Hotet

Det är väl knappast någon som har missat att svensk action - och thriller film har varit på stark uppgång de senaste åren. Trilogin om Johan Falk samt ungefär nittiosju filmer om Martin Beck talar väl sitt tydliga språk. Och nu är det alltså dags igen med Hotet. Bakom kameran står allas vår Kjell Sundvall som friskt växlat mellan olika genrers och serverat det svenska folket filmer och klassiker som Jägarna, Tomten är far till alla barnen, Vi hade i alla fall tur med vädret samt några Beck-filmer.

I centrum har vi familjen Brudell, bördiga från Norrbotten. Familjens ståtliga överhuvud Lasse arbetar som programmerare vid flygbasen Vidsel med ett topphemligt program till JAS Gripen. Efter en helt vanlig dag på jobbet kommer alltså hotet, agenter från en främmande och okänd makt hotar Lasse och hela hans familj med en snabb död om han inte hjälper dem komma över den topphemliga mjukvaran. Ska Lasse skydda sin familj eller agera spion mot sitt eget land. Han gör sig beredd på sin värsta mardrömsresa hittills när en mycket oväntad hjälp ansluter.

Förutom Anders Nilssons välgjorda Noll tolerans - Livvakterna - Den tredje vågen verkar det inte gå att göra bra actionfilm i Sverige. Många gånger kan det säkert bero på att en riktigt svindyr actionfilm från USA motsvarar hela Sveriges stadsbudget. Okej, vi har inte råd med det, så då borde vi istället ställa in siktet på engagerande manus och intressant handling. Men i Hotet struntar man i det. Istället för välgjorda actionscener och drivande dialog (allt som Shanti Rooney och Maria Bonnevie, som spelar hans fru, förmedlar till varandra är rent skrattretande.) ställs publiken som ser filmen, enbart inför ett tänkvärt dilemma; skulle man skydda sin egen familj hellre än att skydda rikets hemligheter. Upp till gemene man att avgöra. Avslutningsvis är Hotet lika illa spelad som dåligt producerad och fungerar möjligen som TV-film en svart söndag.