Monster House

Igenkänningsfaktorn kickar in redan efter några minuter. Och då tänker jag inte på när man upptäcker att världens bästa birollsskådis, Steve Buscemi, gör en av röstrollerna. Däremot minns väl alla hur man som barn hade ett speciellt skräckinjagande hus i grannskapet som man gärna tog långa omvägar för att slippa passera. I Spielberg-producerade Monster House stannar det dock inte vid det, gamle gringubben Nebbercrackers hus är verkligen andebesatt på riktigt. Synd bara att barnen DJ, Chowder och Jenny är de enda som märker det och måste ta itu med problemet själva.

Det är tur att Monster House nyttjat sig av samma fotorealistiska 3-D-animeringsteknik som användes för första gången i Polarexpressen. Därmed är de visuella förtjänsterna i hamn på ett tidigt stadie till skillnad från manuset som går på grund rätt tidigt. Framförallt blir det aningen monotont med en film som uteslutande utspelar sig i ett enda villakvarter och filmen känns betydligt längre än sina 88 minuter. Men det är lätt att vara på sitt mest förlåtande humör när animationen är så pass skickligt gjord som den är. Dessutom har man rent regimässigt lagt tid på att få ett utseende som påminner mer om traditionell spelfilm är tecknad film, ett exempel värt att notera är den långa kameraåkningen i filmens första scen. Sedan är de tändstickssmala karaktärerna, till och med tunnare än Tim Burtons Corpse Bride-dockor, helt bedårande och hade tagit slut på nolltid i vilken leksaksaffär som helst.

Den dagen Spielberg och gänget lyckas kombinera CGI-kalaset med fungerande handling så får de ytterst gärna återkomma. Till dess duger Monster House, men inte för mer än en tittning. Mina betyg är självklart alltid rättvisa men en 6:a känns som extra rättvist och att det inte blev någon Oscars i kategorin Bästa animerade film var nog ett ganska enhetligt beslut av Oscarsjuryn. Det hindrar dock inte er från att hyra den tillsammans med resten av familjen.

DVD-utgåvan från Universal är riktigt trevlig. Kommentarspår med skaparna som noggrant går igenom processen bakom filmen, sju mycket välgjorda minidokumentärer och ett avsnitt som behandlar skapandet av en specifik scen där man får se hur animeringsarbetet framskrider och de olika delarna i processen. Det medföljer även ett fotogalleri. Och ja, bildkvaliteten (Widescreen 2.40:1) ser lika fantastisk ut som själva filmen. Sedan behöver jag självklart inte påpeka att ni ska se filmen med originalrösterna istället för den svenska dubbningen.