiv fokus åt det som ändå fungerar och syns. Nämligen främst det visuella. Gothic har fått sig en rejäl synlig make over. På den tekniska skalan är det ordentligt snyggt även om de konstnärliga inte imponerar lika mycket. Gothic är smutsigt, detaljerat och här finns miljöer som bjuder på otroligt fina vyer och detaljer. I mitt tycke är dock Unreal 5-motorn även rätt anonym och plastig i hur delar av dessa miljöer återskapats. Det förekommer även jobbiga små hack i bilduppdateringen till och från. Att rörliga skuggor och ljus tycks animeras i några enstaka bildrutor tills man kommer närmare blir också väldigt märkbart i sina stunder.

Jag tycker tyvärr att det visuella blir en kamp mellan två saker. Ur ett tekniskt perspektiv är det inget snack om att det ofta ser bra ut. De leriga vägarna i kolonin, skogarna utanför och flera andra områden är riktigt välgjorda och fina att vistas i. Men det finns också en slags plastig känsla av kulisser som stundtals saknar charm och identitet. Det är liksom inslag från den typ av grafik jag föreställer mig blir om man placerar ut sådana där färdiga mallar i denna motorn. Med detta sagt så om man sätter originalet bredvid denna remake så är det väldigt roligt att se vilket lyft allting fått och som helhet finns det mycket tjusigt att kika på.

Nätterna är mörka och vill du få tiden att gå måste du leta upp en säng

Sen är det då främst det där problemet att det bakom den vackra ytan finns ett innehåll som inte engagerar mig något vidare. Vi kan ta de tafatta striderna som ett av flera tydliga exempel. Även om jag har möjlighet att slåss både med närstridsvapen eller med pilbåge så känns allting väldigt simpelt och utan tyngd. Jag behöver såklart inte flashiga effektfulla strider men min karaktärs rörelsemönster är otroligt begränsat och hugg från mitt svärd känns mest som att jag slår rakt ut i luften. Det känns heller inte som att jag har tillräckligt med kontroll för att manövrera och hoppa undan fiendernas attacker. Detta gör att i stort sett alla fiender, oavsett om det är en mot en men framförallt i grupper, är något som jag hellre undviker och flyr ifrån. Jag lägger helt enkelt benen på ryggen och rusar mot nästa mål. Men eftersom jag då inte har några markörer eller ens en kompass så får jag stanna upp och kolla kartan som åtminstone berättar var jag är.

Gothic hade helt enkelt blivit roligare om man uppdaterade mekaniker i striderna. Gjort det värt att slåss för att det är underhållande. Jag har inget emot att fienderna är starka och kan dräpa mig snabbt - om jag haft lite rörelsemönster att använda och bemästra. Animationer är överlag ganska klumpiga där det inte riktigt känns som en karaktär bemödar sig med att integrera med miljön eller objekt runtom. Så man kan finna sig ståendes på ett bord eftersom animationen är som att man kliver uppför en trappa eller ramla ner lite varstans.

Det finns en hel del att upptäcka som sig bör i en öppen värld. Om man har tålamodet.

Efter några timmar i spelets första område äventyrar jag vidare. Jag tänker att nästa möte med en ny bosättning, en ny upptäckt eller att jag bockar av några av de uppdrag som skrivits upp ska ge mig den känsla som jag ofta vet till slut dyker upp i denna typ av äventyr för egen del. Men Gothic fortsätter ge mig en känsla av att det är stelt och tråkigt. Det ska dock tilläggas att tiden man tillbringar med det ändå dock faktiskt ger något tillbaka. I takt med att jag lär mig mer och upptäcker mer - så finns ändå glimtar av ett kompetent komplext rollspel som med tiden ändå växer. Men detta alldeles för långsamt och alldeles för lite. Jag brukar själva vara en spelare som säger att ett rollspel gärna får ta sin tid innan det på allvar blir fantastiskt. Jag anser att det finns en poäng i att lära sig spelmekaniker. Att tålamod belönar dig och att ett rollspel växer över tid och att berättelsen blir engagerande först efter en stund.

Det första problemet här är att det är alldeles för tråkigt och frustrerande från början. Det andra, större problemet, är att - ja, det blir då aningen bättre. Men det tar dels för lång tid (speciellt alldeles för tråkig sådan) och det blir i slutändan inte särskilt tillräckligt mycket bättre. Visst, man blir starkare. Striderna blir enklare och bättre och man lär sig systemen. Men trots allt detta så känns mycket fortfarande för tråkigt.

Striderna är inte särskilt roliga alls.

Det är också till slut, efter flera timmar, som jag på allvar känner lite av en slags sorg. En sorg över att ett rollspel som egentligen borde falla mig i smaken helt enkelt i långa stunder främst upplevs som stelt och trist. Jag försöker glädjas åt detaljer som det faktum att karaktärer följer en dygnsrytm då flera av dem går och lägger sig om nätterna. Eller det större perspektivet att det faktiskt finns en öppen värld som bara väntar på att bli utforskad. Saker som jag vanligtvis hade funnit rejäl glädje i om spelet i sig varit underhållande.

Men, det finns alldeles för många rena frustrationsmoment. För att få tiden att gå behöver du sova i en säng så vill du göra detta i spelets första område får du springa tillbaka till din egen. Det kanske låter som en löjlig sak att haka upp sig på men med tanke på hur mycket rännande du gör så blir det en i raden av saker som förstör det roliga. För några punkter att snabbresa till finns från en början inte. Dessa dyker upp först en bra bit in i berättelsen. Man spenderar helt enkelt mycket tid i Gothic på att göra saker som bara känns omständliga och tidskrävande.

Men med tanke på hur många lysande moderna rollspel som dykt upp sedan Gothic först släpptes - så inser jag till slut att detta förmodligen är främst för de som hyser varma känslor för just originalet. Kanske att jag har helt fel här. Kanske att denna typ av hardcore-rollspel, som det ändå till viss grad måste stämplas som, tilltalar även de som bekantar sig med äventyret för allra första gången.

Det är väl kanske i grunden orättvist att jämföra Gothic Remake med något modernare som exempelvis Kingdom Come-serien. Rollspel som också till viss del bygger på att du faktiskt måste engagera dig och ge det en del tid innan det på allvar lossnar. Men nu är ju ändå detta en modern remake och bör således ändå kunna jämföras med nyare spel. Så, där Henrys äventyr stundtals också må vara ganska frustrerande i vissa av sina spelmekaniker så finns det framför allt en väldigt viktig sak som skiljer dessa äventyr åt. Det är att Gothic helt enkelt för mig inte var tillräckligt kul.