Jade Empire

Jag rusar genom det bedårande vackra vajande långa gräset i jakt på den från skolan nyligen utslängde Gao den yngre. Han har kidnappat Dawn Star, en annan elev och en god vän. Han bär henne i en säck och på sin väg ut genom byn dödar han en annan elev och skadar en vakt. Piratangrepp och vilsna andar har tvingat mig att inse mitt öde att en dag tvinga den despotiska kejsaren på fall, men vännerna kommer först och jag lämnar byn med namnet två floder och ger mig ut i träskmarkerna som bebos av stråtrövare och andra varelser. Här träffar jag en oväntad allierad och tillsammans fortsätter vi jakten på Gao och Dawn Star.

Efter att under många år gjort spel i Dungeons & Dragons-världen och nu senast i George Lucas Star Wars-universum ger sig Bioware för första gången på länge sig i kast med ett helt eget koncept i Jade Empire. Det känns förvånande och fräscht att man valt den kinesiska mytologin och kampsport som koncept för sitt senaste spel. Bioware har skapat en vacker och magisk värld till sitt äventyr och en värld som känns förvånansvärt genuin trots att det handlar om en västerländsk utvecklare som tacklar österländsk filosofi och mytologi.

Enkelt och kanske lite slarvigt uttryck kan Jade Empire sägas vara en mix av de två populäraste rollspelen till Xbox, Fable och Star Wars Knights of the Old Republic med den uppenbara nyheten att det handlar om forntida magisk Kina, istället för ett forntida magisk England eller rymdreligion. Faktum är att upptakten till Jade Empire rent handlingsmässigt påminner starkt om den i Fable, med en utvald föräldralös hjälte som fostras i en akademi av en äldre lärd man. Du påverkar också precis som i de ovannämnda spelen din karaktärs lutning mot gott eller ont utifrån dina ord och handlingar. I Fable handlade det mer om handlingar, medan det i Jade Empire mer följer exemplet från Knights of the Old Republic med många och långa konversationer med olika alternativa svar. Tyvärr måste jag säga att dialogen och alternativen inte känns lika välgjord i Jade Empire som i de båda Kotor-spelen. Det mesta gick efter tag på ren rutin.

En positiv skillnad gentemot Fable och Kotor-spelen är annars att du i början av spelet väljer mellan sex alternativa hjältar. Jag valde den snabbe Furious Ming, men testade även på den starke Tiger Shen. Valfriheten att utforma sin hjälte i viss mån redan från starten är välkommen, även om jag är osäker på hur pass mycket återspelsvärde det verkligen innebär. Starten med Tiger Shen var närmast identisk med den som Furious Ming hade och när det kommer till det rent spelmässiga som väljer du själv hur du vill uppgradera dina förmågor och levla upp. Men det är onekligen trevligt att ha lite alternativ. Spännande nog inkluderar Bioware en extra spelbar karaktär i den limiterade upplagan av spelet och det är ett intressant grepp som säkert kan komma att återkomma i fler spel. Det känns som ett väldigt trevligt tillägg jämfört med när bara får en 30 minuters "making of"-film, som man tittar på en gång.

Jag har nämnt det visuella och det känns som Bioware verkligen har skruvat upp nivån ett par snäpp sedan Knights of the Old Republic. Spelet är i mina ögon vackrare än Fable och skärmuppdateringen är stabilare än i bägge de nämnda spelen. Därför känns det oerhört märkligt att vissa mellansekvenser är fruktansvärt plågade av ojämna kantlinjer (så kallade jaggies), det kan jag för mitt inte förstå men det är inget som framträder i själva spelet. Det är inte bara det tekniska som imponerar utan rent estetiskt är Jade Empire mycket tilltalande. Byggnader, maskiner, demoner och miljöer är rakt igenom hela äventyret mycket välgjorda.

Musiken i Jade Empire är passande österländsk, men inget som jag direkt nynnar på när jag slutat spela. Den spelar sin roll för att ge äventyret den ständiga kinesiska klangen, men når inte höjderna i exempelvis Fable. Även rösterna gör sitt jobb, men här är det mängden karaktärer med tal som imponerar snarare än skådespelarinsatserna. Det ljudmässiga andas kvalité rakt igenom utan att regelbundet skapa gåshud.

Striderna i Jade Empire påminner en hel del om Fable. Speciellt hur man parerar och rullar runt sina motståndare. Det finns också ett fokusläge som påminner starkt om Fables effektiva slow time-magi. Det unika och speciella med stridssystemet i Jade Empire är att det bygger på olika tekniker eller magier som du lägger på styrkorset. Det finns massor av olika magier, kampsporter och vapenstilar som du själv uppgraderar och använder när du tycker att det passar. De olika stilarna och magierna är olika effektiva mot spöken och människor och det vill till att man väljer att uppgradera varierade stilar så att man inte helt plötsligt möter en stark motståndare som är immun mot ens starka tekniker. Systemet är på det hela taget mycket djupt och avancerat, men det känns ändå som det inte är riktigt lika kul som striderna i exempelvis Fable, som hade betydligt mindre djup. Därmed inte sagt att striderna i Jade Empire på något sätt skulle vara dåliga. Positivt är också att du kan ställa in hur kompanjon ska agera, för annars är risken att de använder fel taktik och är relativt värdelösa.

Bioware ska också ha beröm för de strålande mini-spelen. Speciellt tyckte jag att det var finurligt hur resorna med de mekaniska flygmaskinerna förvandlas till en klassisk uppåtscrollande 2D-skjutare. Inte något superavancerat, men välgjort och den typ av finess som höjer helhetsintrycket.

På det hela taget är Jade Empire ett spel som du inte får missa om du uppskattade Fable eller de båda Knights of the Old Republic-spelen. Det slår inte det första Kotor på fingrarna, men är i mina ögon bättre än både Knights of the Old Republic II och Fable. Jag är inte helt förtjust i handlingen, annars hade detta varit ett absolut toppspel men i det här fallet når nära mycket långt.