Midtown Madness 3

Det är inte var dag som redaktionens biltullsförespråkare recenserar ett racingspel. Men Midtown Madness 3 handlar ju knappast om vanlig bilkörning heller. Midtown Madness-serien har tidigare varit pc-spelare förunnat. Konceptet är enkelt och underhållande. Du kör omkring och tävlar i verkliga, trafikerade städer, med allehanda fordon. Till den tredje Xbox-exklusiva (åtminstone ännu så länge) delen har Microsoft anlitat svenska Digital Illusion. Ett minst sagt hedrande uppdrag. Digital Illusion har knåpat ihop två riktigt stora världsmetropoler i Paris och Washington, men frågan är om konceptet verkligen håller fortfarande.

Svaret på den frågan är ett nja eller möjligen bitvis. Vi har gjort det förut och den menlösa handlingen som faktiskt bara är i vägen för vad som är vanliga race (mot klockan eller motståndare) hjälper knappast. Det känns snabbt repetitivt. Bilarnas fysik är kanske det mest galna. Självklart måste realismen ge vika litegrann, annars skulle man fastna i en tillplattad metallburk på tre röda om man körde omkring med en Mini Cooper. Men det känns knappast som det är riktiga bilar man manövrerar. Singelplayerdelen blir man snabbt trött på och kanske hade detta avhjälpts om lite roligare bilar funnits att tillgå från start. Bubblor och lastbilar i all ära, men det är en viss skillnad att susa omkring i 270 km/h i en Corvette och bredsladda in under Eiffeltornet. Städernas medtrafikanter åker som på räls. Detta är inget fel i sig, men varför har de lagt in en knapp som man tutar med? Kommer det en tutande lastbil körandes i 120 km/h bakom mig skulle jag köra Passaten åt sidan. Annars skulle jag förmodligen inte behöva fatta så många fler beslut i detta liv. Nu ligger mycket av svårigheten i singelplayer att ha lite flyt med de trånga passagerna. Är det tomt på bilar så får du en kanontid. Är det stockning kan du lägga ner och starta om.

Men tjusningen i Midtown Madness 3 ligger online och i multiplayer. Här finns det en hel del schyssta spellägen och konceptet passar väldigt på online. Så även om spelet som helhet är medelmåttigt kan det vara värt att slanta ut för om du investerat i ett livepaket. Speciellt om du gillar Crazy Taxi 3 och känner att du vill köra någon liknande online.

Digital Illusions första spel till Xbox var Rallisport Challenge. Ett mycket kompetent rallyspel med mycket bra grafik. Midtown Madness 3 är dock en provkarta på grafiska imperfektioner. Kanske är detta ett resultat av städernas storlek och den begränsning som onlinespelandet gör, men jag kan inte låta bli att nämna dem.

Kantutjämning - Midtown Madness 3 använder sig inte av anti-aliasing och det märks. Jämfört med andra Xboxspel är skillnaden brutal.

Pop-ups - När grafiska detaljer dyker upp och försvinner framför ögonen på en. Ett exempel var när jag plötsligt såg Eiffeltornet dyka upp några hundra meter framför mig. Jag backade några meter och tornet var borta. Framåt några meter så dök det upp igen. Jag fortsatte några gånger till för att försäkra mig om att jag inte såg i syne. Detta påverkar inte själva spelandet och jag har inte märkt några problem av denna sort med bilar eller människor.

Slowdowns - Då och då snubblar skärmuppdateringen till och stannar nästan helt. Förödande för spelupplevelsen och gudskelov händer det inte speciellt ofta.

Clipping - När objekt inte kolliderar som de ska utan hamnar "i varandra". Detta händer rätt ofta och det är egentligen inte svårt att förstå. Människorna som står still hoppar ju inte undan och dessa ska man ju inte meja ner utan istället är de "hologram" eller något. Detsamma gäller dock konstigt nog träd och annan rekvisita.

Men till syvende och sist är konceptet faktiskt ganska kul. Jag kör ner min Corvette i Paris tunnelbana och kör ett varv eller två och passar mig för de framsusande tågen. Synd bara att stationerna ser likadana ut och att man snabbt lär känna det fåtal olika gångtrafikanter som städerna bjuder på. Gediget men inte med känsla för detaljerna.