M.A.C.H.

Jag kommer väl ihåg första gången jag fick ordet mach förklarat för mig. "Ljudets hastighet liksom och Airwolf kan åka i mach 2. Skitsnabbt!" Minns ni Airwolf förresten? Kultserien med Stringfellow Hawke (vilket namn!), Dominic Santini, den mystiskt försvunna brodern och hemliga uppdrag med en lika hemlig überhelikopter som de gömde mitt ute i öknen. Klassisk 80-talslogik och perfekt underhållning för en 8-åring.

Tyvärr handlar inte {M.A.C.H.} (Modified Air Combat Heroes) om überhelikoptrar eller försvunna bröder. Faktum är att om man inte läser på om spelet så kan man missa att det faktiskt finns en story där avdankade stridspiloter (som blivit arbetslösa sedan stridsflygplanen automatiserats) deltar i farliga tävlingar med modifierade stridsflygplan. En ursäkt så god som någon för att bränna på i 500 km/h och avfyra missiler för glatta livet!

Som jag antydde ovan är presentationen inte spelets starka sida. Allt sker genom trista standardmenyer och du har ingen översikt över kampanjen eller någon direkt känsla av att ha åstadkommit något när du kastas tillbaka till menyerna. Du kan modifiera ditt plan, köpa ett nytt och designa det med några enkla klick med de pengar du tjänar in i tävlingarna. Inga konstigheter här således. Tävlingarna kan delas in i två kategorier; Mario Kart-liknande racing längs en bana och luftstrider i en "arena" mot sju andra stridsflygplan (dogfighting).

Låt oss börja med racingen som är relativt oprecis, men som har en ganska rolig funktion där man bygger upp boost genom att flyga nära marken. Det känns dock lite slumpartat om man kraschar när man flyger in i ett objekt eller om man studsar vidare. Positivt är dock att boosten inte bara kan användas för ökad fart utan även för att göra undanmanövrar om en konkurrent exempel skickar en missil efter dig när du ligger etta och är på väg mot mållinjen. Det eliminerar lite av dilemmat med röda skal som finns i Mario Kart, men det är väl det enda som är bättre i det här spelet än i Nintendos klassiker. Och vissa kommer nog irritera sig på att det är så lätt att undvika attacker.

När det kommer till dogfighting ligger nyckeln i att samla på sig de vapen som finns utplacerade längs banan. Standardkulsprutorna är inte speciellt enkla att använda för att skjuta ned sina fiender utan här föredras klusterbomber eller missiler utan tvivel. När man flyger lågt för att samla dessa vapen så bygger man också upp boost-mätaren som kan användas till att undvika fiendernas missiler eller attacker. Det lönar sig med andra ord att ligga lågt och det känns ibland lite väl billigt att samla på sig målsökande missiler och samtidigt öka upp sin boost så att man både har de bästa vapnen och möjligheten att undvika attacker. Därför känns dogfighting lite obalanserat vilket påverkar spelets potential för mer än en spelare. Det blir snabbt lite tråkigt, tyvärr.

M.A.C.H. är ett hyfsat välgjort spel, som har sina ljuspunkter och innehåller klart godkänd grafik. Spelet känns lite slarvigt och standardmässigt presenterat och tyvärr känns flerspelarläget inte så kul som det hade kunnat vara. Det är klart godkänd, men kanske ska du vänta med att köpa spelet tills du hittar det för en något billigare peng.