King Kong

Stor regissör, en ännu större apa, enorma förväntningar och en gigantisk budget. Nu ska jag förvisso inte vara riktigt så kortfattad. Men när Peter Jackson väljer att filmatisera historien som en gång i tiden fick honom att vilja bli regissör har storleken onekligen en viss betydelse. Om inte annat är det ett nästan överpedagogiskt tidsdokument över hur filmkonsten har utvecklats och ändrat förutsättningar under de dryga 70 år som skiljer originalet från Jacksons nyinspelning. Framförallt är det en otvetydig hyllning till den tidiga filmindustrin och alla de bolag och aktörer som kom att forma det moderna Hollywood.

Några trollerikonster signerat Jacksons effektfabrik, och vips, så befinner vi oss i ett perfekt återskapat New York i skuggan av 30-talets depression. Ann Darrow (Naomi Watts) försöker slå igenom som skådespelerska men har ingen vidare lycka med sig. Samtidigt är den girige regissören Carl Denham (Jack Black) i desperat behov efter en kvinnlig huvudroll till sin nya film. Deras vägar korsas och snart är de och övriga besättningen på väg mot den dimhöljda ön Skull Island långt bort från allt vad civilisation heter. Inspelningen har knappt hunnit starta innan det står klart att ön har ett betydligt rikare naturliv än vad Denham hade kunnat föreställa sig. Trots det får han för sig att han ska dra nytta av situationen och ser sin chans att göra en film som garanterat inte liknar något annat som gjorts tidigare.

Resten av handlingen är, klyschan till trots, historia. Det är även startskottet för ett långt spektakulärt segertåg för Jacksons och hans mannar. När galopperande dinosaurier löper gatlopp genom djungeln är det en teknisk triumf, när Kong och Ann ser solnedgången tillsammans är det en emotionell seger och när Jackson klokt nog väljer att återanvända originalfilmens scener och dialoger är det en taktisk erövring. Å andra sidan hade man inte kunnat begära mindre av en film med en budget på över en miljard kronor. Med det i åtanke är King Kong anno 2005 ingen överraskning eller på något sätt ett regissörsmässigt risktagande, vilket hade varit nödvändigt för en total kapitulation från min sida. Nu är det istället en tre timmar lång äventyrsmatiné sprängfylld med filmmagi som avrundas med filmhistoriens mest tårdrypande slutfinal. Det är stort det också, mycket stort till och med.

Det är när man ser den här typen av filmer skulle man helst vilja glömma att man faktiskt har ett uppdrag som recensent och kryssa över "Filmvetare" på sitt visitkort och istället bara luta sig tillbaka och njuta av resan. Men om man ska vara riktigt noga och plocka fram förstoringsglaset så kan man snart konstatera att King Kong består av tre delar; första delen utspelar sig i New York och ombord på båten. Andra delen är den actionspäckade sektionen och äger rum på ön. Filmen rundas sedan av med den sista tredjedelen som är förlagd till New York igen. De olika delarna av filmen skiljer sig mycket åt sinsemellan, vilket jag inte har några problem med. Däremot går överlappningen mellan delarna möjligen inte helt smärtfritt, framförallt blir det en lucka mellan andra och tredje delen eftersom hemfärden från Skull Island inte skildras över huvud taget. En ren petitess kan tyckas, och det är det också, men det är ändå fullt tillräckligt för att kunna invända att Jacksons King Kong inte är ett verk av perfektion. Och det i kombination med andra småblessyrer är även tillräckligt för att jag ska kunna hävda att Sagan om Ringen-trilogin fortfarande är ohotat som det bästa Jackson gjort.

Precis som Batman Begins och Kalle och Chokladfabriken så använder sig King Kong av "Den som väntar på något gott-taktiken". Det vill säga det dröjer nästan en tredjedel in i filmen innan man får se huvudpersonen ordentligt. Scenen där Kong börjar röra på sig ute i djungeln, filmat från en subjektiv kameravinkel, och tar sig mot en upphängd Ann när hon ska offras till honom (jag hatar när det händer mig) är fantastisk. I alla fall fick det mitt hjärta att slå som morse-signaler vilket i filmiska sammanhang är ett gott tecken även om ens husläkare skulle bli bestört.

Jag antar att en del av er har för avsikt att köpa DVD:n. Det finns två varianter, en 1-disc och en 2-disc. Men som vanligt med Herr Jackson så kommer det med största sannolikhet komma en mycket maffigare utgåva senare. Personligen hoppas jag att den innehåller en un-extended version av filmen eftersom jag faktiskt tyckte den var lite i längsta laget. Men troligen kommer det släppas en ännu längre version som dessutom har ett DTS-spår vilket inte de nyutkomna utgåvorna har. Men på 2-discen finns det gott om extramaterial och bilden och ljudet är helt fantastiskt. Bio-känsla värdig filmen, helt klart.