Mechassault

Denna värld fylld av mechar och våld hoppade sedan in på våra PC-maskiner där man själv fick sätta sig i cockpiten och styra denna förstörelsemaskin. Simulation har alltid varit ledordet för Mechwarrior som serien kom att heta. Sedan var det dags för Mechcommander-spelen där man återigen, fast denna gång i digital form, fick ta kommando över ett flertal maskiner i krig. Förra året så lanserades även Mechwarrior: Dark Age som tabletop-spel, med en ny ägare, och ett förenklat spelsystem. Nu har turen kommit till Xbox, där Microsoft och Day 1 Studios levererar action av enkla mått.

En fanatisk klan vid namn Word of Blake, en robotbeväpnad version av Livets ord ungefär, har ockuperat en planet av okända anledningar. När spelaren beger sig ner för att undersöka det hela så blir det snart uppenbart att de kommer att släppa sitt grepp frivilligt. Från denna stund så lotsas spelaren genom en kaskad av explosioner, energistrålar och raserade byggnader.

Uppdragen börjas med en kort sammanfattning om hur det står till, och vad man måste åstadkomma för att klara uppdraget, inget avancerat. Sedan börjar det roliga, att välja sin Mech. Ju längre man spelar, desto fler typer av Mechar blir tillgängliga, och här finns något för de flesta. De lätta typerna förlitar sig mest på raketer, laser och eventuellt projektilvapen i form av maskingevär. Men avsaknaden av ödeläggande vapen vägs upp i manöverduglighet och jumpjets. Där det sistnämnda tillåter (som namnet antyder) spelaren att flyga en kort stund. Exemplariskt för att undvika raketer och tynge energivapen. De stora killarna kommer med gaussguns och mycket annat. Det går lättare att riva ner omgivningarna, och fienden som befinner sig där, men man är dock en promenerande måltavla. Beroende på vad man vill åstakomma så finns det en Mech för det mesta, och har man inte det man vill ha just för tillfället, så kan man lita på att spelet snart delar med sig av sin metalliska mångfald.

Rent spelmässigt så är likheterna med PC-spelen i Mechwarrior-serien ganska få. I stort sett det enda som har överlevt är att spelaren måste akta sig för att överhetta sina vapen, något som leder till endast tillfällig och mindre effektiv eldgivning. Annars så har simulator-delen fått stiga åt sidan för ett renodlat actionspel med klara arkad-influenser. I stort sett varenda uppdrag går ut på att förstöra ett visst mål, viss variation finns, men den är sannerligen sparsmakad. Något man ska ha i åtanke när man spelar Mechassault är att det är ett spel helt utan finess eller hjärna. Man försöker inte åstakomma något nyskapande, eller någon revolution med Mechassault, det enda man kommer med, är ren och skär spelglädje. Att trampa sönder fotsoldater, perforera baser och städer, samt orsaka stor förödelse på fiendens Mechar är helt enkelt vansinnigt kul.

Just det här med att kunna förstöra både natur och infrastruktur bidrar starkt till att spelet faktiskt är så kul som det är. Släng iväg en salva raketer mot ett höghus, när elden har släckt sig själv så är det bara att traska fram och beskåda det svarta gapande hålet. Placera några till och se hur hela härligheten rasar ihop till en hög av damm och småsmulor. Detta kan utnyttjas till sin fördel, då man kan få fiendemechar att ta ordentligt med skada om de står för nära. Men det är ju klart, den dörren svänger ju åt båda håll, så akta ryggen. Ibland kan man dock irriteras på den lite ojämna svårighetsgraden. Vid vissa tillfällen så väljer man att kräkas ut fiender av olika slag på skärmen. Sedan så kan man få traska runt och endast skjuta på kanontorn i en stund. Ibland toksvårt, men ju längre man kommer, och ju mer man finslipar sina färdigheter, desto lättare blir det. Tyvärr får man väl säga, för sluttampen bjöd inte på någon överdriven utmaning. Den stora behållningen ligger dock i att vi senare i mars får chansen att utmana andra Mechkrigare via Xbox Live, frågan är dock om man ska köpa Mechassault om man inte ska spela det online. För att vara ärlig, ni köper det för att köra online, singleplayer-kampanjen är mer ett tidsfördriv där man över sina taktiker och skickligheter på fältet. Väldigt underhållande, men inget man köper spelet för.

Grafiken och ljudet är dock en besvikelse. Ljudet är både onyanserat och tråkigt, stamp-ljud och vapenläten blandas med intensiv TV-spelshårdrock, ni vet den av allra värsta sorten. Många hyllar grafiken för att vara otroligt snygg, om de behöver glasögon eller sluta med tunga droger ska jag inte ge mig in på, men men... Det ser helt godkänt ut, inget snack om saken. Landskapen ger dock ibland en tom känsla, och städerna liknar ofta ett gäng rektanglar som skyltats upp med lite texturer. Explosioner och annat känns mycket trovärdiga, men ju närmare man står dem, desto mer tappar de i visuell prakt. På vissa banor så ligger det även en schysst dimma i bästa Turok-stil och dämpar sikten framåt.

Hur bra och kul Mechassault än är, så är min rekomendation att köpa spelet för att både spela själv, och med sina vänner. Spelet stöder såväl Xbox Live som Xbox Link, och att tussa ihop ett gäng med detta spel är en garanterad höjdare. Rak och klockren underhållning helt enkelt.