Jet Ski Riders

Jag måste börja med att erkänna att jag inte är någon vattenmänniska. Jag tycker mig ha fullgjort min medborgerliga plikt i och med att jag tog några simmärken på lågstadiet. Annars följer vi ett ömsesidigt avtal, vattnet och jag. Jag dricker det, och det dränker inte mig. Mitt surfande begränsar sig till utflykter på det världsvida nätets digitala böljor. Därför har jag aldrig haft möjlighet att prova på vattenskotrar i verkligheten, men visst ser det spännande ut att blåsa fram över vattenytan på hundra kilo plast och metall.

Det första intrycket jag får av Jet Ski Riders är inte särskilt gott. Spelet ligger på en vanlig blå cd och det märks - det tar ett litet tag innan det kommer igång. Efter en så kallad häftig introsekvens med en massa flashiga bilder hamnar man i en lugn, blå och framför allt blöt huvudmeny. Vattentemat går igen genom hela spelet. Valmöjligheterna är Arcade, Championship, Time Trial, Freestyle och 2 Player Versus. Inget av detta behöver väl någon förklaring förutom möjligtvis Freestyle. Där får du en stor öppen vattenarena att köra runt på och tricksa så mycket du orkar och hinner. Laddningstiderna inne i själva spelet är faktiskt inte så hemska, inte så att man hinner bli otålig i alla fall. Men så är jag ju också en lugn norrlänning.

Annars handlar det om klassisk banracing, fast med vattenskotrar då. Det går att välja mellan den stående varianten, så kallade jetski, eller sittande som liknar vanliga landgående skotrar, seadoo. Jag föredrar helt klar stående skotrar då de tyngre sittande är väldigt svåra att svänga och inte lika lätta att trixa med. I vilket fall som helst finns bara en Kawasaki-skoter av vardera sorten att välja mellan. Istället väljer man en av åtta karaktärer att spela med - de påverkar sedan hur skotern kommer att fungera.

Upplägget är enkelt - på en lång bana genom ett lämpligt exotiskt resmål ska man köra på rätt sida av olika bojar och gärna också snabbare än alla andra. För variation finns det också ett antal genvägar man kan ta på egen risk, till exempel genom att försöka dyka under bryggor och vägdelare. De sju motståndarna förstör gärna för dig genom att knuffas, men annars är de mest ett irritationsmoment. Det klassiska AI-problemet, att datorspelarna jämt hamnar i samma ordning, uppstår inte här. Så det går att vinna även om man klantar sig på några banor. Inte ens för en nybörjare i genren som jag blir spelet särskilt svårt de första varven.

Grafiken är... intressant. Modellerna av figurer, skotrar och bakgrund är väl inget revolutionerande, men de har i alla fall acceptabla texturer. Vattnet ser mest ut som gungande gelé på de första banorna och är faktiskt en ganska ordentlig besvikelse. Visserligen bryter det ljuset på ett tjusigt men simpelt sätt och reflekterar omgivningen och förarna relativt snyggt, men det känns mest som att plaska omkring i en stor badbalja, eller som det gamla PlayStation 2-demot med gummiankan från mars 1999 om någon minns det.

Ställer man upp svårighetsgraden ett snäpp och spelar på Pro-nivån blir det däremot en helt annan sak. De fem banorna blir genast betydligt mer spännande, och man får spela ytterligare en bana på slutet. De fem banorna får mer vågor, sämre väder, nya placeringar av bojarna och/eller går helt sonika åt andra hållet. Och det är här Jet Ski Riders visar sin storhet. Till skillnad från det relativt platta Splashdown är det ordentliga vågor som rör sig precis som vågor ska. Ofta känner man sig lika upprymt hjälplös som när vågmaskinen drar igång på Vitbergsbadet i Skellefteå, och när man får tillfälle att surfa fram längs en vågkam är känslan total. Den skiftande vattennivån skapar också nya genvägar alternativt hinder. Det hade dock varit bra med lite vågskum så man ser åt vilket håll vågorna rör sig, det kan vara lite svårt att avgöra ibland.

Animationen är okej i de flesta fall, även när man slår sin hjälmprydda skalle i de låga broarna i Venedig. Det är inte precis Dead or Alive-nivå på interaktionen med bakgrunden, men den fungerar. Hoppar du fem meter upp i luften och landar på en platt sandbank kommer det alltså att märkas. Ljudet är en samling typisk racingmusik som man inte riktigt märker. En kommentator håller koll på vad som händer med dig, om du håller på att krocka med något, kör åt fel håll eller utför något riktigt spännande trick.

Överhuvudtaget flyter spelet på bra. Kontrollen känns bra när man har lärt sig grundläggande fysik och insett att det inte går särskilt bra att styra en tung vattenskoter då den flyger genom luften. De olika tricken känns tyvärr påklistrade. Visserligen kan man alltså köra ett enskilt läge där man får två minuter på sig att utföra så många trick som möjligt. Men det finns bara sjutton olika trick att utföra, och många fungerar bara i givna situationer (på en ramp, efter ett annat trick och så vidare). Om man hade fått en fartökning, avdrag på tiden eller någon annan bonus hade det känts meningsfullt att göra en snygg dubbel bakåtvolt med skruv så fort man hittar en lämplig ramp, men nu blir man mest försenad av att göra snygga hopp.

Jo, jag gillar faktiskt Jet Ski Riders, men jag misstänker att det främst beror på min ovana av genren. Men det har mycket bra spelkänsla och går att spela mot en kompis - inte på alla banor dock. Problemet är väl bara att det tar slut rätt snabbt och det finns inte mycket att hitta efter några dagars idogt spelande. Jag är dock positivt överraskad och rekommenderar vattengalningar att pröva vågorna i Jet Ski Riders.