Kill Bill Volume 2
Tarantinos andra del i den uppmärksammade och överbrutala hämndsagan om Bill är en betydligt bättre film än den första.
Den första delen i Tarantinos hämndsaga var inte speciellt bra. Faktiskt inte. Hans estetiska strategi raserades av strukturell obalans och långsökt filmlogik. Kill Bill Volume 1 kändes billig vilket i Tarantinos fall inte kändes varken "roligt billigt", "independent billigt", kreativt sprudlande billigt" eller "bra billigt". Njae, Den första delen kändes bara dåligt billig och det kändes hela tiden att Tarantino i klipprummet kämpat hårt för att dryga ut en 40-minuters berättelse till en komplett, två timmar lång, film.
I Volume 2 visar dock Tarantino sin ursprungliga ambition med filmen, en film som till fullo stal min koncentration och roade på helt andra premisser än den första delen. Bruden (spelad av Thurman) fortsätter sin hämndlystna bärsarkargång i jakten på Bill. I vägen står Michael Madsens och Darryl Hannahs karaktärer bland annat, något som innebär ett par lika roliga som berättarmässigt effektiva scener. Husvagns-slagsmålet i mitten av filmen är tillsammans med den skrockande kinesiska kampsportmentorn de absoluta höjdpunkterna och något som fick mig att skrika högt av skratt.
Till skillnad från i Volume 1 återfinns här flera av Tarantinos yttersta kännetecken. Hans skruvat matiga och smart skrivna dialog finns, hans pot-purri-aktiga berättarstil där modern popkultur blandas med kultklassisk retro och skådespeleriet är roligt, ja... Uma Thurmans insats förblir blek och krystad men vad spelar det för roll då Quentin äntligen hittat hem.
Gamereactor Sverige