Hot Pixel

Teamet bakom {Hot Pixel} har sneglat både en och två gånger på Wario Ware. Efter sin tredje eller fjärde snegling har de bestämt sig för att dumpa det ineffektiva sneglingsförfarandet och helt sonika sno konceptet. Rakt av.

För Hot Pixel är ett nytt Wario Ware, fast med helt annorlunda kläder. Korta små minispel staplas på varandra i snabbt tempo där spelaren bara precis hinner uppfatta sin vinst eller förlust innan nästa utmaning kastas fram på skärmen. Men inte bara grundförutsättningarna är kopierade, Hot Pixel är ett exempel på riktigt ogenerad stöld. Allt är likadant. Före varje minispel kommer ett ord som ger ett tips om vad om skall göras. Det finns ett gäng olika banor med var sitt tema. På varje bana slumpas spelen fram och när man klarat tillräckligt många kommer en lite längre bana som fungerar som en boss. Wario Ware in i minsta detalj.

Men om man skall stjäla så är det ifrån rätt källa. För det är precis såhär ett bärbart spel skall fungera. Ingen gammal skåpmat . Inga stationära spel "anpassade" till ett bärbart format med hemska konsekvenser. Hot Pixel är snabbt, lättillgängligt och ganska originellt. För även om hela spelet är snott rakt av från Nintendo så känns det ganska fräscht. Det kommer att ta lång tid innan en minispelssamling känns lika uttjatad som att slåss med monster i en grotta.

Snart 30 år gamla Atari-spel varvas med nya kompositioner. Bildredigeringsspel avlöser gamla Asteroids. Skateboards, sprayburkar och uppförstorade pixlar mixas i en ström av intryck som ändå behåller en viss homogenitet.

Det är egentligen bara ytan som skiljer sig mellan Wario Ware och Hot Pixel, men den skiljer sig å andra sidan väldigt mycket. Hot Pixel använder en allmän retrokänsla med Atari i fokus. Det är snyggt. Ibland lite väl ansträngt i sin strävan att vara hippt och direkt från gatan, men det ser alltid bra ut. Foton och filmer varvas med stora pixlar och graffiti. Och det fungerar. Med ett undantag. Den dryge killen som presenterar spelen. Jag har ingen aning vem han är men jag önskar honom allt ont här i världen. Fotsvamp, musarm, Flygande Jakob och ett intresse för motorsport. Han är comic relief när allting är som mest krystat och fullständigt supersämst. Usch pi.

Det enda egentliga problemet med Hot Pixel är att det inte är tillräckligt bra. Minispelens variation tycks vara stor i början, men efter ett tag märker jag att det ofta är varianter av samma tema. Saker och ting återkommer lite för ofta. Hur många sorters Breakout orkar man egentligen? Personligen ser jag i vanliga fall kort genomspelningstid som något positivt. Men det finns även ett undre tak. Hot Pixel är ingenting för dig som bara köper några få spel per år. Även om det går att ladda ned lite extraspel över nätet.

Hot Pixel är den typ av spel som garanterat har färg i instruktionsboken. Det vet man redan innan man öppnar spelfodralet för första gången. Det är mer yta än underhållning och det fungerar ganska hyfsat på mig. En spelare som skiter i yta och vill ha speltimmar och substans för pengarna bör hålla sig långt borta.