Joe Danger

Det finns många sätt att definiera ett bra spel på. Ett av dem är hur maniskt envis det kan göra en. Spelar man en och samma bana 20, 30, 80 gånger för att klara av en uppgift eller slå ett rekord är det mest troligt ett gott hantverk som snurrar i spelmaskinen. Med en blandning av Excitebike, {Trials HD} och egen personlighet är {Joe Danger} är ett sådant spel.

{Joe Danger} är en avdankad Evel Knievel-kopia som bestämt sig för att återta tronen som trickhoppande motorcykel-äss. Det börjar med enklare banor för att lära sig grundmomenten som att gasa, stegra och boosta. Det blir alltmer avancerat och efter någon timme voltar du multipla gånger i luften, susar genom loopar och sitter på styret under en "huge air". Och kraschar, i komiska felbedömningar av hur många volter egentligen är möjliga innan landning.

I karriärläget har banorna olika mål. Du samlar mynt, skrapar ihop en viss poäng, vinner mot motståndare eller samlar utspridda bokstäver för att samla ihop till "DANGER". Ju fler mål du uppnår desto fler stjärnor belönas du med och dessa låter dig låsa upp nya banor, Super Mario-stylee alltså. Det går fort att avancera men till slut kommer du alltså att behöva spela om vissa banor. Som jag var inne på är detta dock bara ett nöje och detaljer som att select-knappen startar om banorna omedelbart lär uppskattas av perfektionisterna.

Du behöver inte vara en superspelare för att njuta av {Joe Danger}, men den som kan hålla tungan rätt i mun och fingrarna på rätt knappar kommer att belönas rikligt när han trixar sig genom banorna. Många banor ger dig en medalj för en oavbruten trick-combo genom banorna och dessa leder ofta till "glatt arga" rundor där select-knappen får gå varm.

När du lär se samma bana flera gånger är det bra att {Joe Danger} är en fröjd att titta på. Härligt klara färger och en lekfull palett är en skön inramning och banornas bakgrunder och teman är hyfsat varierade. Joe och hans hoj rör sig i smidiga animationer och med en stabil skärmuppdatering är fart- och trickkänslan god. Man blir helt enkelt glad av att se Joe sprutta iväg i en turbo och se fjädringen i hojen prövas av ständiga hopp och landningar. Menyerna där du väljer bana är kanske lite väl informationstäta, men fiffigt designade i affisch/tidningsdesign.

Här finns ett lokalt flerspelarläge för dig som vill bjuda in vännerna till trivsamt puttrande med dirt bike. Här gäller det att nå målsnöret först och fokus ligger inte lika mycket på trick som i karriärläget. Att spela {Joe Danger} med andra online hade varit perfekt, men den möjligheten finns tyvärr ej.

Om du som jag satt och snickrade ihop egna banor i Excitebike till NES när det begav sig kommer du att gilla Sandbox-läget i {Joe Danger}. Här placerar du ut skolbussar, ramper, spikmattor, farthinder och hinder som ser ut att vara tagna från en häcklöpningstävling. Baneditorn är lätt att ha att göra med och i sin bästa stund påminner det om {Little Big Planet}s kreativa möjligheter. När du lagt sista handen på ditt mästerverk kan du dela med dig av banorna online - dock bara till PSN-vänner och ej till en gemensam nedladdningstjänst.

Att {Joe Danger} är utvecklat av enbart fyra personer (Hello Games, bildat av tidigare anställda på bland annat Criterion och EA) är både enormt imponerande och förståeligt - spelet är fokuserat och utvecklat med passion. 120-lappen ger dig mycket stunthopp för pengarna och för den våghalsige motorfantasten som trivs bäst i soffan är Joe Danger ett måste.