Moto GP 4

Japanska Namco och brittiska Climax står för en av denna generationens stora förvirringar. De båda företagen utvecklar nämligen var sin serie av motorcykelspel, baserade på samma licens, med i stort sett samma namn. Dock befinner sig de båda spelserierna på var sin sida av kvalitetsskalan. Medan Climax har berikat racinggenren på Xbox med sina två motorcykel-spel har istället Namco förpestat och irriterat konsumenter och kritiker med tre hittils riktigt usla Playstation 2-spel. Senast det var dags var för två år sedan, då jag levererade ett mycket lågt betyg till Namcos senaste misslyckande. Då möttes man av ett spel som saknade exakt allt vad kvalité hette, grafiken, kontroll och spelbarhet stank gammalt överkört djurkadaver som man hittat i ett dike. Ingen kvalité fanns att se och spelet försvann ganska snabbt från spelhyllorna.

Nu är Namco alltså i farten igen, och denna gång verkar de i alla fall ha arbetat lite hårdare på att polera spelet, något som dock inte hjälper allt för mycket. Att förbättra de tidigare spelen är ingen stor bedrift och torde te sig naturligt, men denna gång har de faktiskt skärpt sig, lite i alla fall. Till en början har Namco förbättrat kontrollen, även om det inte är så bra som man kan förvänta sig, är det i alla fall ljusår bättre än senast. Dock lider kontrollen fortfarande av att vara överdrivet slapp och oprecis, och i det längre racingklasserna fann jag att jag konstant behövde göra justeringar i kurvorna. Detta tack vare att kontrollen helt enkelt inte styr dit jag vill, då det allt för oftast styrs betydligt mer än vad som är rekomenderat. Detta är ett problem som först och främst uppenbarar sig i 125cc-klassen, och till mindre grad i 250cc och i stort sett inte alls i 500cc. Med andra ord blir kontrollen, och helaspelet en betydligt mjukare och mer behaglig upplevelse i takt med att man arbetar sig upp genom klasserna.

Grafiken är dock fortfarande kraftigt undermåttig och det är svårt att tro att detta rullar på samma maskin som till exempel Burnout 3. Tack vare att grafiken är både grovkornig, otydlig, flimmrig och fullkomligt livlös blir till slut ögonen så ansträngda att man inte klarar av att spela spelet under längre perioder. Vad som dock är lite irriterande är att man måste spela genom 125 och 250cc-mästerskapen innan man tillåts att äntra 500cc-VM. Detta innebär alltså en bra tids lidande innan man får lite riktig underhållning, ett upplägg som frusterar otroligt mycket. I övrigt bjuds det på, precis som förra gången, en mängd småuppdrag man ska klara för att låsa upp nytt material, träningslopp, tidsträning och allt annat som är standard. Men trots att Namco har byggt upp ett betydligt bättre Moto GP denna gång når det inte mer än halvvägs. För den som orkar är 500cc-läget god underhållning, men vägen dit är intealltid speciellt rolig, även om det inte stinker alls lika illa som tidigare. Hyfsad banracing på två hjul helt enkelt.