GP32 - stort test

GP32 tillverkas av det koreanska företaget Gamepark. Hösten 2001 släpptes den tillsammans med ett gäng spel, men sedan dess har det varit ganska trögt. Visst har det kommit fler spel, men den planerade Europa-releasen har försenats gång på gång. Men istället har GP32 visat sin starka sida: hemgjorda spel och program. Det finns en stor mängd program att använda, framför allt emulatorer. Men först tänkte jag berätta om själva konsolen.

Du kan få GP32 i vilken färg du vill - om du vill ha den vit. Formen är ganska skön att hålla i med två bulor på baksidan där pekfingrarna kan vila om du inte använder axelknapparna. Dessa fungerar mycket bra, vilket lönar sig i exempelvis Pinball Dreams. B- och A-knapparna känns också ordentliga, men de sitter på tok för nära varandra. Start och Select är gjorda i ett mjukt material men fungerar bra även de. Styrspaken är inspirerad av Neo Geo Pocket med en styrplatta som sitter längst uppe på en liten pinne. Den är lite väl känslig vilket märks i plattformsspel, men man vänjer sig. Jag tycker nog ändå att ett traditionellt styrkors hade varit ett bättre val.

Skärmen är som synes rejält stor. Den har en upplösning på 320 gånger 240 pixlar, alltså samma som gamla PC-spel och bättre än både GBA och SNES. Skärmen på GBA är 62 gånger 42 millimeter medan GP32 har 72 gånger 54 millimeter, alltså nästan 50% större. Det går att köpa GP32 både med och utan belysning, men jag måste rekommendera modellen med. Då matchar den GBA SP i bägge lägena. Jag använder belysningen nästan hela tiden förutom när jag använder GP32 som musikspelare. Lyset slås på med en knapp på baksidan som på min modell känns lite fel - jag tror att det är en vanlig GP32 som byggts om. Förhoppningsvis blir det en bättre lösning på den europeiska modellen.

Musikspelare, ja. Med stereohögtalare kan GP32 prestera riktigt bra ljud, men givetvis är hörlurar ett måste om man verkligen ska lyssna på musik. Kvaliteten blir lika bra som på en PC när man spelar upp MP3 eller andra format. Och så behöver man ju ingen adapter för att koppla in hörlurar i den här...
Förutom dessa grundläggande funktioner finns också en kontakt för koppling till PC och en expansionskontakt för bland annat trådlöst nätverksspel. Vill du slippa batterier finns det givetvis ett uttag för 3 volts-adaptrar.

Allt du ska köra i maskinen lagras på vanliga Smart Media Card. Dessa känns bräckliga och jag skulle nog rekommendera att du köper ett ordentligt stort (128 M hellre än att byta mellan flera mindre. Men 128 MB räcker långt, tills du börjar köra filmer och en massa MP3...

PC-kopplingen är nödvändig för att GP32 ska fungera. Du måste registrera dig och din GP32 på den officiella hemsidan för att få tag på de program som behövs för att överföra filer. Med PClink-programmet är det sedan bara att föra över filer som i den vanliga Utforskaren. Härifrån kan du också installera program som du köpt eller laddat ner. Free Launcher är ett nödvändigt program för att kunna köra annat än Gameparks officiella spel.

På JoyGP finns officiella spel att köpa för nerladdning direkt. Du registrerar dig som på en vanlig e-handelsajt och får sedan koppla in din GP32 för att registrera även den. Sedan är det bara att fylla varukorgen med spel, betala och ladda ner. Spelen kostar ungefär fem till femton dollar vilket är helt okej. Du har fem dagar på dig att ladda ner dem efter första gången, om nåt inte skulle fungera direkt. Eftersom spelen är kodade för att bara fungera med din registrerade GP32 kan du göra vad du vill med dem, men jag rekommenderar nog att du gör säkerhetskopior från datorn ifall nåt skulle hända.

Vill du köpa spel med kartong och manual finns Lik-Sang som har hela utbudet (och även gratis frakt just nu). Där kostar spelen 30-35 dollar. Tänk dock på att många spel fortfarande enbart har koreansk text, vilket särskilt gäller det lovande rollspelet Astonishia Story R. Förhoppningsvis kommer fler spel att översättas när maskinen släpps i Europa.

På bara en vecka med GP32 har jag fått tag på allt möjligt roligt till den. Till att börja med har jag tre spel gjorda för maskinen: Doom, Pinball Dreams och Little Wizard. Doom känner alla till. Det här är en rak konvertering från PC som även klarar av de senare versionerna om du lägger in rätt .WAD-fil. En speciell sak med GP32 är att processorhastigheten går att ändra. Program och spel som inte kräver särskilt mycket kan använda 40 MHz vilket innebär att batterierna räcker längre. Behövs mer kraft kan du hoppa upp till 133 MHz eller någonstans däremellan. Vissa program har även möjlighet att gå högre, ända upp till 166 MHz, men detta rekommenderas inte eftersom det drar mycket batteri och eventuellt kan skada maskinen. Ren överklockning alltså, vilket PC-användare borde känna till. I 90 MHz fungerar Doom utmärkt. Doom är för övrigt gratis, men du har ju redan betalat för fullversionerna till PC tidigare... eller hur?

Pinball Dreams är en konvertering av det gamla klassiska Amiga-spelet med fyra flipperbanor. Konverteringen är i stort sett perfekt, men musiken låter lite knastrig. Annars fungerar det mycket väl med L och R som flipprar. Pinball Challenge Deluxe till GBA innehåller visserligen även de fyra banorna från Pinball Fantasies och är egentligen ett bättre spel, men där går det inte att spara sina highscores. Dessutom kostar Pinball Dreams bara runt åtta dollar så det känns helt acceptabelt.

