Miracle

Jag hatar ishockey. Jo, det är sant. Och jag skulle kunna berätta länge och exakt hur mycket jag har drömt om att få borra sönder isen i varenda hockeyrink i Sverige med styvfars nya, motordrivna, isborr. Eller kanske hacka sönder den med en enorm, tvåeggad, Gimli-yxa? Nej, jag tror vi hoppar över det kapitlet och går istället över till filmen Miracle och varför jag, trots mitt förakt mot ishockey, verkligen tycker att detta är riktigt bra.

Kurt Russell gestaltar den legendariske tränaren och coachen Herb Brooks, som 1980 får i uppdrag, att av flera hundra sökande och osnutna collegegrabbar, sätta ihop det amerikanska ishockeylandslaget där målet är att vinna guld i Olympiska Spelen i Salt Lake City. Ett guld som de stenhårda ishockey-jättarna Sovjetunionen i princip redan har tingat efter fyra vunna guld i rad. Så småningom börjar ett riktigt hockeylag växa fram i skuggan av Brooks effektiva och minst sagt hårda träningsmetoder vilket får de unga spelarna att tro att de faktiskt skulle kunna uträtta ett mirakel.

Lika stort engagemang som Herb Brooks kände för ishockeyn, lika stor engagemang kände nog regissören Gavin O’Connor för projektet att filmatisera legendens karriär samt jänkarnas väg till Salt Lake City. Jag tror inte man måste vara en överinitierad hockey-fantast eller komma ihåg varenda minut av USA’s samtliga matcher på vägen till guldet för att inse hur nära verkligheten regissören har kommit. Jag har tittat på en del av extramaterialet, The Making of Miracle, där man får se riktiga glimtar från matcherna, och jag måste tro att man har rekonstruerat dem så väl att det knappt märks någon skillnad. Dessutom har man även lagt på originalkommentatorernas röster på det filmade materialet vilket givetvis också bidrar till att filmen känns väldigt verklig.

Verklighetens Herb Brooks hann aldrig se Miracle. Kort innan premiären omkom han tragiskt nog i en trafikolycka. Vilket är synd, för ur vilka ögon man än ser på det, är Miracle inte bara en film för coacher, spelare och hockey-fans, det är en film för alla. Det är även en högst dramatisk och faktiskt (ja, även fast vi vet hur det slutar) väldigt spännande berättelse om uppoffring, kämparglöd, vänskap och lojalitet. Skådespelar-prestationerna är strålande men den som strålar allra mest är Kurt Russell som kanske gör sin absolut bästa roll någonsin i sin gestaltning av Brooks. Jag skulle faktiskt inte bli helt brydd om Russell grejar en Oscarsnominering efter rollen i Miracle.

Bilden på skivan är väldigt bra och ljudet är klart acceptabelt. Dock hade det kunnat varit mer extramaterial och förutom "Making of.." får vi bara några ynka outtakes att gotta oss åt. Och sedan är det också på sin plats att tillägga att det här är en Walt Disney-produktion vilket givetvis medför att den ibland tenderar att kännas lite väl sötsliskig och sentimental. Men som helhet är The Miracle en film som absolut har en plats i min, för övrigt jättefina, filmhylla och därför belönar jag den med betyget åtta av tio. Och vet ni vad, jag drömmer inte längre om att hacka sönder isar. Det om något är väl ett mirakel.