Just Cause 3

Rejäla actionrullar har alltid varit indelade i två distinkta sektioner, eller sub-genrer om du så vill - de filmer som tar sig själva på väldigt stort allvar, eller de som lägger hela sin kraft på att göra den absoluta motsatsen. Chuck Norris, Jean-Claude Van Damme och Steven Segal har varit de stora stjärnorna inom den senare sektorn, och nu när storslagna och påkostade storspel är på väg mot det där superseriösa hållet så behöver vi som spelare, mer än någonsin, den där överdrivet hysteriska actionfesten. Vi behöver Just Cause. Nu, efter att Avalanche Studios träffade exakt rätt med {Just Cause 2}, så vilar därför vikten av tusentals explosioner på våra svenska utvecklares axlar. Vi har haft nöjet att få pröva de tre första timmarna av {Just Cause 3}, och vi lämnade Avalanche med både glädje över spelseriens välmående men också med ett par orosmoln hängande över oss.

"I'm a firestarter, twisted firestarter" ekar över landskapet, en folk/country-version av Prodigys hit, när vi presenteras för spelets blandade karaktärssamling i en klichédoftande, 90-tals inspirerad och fruktansvärt passande introsekvens. Huvudpersonen Rico Rodriguez återvänder till sitt hemland Medici i medelhavet, som tyvärr har fallit i greppet på ännu en sadistisk diktator vid namn General Di Ravello som håller landet i ett järngrepp. Den första mellansekvensen är 90 sekunder lång, och glädjande nog så slungas vi snabbt in i actionfesten där vi får spränga luftvärnsmissiler och militärbaser till höger och vänster. Spelets öppning håller verkligen ett ordentligt tag kring seriens direkta stil. Det är tillräckligt mycket kontext, innehåll och struktur i mellansekvenserna för att röra handlingen framåt samtidigt som karaktärerna är spännande, men det är aldrig såpass mycket att det är ett slöseri med tid. Det gillar vi.

Efter den korta introduktionen av revolutionens aktörer, i synnerhet den pragmatiska Mario och den alltid så hemlighetsfulla Dima, så är det häpnadsväckande vackra Medici helt och fullt öppet för oss att utforska. Medici är en helt fantastisk spelvärld, och under den tre timmar korta demonstrationen så visar det sig vara en av de vackraste och mest väl genomförda spelvärldar vi stött på under en väldigt, väldigt lång tid. Stora fält med solblommor som badar i den varma solen, snötäckta bergstoppar och kristallklara hav som stadens färgrika dekor reflekterar sig i. Det är helt enkelt bedårande.

Men vi har inte bara kommit hit för att stirra på Medicis ljuvliga skönhet, vi har faktiskt anlänt för att sätta eld på hela stället. För det är egentligen vad {Just Cause 3} går ut på - störta den onda regimen, förstör allt som Di Ravello ens har funderat på att äga och på alla sätt och vis rädda hemlandet från ett ondskefullt och brutalt öde. Detta gör vi genom att spränga en jädra massa saker. Och för att kunna göra detta så effektivt som möjligt så har Rico lagt beslag på en del nya verktyg som torde göra det enklare än någonsin.

Utöver den gamla goda änterhakens vanliga användningsområde, som gjorde en strålande debut i {Just Cause 2}, så kan Rico numer även fästa samman objekt med hjälp av den. Fäst ihop ett vakttorn med en närliggande bergvägg, för att sedan använda bergets styrka för att riva ned tornet. Fäst ihop en bensintank med en staty av Di Ravello för att sedan, i hög fart, dra in linan så diktatorn får en explosion rakt i stenplytet. Eller varför inte fästa samman en gigantisk satellitparabol med närliggande bränslesilos, för att sedan bevittna en spektakulär och dödlig fyrverkerishow. Det här tillägget till änterhaken erbjuder oräkneliga kreativa möjligheter och presenterar ett fantastiskt nytt verktyg att leva rövare med. Under spelets inledande timmar så var linorna rätt så veka, så det fanns självklart en gräns på hur stora saker du kunde sammanfoga. Du låser dock upp en en större samling med starkare linor genom spelets uppgraderingssystem, vid namn Gear Mods, men dessa är bara delvis tillgängliga under vår korta demonstrationen. Dessa linor är alltså mer ett löfte än ett bevis i nuläget.

Det finns också ett brett utbud med vapen till ditt förfogande. Allt från pistoler till gevär och raketkastare är klart dugliga. Inget speciellt tråkigt men inte heller något speciellt spännande. Det finns dock några trevliga nya explosiva verktyg, såsom den målsökande granaten. Den flyter sakteligen mot ditt mål efter att ha blivit kastad.

Rico's andra fokus, och egentligen den andra stora pelaren i spelet rent designmässigt, är rörelsemönster. Hur vi kan bete oss för att resa hundratals kilometer mellan olika objektiv. Fallskärmen återvänder så klart i all sin glans, men den här gången har Rico även tillgång till en "wingsuit", som både är det mest intressanta tillägget till {Just Cause 3} samtidigt som dräkten ger upphov till den mest frustrerande spelmekaniken vi fick uppleva under vår testspelning. Idén är att Rico när som helst kan öppna upp sin wingsuit och enkelt börja glida runt Medici. Han kan till och med erhålla extra fart genom att använda sig av änterhaken samtidigt. Tråkigt nog tar wingsuiten dig nedåt istället för framåt. Den vecklar ut sig men den lyckas inte hålla Rico luftburen tillräckligt länge för att erbjuda ett godtagbart transportalternativ. Det du gör är egentligen att dyka nedåt i stil, och trots att animationerna är oerhört vackra och det är bättre än att falla handlöst genom luften, och wingsuiten verkar därför inte vara det där omvälvande tillägget till spelet som vi hade hoppats. Träning är dock nyckeln och spelets varierande uppdrag och aktiviteter kommer ge gott om tillfällen att bekanta sig med den här nya leksaken ordentligt.

Och saker att göra finns det gott om i {Just Cause 3}. Utöver de förväntade huvuduppdragen, som den här vändan känns klart stadigare med bättre bandesign och sanslöst bättre röstskådespel, så finns det en uppsjö med sidoaktiviteter för dig att avnjuta. Olika aktiviteter lägger sin vikt på olika typer av spelstil, exakt som i {Just Cause 2}, och det kan handla om allt från att manövrera flygplan, flyga runt med din wingsuit till att spränga sönder saker. Alla dessa aktiviteter presenterar spelets kärnelement med finess och den här gången finns det dessutom topplistor så du kan tävla och jämföra poäng med dina vänner.

Sidoaktiviteter har inte förändrats alls och det är bara bra. Huvuduppdragen däremot har verkligen fått sig en genomkörare. De har fått sig en nödvändigt ansiktslyftning både vad gäller utseende och bandesign. Borta är det pinsamma röstskådespelet och den tafatta repeteringen som blivit utbytt mot mer varierande uppdragsobjektiv. Visst, du eskorterar, spränger och planerar fortfarande så gott som du kan men uppdragen känns klart mer sammanhängande den här vändan och påminner mer, strukturmässigt i varje fall, om revolutionen i {Far Cry 3} än {Just Cause 2}.

Våra upplevelser under de tre första timmarna med {Just Cause 3} var väldigt positiva, även om spelet inte lyckades fullt ut med att introducera oss ordentligt till alla de nya godsakerna. Trots det så får vi en känsla av att de nya sammanfognings-linorna och wingsuiten kommer att ge den här redan stadiga spelformeln mer luft under sina vingar. Men det är något som vi får veta på allvar den första december, då {Just Cause 3} släpps och Medici börjar brinna på riktigt.