Det andra spelet jag köpte från JoyGP är Little Wizard, ett nytt spel gjort enbart för GP32. Det är ett fightingspel med gulliga tecknade figurer. Grafiken är snygg och musiken låter riktigt bra. Däremot är det något allvarligt fel på animationen. Figurerna hackar fram och tillbaka över skärmen vilket förstör all känsla av precision. Spelet i sig är en lättsam historia i stil med Pocket Fighter, men det blir bara en massa oorganiserat viftande för att komma nånvart. Åtta dollar även där, men nog hade jag kunnat lägga pengarna på något bättre.

Det finns ett helt gäng andra spel också, men de var lite dyrare så där väntar jag nog tills den officiella releasen. Astonishia Story R är redan nämnt. GP Fight är ett lättsamt sidscrollande banka-banka-spel med stora tecknade figurer. Skjutaspelet Tomak: Save the Earth again verkar också riktigt kul.

Men den stora spelskatten på GP32 finns bland gratisprogrammen och emulatorerna. Maskinen är kraftfull nog att kunna emulera allt från Atari 2600 och NES upp till Atari ST och PC Engine. Därefter blir det lite mer trögt, men Mega Drive- och SNES-emulatorer är under utveckling och kan nog bli riktigt bra till slut. Dessutom är det alltid trevligt att kunna samla alla sina gamla bärbara spel från Game Boy, Game Boy Color, Game Gear och Neo Geo Pocket på samma burk. Som vanligt gäller det ju att du faktiskt måste äga spelen du laddar ner - tur att jag köpte på mig en massa NES-spel i somras!

Andra saker av intresse då? Mediaspelare finns i massor. Inbyggt i maskinen finns en MP3-spelare, men det går att ladda ner bättre sådana. MIKPlayer spelar MOD-filer, alltså gammal Amiga-musik, samt nyare modulformat såsom XM, IT och S3M. Här finns en guldgruva av laglig musik att ladda ner. GPnese är ett kul program som översätter text mellan japanska och engelska. Med det lilla tangentbordet i programmet kan du skriva in vilket ord som helst och få det översatt.

Det finns en officiell DivX-spelare till GP32, men den kostar lite pengar. Men den följer verktyg för att komprimera vanliga DivX-filmer till ett mindre format så de ryms på minneskortet och det går faktiskt att få in en hel långfilm på ett 128 megabytes kort. Kvaliteten är inte den bästa, men den duger. Det blir en ingen ersättare för en bärbar dator fylld med film, men väl tillräckligt för att visa upp kortare filmsnuttar. Och betydligt billigare.

Med Wind-ups får du ett sorts Windows på din GP32 komplett med ikoner och filhanterare. Ärligt talat går det ännu inte att göra så mycket med det förutom att ordna kompislistor, men det har en riktigt trevligt funktion: E-books. Vanliga textfiler (.txt) som du laddar över går att läsa på skärmen. Själv förkovrar jag mig för tillfället med Shakespeares Julius Caesar, hans samlade sonetter samt Jonathan Swifts Gulliver's Travels. "Friends, Romans, countrymen, lend me your ears", och sånt. Här finns ju annars stora möjligheter för tv-spelare: ta med dig FAQs till tv:n så slipper du springa fram och tillbaka till datorn för att kolla nåt. Det finns också en funktion för att skriva korta texter och spara undan, men då krävs lite träning för att lära sig det inbyggda tangentbordsalternativet.

Man ska inte överdriva GP32s möjligheter. Med ett inte allt för stort stöd från tillverkarna bygger det mesta på en stor skara fans som själva hittar på saker till den. Det finns ingen brist på idéer och den klarar ju faktiskt av det mesta, om bara någon sätter sig ner och skriver ihop det. Många gamla PC-klassiker som Frontier: Elite 2 och Star Control är idag freeware och kan konverteras, det är bara en tidsfråga. Men även med det relativt lilla utbudet idag är det en klart prisvärd maskin.

Jag menar, jag sitter på ett tåg. Ja, inte just nu (så bra är inte texteditorn), men i teorin. Ena minuten spöar jag Fireman i Mega Man 1. Strax därefter läser jag Jojo's Bizarre Adventure på japanska och sitter med GPnese bredvid för att översätta. Tröttnar jag på att läsa kan jag luta mig tillbaka och lyssna på några väl utvalda MP3or eller ett lite större antal MOD-filer. För att sedan återgå till spelandet och köra lite Doom.

Batterierna räcker runt tio timmar, men det beror mycket på vilka spel du kör (eftersom processorhastigheten, och därmed strömåtgången, varierar). Efter fyra dagars ganska intensiv användning börjar mina första batterier ta slut, och det tycker jag är okej. Lyset slutar att fungera när batterierna börjar ta slut så att du fortfarande har en chans att spela vidare. Jag hade nog hellre velat kunna välja att fortsätta med ljus och tömma batterierna snabbare, men det går ju alltid att byta, eller köra med adapter.

GP32 är egentligen ingen konkurrent till GBA, utan snarare till alla handdatorer. Dessa börjar bli ganska kraftfulla och det märks att GP32 faktiskt är två år gammal. Men fördelarna med en gemensam plattform och hängivna hobbyutvecklare innebär ändå att GP32 känns köpvärd, trots att den kostar över tvåtusen kronor i nuläget. Efter den officiella releasen lär priset också sjunka betydligt, så om du inte är extremt sugen på den tycker jag att du bör avvakta tills dess. Den är trots allt billig i drift och spelutbudet är ju praktiskt taget obegränsat.

(Sedan artikeln skrevs har vi fått veta att Mitsui och Gamepark inte tänker lansera GP32 i Europa. Det är alltså bara import som gäller framöver /red anm)