Lost Planet

Lost Planet var en av E3-mässan allra största överraskningar med oväntat grym action, stor variation och inte minst grafik av toppklass. Spelet kretsar kring Wayne, en ung man som plågas av minnet av att någon mördat hans far. Wayne har i övrigt total minnesförlust, vilket givetvis försvårar hans kamp efter hämnd. Det gör också spelets berättande intressant eftersom man fragment för fragment får sitt minne tillbaka likt en bra deckare. Lost Planet kommer att bjuda på många oväntade vändningar i storyn, lovar producenten Keiji Inafune, och precis när du tror att du vet vad som försiggår kommer nästa storytwist.

Lost Planet utspelas genomgående i frusna omgivningar, vilket ger spelet en ordentlig särprägel på mer än ett sätt. Här är nämligen alla snörstormar, isberg och laviner inte bara kulisser, utan kölden gör att du måste bära en speciell dräkt för att inte ögonblickligen frysa ihjäl. Denna dräkt konsumerar dock mycket energi och du måste kontinuerligt jaga monster för att se till att hålla värmen igång. Hela tiden anges temperaturen i skärmens vänstra hörn så du ser hur kallt det är där du befinner dig. Ett utkylt men isolerat garage är naturligtvis inte fullt lika kallt som att stå mitt på tundran med vinden vinande runt öronen.

För att samla energi krävs alltså monsterjakt och dessa kallas i Lost Planet för akrid, vilka mest påminner om förvuxna insekter. De anfaller gärna i svärmar och det går inte att ta miste på att Keiji Inafune låtit sig inspireras av filmen Starship Troopers. Alla akrid har alla en gul fläck någonstans på kroppen, vilken innehåller den energi Wayne behöver för att överleva i det karga klimatet och är självfallet även det ställe där beskjutning gör mest skada. Att skjuta precis på deras ömma punkt är dock lättare sagt än gjort när 5-6 jättelika spindelvarelser attackerar, samtidigt som en 20 meter hög mask försöker käka upp dig och tiotals flygande bamseinsekter svärmar runt huvudet. Dessutom finns en grupp människor som kallar sig för snöpirater. Vad som döljer sig bakom deras mystiska agenda återstår att se, och Wayne får kämpa både med och mot dem under äventyrets gång.

För att ge en bra överblick över sådana händelser har Capcom valt att låta spelets kamera sitta en bakom Wayne så man hela tiden ser vad som händer. I ärlighetens namn har väl även det faktum att japaner totalt tycks rata förstapersonsskjutare något med valet av spelarvy att göra. Lost Planet har ett väldigt unikt kontrollschema, trots den ganska traditionella tredjepersonsvinkeln. Den största skillnaden är att man inte kan rotera kameran själv på den högra analogspaken, utan sköter detta via LB/RB-knapparna på samma sätt som i Panzer Dragoon-spelen. Istället rör man Wayne helt fritt med den vänstra analogspaken och styr hans hårkors med den högra. Wayne blickar alltid åt det håll man har siktet, vilket får det att se brutalt coolt ut när han exempelvis flyr från ett överdimensionerat monster och ändå beskjuter det efter bästa förmåga medan han stirrar vilt över sin egen axel.

Dessutom har man en futuristisk änterhake som ger möjlighet att komma åt högt belägna platser, något som kan nyttjas både i strid och för äventyrande. När jag träffade Keiji Inafune om det inslaget på något sätt var till för att hylla Capcoms gamla überklassiker Bionic Commande skrattade han lite lätt och medgav att så faktiskt var fallet. Just änterhaken tillför en hel del och det ser skoningslöst hårt ut att springa längs husväggar medan man pepprar anstormande hela horder av fiender fulla med bly.

Ett japanskt actionspel förlagt till framtiden vore heller inte komplett utan att man vid något tillfälle får styra en robot. I Lost Planet använder snöpiraterna en sorts robotliknande rustningar kallade Vital Suits, vilka du givetvis kan erövra och använda. De gör dig praktiskt taget till en vandrande pansarvagn och du har chansen att dela ut ordentligt med skada så länge du har en sådan. För ovanlighetens skull använder fienden överhuvudtaget samma vapen som man själv gör. Nya skjutdon hittar man dolt i snön eller tar från nedskjutna fiender. Hela den traditionella ensemblen av automatkarbiner, hagelbrakare och diverse granater finns tillgängliga. Liksom i Halo kan man dock bara bära två vapen åt gången, vilket gör att man måste prioritera ordentligt.

Hela tiden sker tempoväxlingar där man lugnt pulsar fram i snön, hittar ett djupfyst lik eller kanske finner ett vapen dolt i snön som måste grävas fram. Plötsligt bryts lugnet och helt enorma actionscener tar vid, där gigantiska underjordiska monster dyker upp samtidigt som horder av flygande bestar och små underhuggare attackerar. Spektakulära explosioner och ett virrvarr av fiender gör att spelet ser mycket läckert ut. Dessutom använder sig Capcom av en effekt som ger oskärpa när huvudpersonen rimligtvis inte kan uppfatta allt som sker omkring honom, något som gör ett redan snyggt spel ännu snyggare.

Capcom har stora planer för Lost Planet och räknar med en försäljning på närmare en miljon exemplar. För att göra spelet ännu mer populärt har man inkluderat ett väl tilltaget Xbox Live-stöd. Bland annat ska man kunna spela igenom spelet med en kompis. Lost Planet byter då karaktär en aning så man måste hjälpa varandra under äventyret genom att exempelvis öppna dörrar den ena inte kan passera eller döda bossar som kräver beskjutning på två ställen samtidigt. Det ska även gå att möta upp till 31 mänskliga motståndare i enorma dödsmatcher. Dessutom finns stora planer på att erbjuda nedladdningsbart material för både spelets story samt multiplayer och kanske även ny utrustning såsom vapen eller Vital Suits.

För att summera är Lost Planet ett spel väl värt att hålla utkik efter när det släpps till Xbox 360 tidigt nästa år. Spelet charmade alla på mässgolvet och utnämndes av oss på Gamereactor till mässan bästa spelmässiga överraskning. Lost Planet innehåller något för alla och ser ut att bli ytterligare en topptitel att lägga till meritlistan för mästerproducenten Keiji Inafune.