Mupparna

Filmen:
Idag är det knappt någon under 25 som känner till vilka Mupparna egentligen är. En rad dåliga filmer och det faktum att dagens publik/kids hellre ser högklassiga datoranimationer än gubbar som har djurdockor av tyg på händerna - känns båda två som tänkbara anledningar till varför Mupparna försvunnit från det kollektiva medvetandet.

I den nya filmen, The Muppets, tar man till vara på det faktum att Mupparna som karaktärer är ganska blasé bland stora delar av världsbefolkningen och bygger upp hela filmen kring att de stackars varelserna försöker kämpa sig tillbaka till rampljuset. En elak oljemagnat, spelad av en härligt ondskefull Chris Cooper (vars bisarra hip hop-framträdande kommer få många att tappa hakan av förvåning), försöker nämligen köpa upp Mupparnas gamla teater för att borra efter olja som tydligen finns rakt nedanför den legendariska byggnaden. Att återförena Mupparna med varandra visar sig dock vara den största utmaningen.

Mupparnas återkomst till den vita duken är en enda lång glädjeinjektion från början till slut där manusförfattarna Jason Segel och Nicholas Stoller visar stor kärlek och respekt till källmaterialet samtidigt som de ingjuter en skönt självdistanserad sida där Mupparna tillåts skämta om sig själva gång på gång. Här finns något för alla, såväl inbitna fans som nya. Mupparna träffar mitt i prick och skapar något så ovanligt som en musikal där musiknumren (här finns flera riktigt bra låtar vid sidan av Oscarsbelönade "Man or Muppet") får en att skina och där Mupparna sprudlar av underbar charm.

Segel, Adams och Chris Cooper ser alla ut att stortrivas i sina roller, precis som de många cameo-framträdandena som dyker upp under filmens gång. Det är dock Mupparna själva som står i fokus och som lämnar det största intrycket. Dessa underbara varelser visar att det inte alltid är så att miljontals pixlar och polygoner överträffar gammalt hederligt tyg och pingisbollar när det kommer till att bygga upp fantasifulla karaktärer.

Kermit, Miss Piggy, Fozzie och alla de andra gamla figurerna får en att skratta sig sönder och samman, men också känna hur ögonen fuktas lite i de mer känsloladdade scenerna (som Kermits fina sång i början och ett par scener mot slutet). Roligast är dock nytillskottet Miss Poogy som är en slags bizarroversion av Miss Piggy med ett förmodat kriminellt förflutet och väldigt kort stubin.

Mupparna har sina brister, absolut. Ibland blir den lite för tramsig för sitt eget bästa och det hade faktiskt varit roligare med ett par "mer" kända ansikten än de som tittar förbi i cameo-rollerna, även om nu många av dem ändå gör klockrena insatser. Håll utkik efter Dave Grohl i en blinka-och-du-missar-cameo i början av filmen. Överlag är dock detta en av de mest glädjesprudlande och underhållande filmerna som jag sett på väldigt länge - och definitivt den bästa musikalen på flera år...

Det bästa av allt är att du inte behöver ha varit ett fanatiskt Mupparna-fan för att uppskatta den. Den här fungerar lika bra som inkörsport till Jim Hensons odödliga tygskapelser för alla som inte riktigt fattat grejen med Mupparna som den funkar som renodlad nostalgitripp av den bästa sorten. Nu väntar jag med spänning på uppföljaren!

Bilden:
Att Disney i princip alltid levererar strålande bildkvalitet på sina BD-utgåvor är inte direkt någon nyhet, men Mupparna är i en klass för sig. Skärpan är fullkomligt makalös. Färgerna är perfekt balanserade och de många tonerna som trängs om utrymmet (alltifrån Kermits lysande grönfärg till Animals illröda hudton) är alla varma och behagliga för ögonen. Svärtan är ljuvligt mörk och tung, medan brus, smuts och andra tråkigheter aldrig syns till i den här otroligt bildtransfern.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.78:1.

Ljudet:
Om möjligt ännu mer imponerande än bilden är detta DTS-HD Master Audio 7.1-spår vars ljudbild perfekt matchar filmens visuella galenskaper. Omfånget och dynamiken är helt otrolig med underbart precisa och kraftfulla surroundeffekter där varenda liten detalj i ljudmixen fångas upp på ett lysande sätt. Det är ett strålande samspel mellan högtalarna som gör Mupparna till en ljudupplevelse utöver det vanliga. Att sen dialogerna är kristallklara och att det är ett ruggigt fint tryck i musiknumren gör knappast saken sämre. Referensklass, raktigenom.

Extramaterialet:
Här finns ett nio minuter långt blooper-reel som går under det fyndiga namnet "The Longest Blooper Reel Ever. At least In Muppet History, We Think" och som bjuder på några småroliga ögonblick, men överlag rätt tjatig. Här finns också ett gäng med bortklippta scener av varierande kvalitet, ett par bakom kulisserna-featurettes och några trailers.