Gregory Horror Show

Hur ser döden ut för dig? Ett oändligt mörker som inte går att återvända från? Ett stark ljus som visar vägen till evig frid och lycka? Eller tänker du precis som jag på ett svävande skelett med svensk kockmössa? I så fall är chansen stor att du njutit av Gregory Horror Show - det charmigaste skräckspelet någonsin.

För mig är lyckan total när man får spela ett skräckäventyr som inte automatiskt spårar ut med absurt muterade monster och bossar som liknar gigantiska insekter. I Gregory Horror Show smyger man runt i ett stort hemsökt hotell och jagar gästernas själar. Varje själ skall levereras till döden i egen hög person. Liemannen uppenbarar bara sig när man på sitt hotellrum sluter ögonen för att sova. Som ni säkert känner till separeras ingen från sin själ frivilligt. Det gäller därför att med list lura varje hotellgäst på deras mest värdefulla tillgång. Spelaren måste samla information genom att spionera på deras samtal och undersöka omgivningarna. Varje gäst har olika rutiner under dagens lopp. Genom att lära känna sitt offers vanor skaffar man sig ett värdefullt trumfkort. Detektivarbetet runt samlandet av själarna försvåras genom att man hela tiden tvingas undvika de farligare, mer mobila av hotellets besökare.

Att spela Gregory Horror Show är att spela ett hopkok av genrer. Det är lika delar pussel och detektivarbete som action och skräck. Resultatet av blandningen är ett relativt lågmält spel som ändå lyckas vara spännande. Den klassiska skräckkänslan kanske inte infinner sig när man blir jagad av ett serietidningsliknande djur, men överraskningsmomentet finns alltid där så fort det hoppar fram en mexikansk skjutgalen kaktus eller en nedstämd mumiehund. Att smyga på domedagspojken, ödlesjuksköterskan eller zombiekatten gör man inte utan att påverkas psykiskt. När huvudpersonens mentala hälsa börjar svikta finns det knep att ta till. Gregory Horror Show blandar friskt från många andra spel. Att skräck kan göra en galen har vi tidigare sett i Eternal Darkness. Kuren är kryddväxter likt dem vi vant oss i Resident Evil. Man springer runt med ett förråd av prylar i fickorna, vilka på klassiskt äventyrspelsmanér skall användas på rätt ställe för att lösa pussel. Även om spelet vid första anblick rent visuellt kan verka rikta sig till en yngre publik, är inte detta fallet. En hel del uthållighet och slutledningsförmåga krävs för att lösa de problem hotellet ställer spelaren inför. Vissa referenser och stämningen i spelet antyder också att spelet gjorts för en äldre publik

För mig är det roligaste de olika karaktärerna man möter under spelets gång. Gregory själv är en hotellägande råtta helt utan karisma och stil. Han och hans obehagliga brorson snokar runt och ser till att man sköter sin vistelse på hotellet någorlunda snyggt. Själv spelar man en ganska intetsägande liten tjej eller kille. Den största behållningen är spelets surrealistiska gäster. Varje hotellgäst presenteras med en väldigt stämningssättande och välgjord liten filmsekvens. När de presenterade karaktärernas själar fångats in presenteras nya gäster. Alla bekantskaper i spelet har väldigt grovhuggna fyrkantiga drag, ett stilgrepp lånat från serietidningen spelet är baserat på. Visuellt tilltalar spelet på alla plan, det är underhållande att stryka runt i korridorerna på hotellet och njuta av omgivningarna och de makabra hotellgästerna. Även ljudet imponerar. Diskussionen runt röstskådespeleri i spel brukar handla om huruvida det är uthärdligt eller inte. I Gregory Horror Show är rösterna faktiskt riktigt bra, och lämpar sig väl till karaktärerna.

Jag älskar att smyga runt och spionera på underliga fyrkantiga skräckdjur. Jag hoppar till när en liten äcklig nyfiken råtta plötsligt kommer på mig med att titta genom nyckelhål för att samla information. Det är en skräckblandad njutning att springa ifrån en fara och slänga i sig örter för att behålla förståndet. Och det är en känsla av triumf när man äntligen listar ut hur en själ skall erövras. Att vara dödens hantlangare i Gregory Horror Show är en av de mest underhållande upplevelser jag haft med en dualshock i handen.