Mini Ninjas

Det vankas problem i pytteland. En ond krigsherre hotar naturens balans. Denna hemska, illasinnade och gulögda samurajgubbe förvandlar skogens alla djur till en lika ondskefullt gulögd (nåja, egentligen ser det bara ganska sött ut) samurajarmé. Kaniner, rävar, grodor - inte ens de stackars pandorna slipper undan. Ju fler av djurrikets invånare som genomgår denna förvandling, desto närmare kommer krigsherren världsherravälde.

En god ninjaklan anar dock oråd, och klanledaren skickar ut sina bästa ninjas för att hejda den ondskefulla samurajfursten. En efter en ger de sig av, men ingen återvänder. Till slut återstår bara två. Hiro och Futo. Äventyrets hjälte och hans bästa vän.

Det ser bedårande ut. Designen, färgsättningen och miljöerna är idylliskt utförda. Mysfaktorn når sin kulme när jag blickar ut över en månbelyst dal där flytande lyktor följsamt skumpar med den tillhörande flodens strömmar. Jag besöker byar - sådär härligt pittoreska som bara asiatiska småbebyggelser kan vara - blomstrande ängar och mörka fort. Rent tekniskt är {Mini Ninjas} kanske inget att göra kullerbyttor för, men det estetiska väger upp detta faktum med råge. Det är väldigt enkelt och avskalat, vilket är ett medvetet val från utvecklarna. Mjukt, varmt och barnvänligt.

Landskapen man rör sig i är överraskande stora och öppna. Även om jag saknar en eller två grafiska finesser, så tillåter detta en med beröm godkänd draw-distance. Vilket innebär att jag kan se väldigt mycket av de stora banorna från en och samma punkt. Varje nivå har flertalet olika vägar att välja emellan, hemligheter att upptäcka och innehåller nya färdigheter att lära sig. Man får faktiskt anstränga sig lite för att hitta allt. Men det blir aldrig för komplicerat.

Samtidigt är det tillräckligt charmigt och varierat för att hålla intresset uppe, även för vuxna spelare med barnasinnet i behåll. Här visar {Mini Ninjas} att det är ett spel som sticker ut från de ständigt återkommande, licensbaserade slaggprodukterna den yngre målgruppen förväntas spela.

Tänk er ett kärleksbarn mellan {Ninja Gaiden} och {The Legend of Zelda: The Wind Waker}. Ett snällt spel där heta ninjastrider går i fusion med lekfull gemytlighet.

Två knappar används för slagkombinationer och en för magier och kastvapen. Hiro kan bland annat skicka ner ett dundrande åskväder på en grupp anstormande samurajer, eller skapa förvirring genom att kasta en rökbomb. Jag kan också låsa in siktet på flera olika fiender, och göra en snabb kedjeattack. Ju längre man klarar i spelet, desto mer fulingar kan man ta i en och samma smäll. Men smakar det så kostar det. För att kunna använda denna specialattack måste man använda sig av röda energibollar som besegrat småplock lämnar ifrån sig.

Med ett enkelt knapptryck växlar man mellan de sex spelbara karaktärerna (fyra av dem ansluter till gruppen efter att man har räddat dem från den onda samurajarmén), alla med sina unika egenskaper och attacker. Hiro är utrustad med en överdimensionerad risplockarhatt som skyddar mot pilregn och fungerar som båt för en stunds intensiv forsränning. Den stora Futo tar sig gärna an lite grövre fiender med sin träklubba, Tora som tror att hon är en tiger och därmed slåss med huggklor som liknar en viss serietidnings-järvs, Shun som brukar pil och båge, Kunoichi med sitt spjut och Suzume med sin... flöjt. Ja, flöjt.

Fiendedesignen går föga oväntat hand i hand med spelets övergripande snuttighet. De är små gulleplutt-samurajer som skriker något som låter som "hi-ya n-n-n-n-n-n-n-ninja!" med gälla röster, och när man besegrar dem så sprutar inga otäcka kroppsvätskor, utan de förvandlas istället i ett rökmoln till deras ursprungsform. Ännu gulligare djur, det vill säga. Slag efter slag återställer pytteninjorna naturens balans.

Utbudet av olika sorters karaktärer gör striderna lagom varierade och roliga, utan att någonsin bli svåra. {Mini Ninjas} blir aldrig för monotont, tack vare alla olika färdigheter man kan nyttja. Men är man ute efter utmaning är det bara att leta vidare. Det här är som sagt ett spel skapat främst för den yngre målgruppen, och svårighetsgraden är anpassad därefter.

Efter varje avklarat kapitel belönas man med en bossfight. Bossarna är humoristiskt utformade (tänker särskilt på en med grava magproblem) och besegras även de ganska lätt med förbestämda knappkombinationer, så kallade Quick Time Events.

Och inget ninjaspel utan häftiga och praktiska ninja-moves. Givetvis kan man springa upp för väggar, hoppa mellan dem, gömma sig i högt gräs och buskar, smyga på hustak, kasta shurikens och springa så fort att benen kan misstas för trumpinnar. I plattformsmomenten känns spelkontrollen dessvärre inte perfekt. Den är lite seg, svarar inte så snabbt som jag önskar. Men det blir aldrig oöverkomligt.

Det gulliga äventyret kan möjligen vara lite väl lätt, men jag finner ändå tillfredsställelse i det omväxlande stridssystemet och den tydliga, trevliga grafiken. Hitman-skaparna IO Interactive överraskar med ett trivsamt och kvalitativt ninjaspel som yngre spelare garanterat kommer att stortrivas i.