Mysims Skyheroes

Pengar är ändå en ganska kul grej. Det kan vi väl vara överens om? Electronic Arts är rakryggade människor och gör ingen hemlighet av att de också tycker om pengar. Hur kan man annars berättiga deras halvnya spelserie MySims? En förgrening till den oändligt populära livs-simulatorn The Sims som istället fokuserar på en mer traditionell spelbarhet och därtill riktar sig till den lite yngre publiken.

Serien var länge Wii-exklusiv och har på imponerande kort tid hunnit med inte mindre än fem stycken spel. I dem har vi hunnit med allt från racing och spiondraman, till medeltida simulatorer och hemmafester. Nu är så dags för MySims SkyHeroes det sjätte spelet i ordningen. Vilket också markerar seriens inträde i multiformatets förlovande land i och med att spelet den här gången också kommer till Playstation 3 och Xbox 360. Den här gången tar småsimmarna till luften i flygmaskin!

Rent spelmässigt så är det en ganska infantil och enkel flygsimulator som tycks direkt hämtad från Diddy Kong Racings storhetsdagar. Spelet är indelat i två huvudsakliga lägen där du antingen race:ar runt i luften av ditt hjärtas lust eller skjuter ner dina motståndare med missiler och gatlin guns. You know, for kids!

Det är simplistiskt på gränsen till banalt, även för den yngre publiken. Story-läget släpar sig fram med en snigels takt och uppdragsvariationen är lika stor som blandningen i en påse M&M´s. Vilket förstås känns som lite av en slösad chans när SkyHeroes i all ära ändå har en ganska solid kontroll med ett upplägg som ändå hade passat den yngre publiken. Hastigheten är inte för hög, banorna lättnavigerade, du kan inte krascha och i det fall att du skulle bli nedskjuten så spawnar du efter någon ynka sekund.

Problemet blir när utvecklarna tycks ha velat komma undan med minsta möjliga. Banorna är banala i sin utformningen, vapnen oerhört fantasilösa (missiler, laser och minor någon?) speciellt i jämförelse med de klart överlägsna Nintendo-konkurrenterna. Lägg därtill i beräkningen att spelet brottas med en oerhört travesterad A.I som är så ur led med spelet att den borde sitta i rullstol.

När du inte race:ar eller dog fight:ar i ditt plan så kan gå apskit i verkstaden och kustomisera ditt plan eller din karaktär med, faktiskt inte särskilt många tillbehör. Vilket förstås blir ett ganska besvärande frågetecken när det ändå handlar om ett spel som är en avfälling till The Sims. Alltså själva urkraften som skapade spelvärldens kustomiserings-hysterin av snedda näsben och inåtvända ögonbryn.

I det fall du har kompisar så finns också ett multiplayer-läge men poänglösheten visar ganska snart sitt fula ansikte. Det också då man märker att MySims SkyHeroes spelgrund är så torftig och bristfällig att det inte duger för några längre spelsessioner.

Grafiken är duglig. Öar, grottor och himlavalv ser ut som polygoner skulpterade av Playdo köpt från Göfab. Rent designmässigt faller inga hakor till marken men det är i vilket fall konservativt, ofarligt och enkelt att ta till sig. Tyvärr gör det också att hela spelet känns väldigt anonymt och ganska grått hur många färger som det än slänger mot dig.

En av spelets stora behållningar är den Ompa-lompska Simliskan som karaktärerna pratar. En rappakalja av bästa märke som i sina bästa stunder kan få spontana skratt att utbrista mitt i tristessen av trögflytande flygplansaction. Tyvärr är den humoristiska tonen från de tidigare spelen som bortblåst ur spelets story-läge, vilket gör att den mest känns en lös vaddering för att hålla samman ett ännu lösare spel. Därtill skall sägas att även om Simliskan oftast är en behållning så kan det under sämre stunder också framkalla känslan av att vilja hyvla öronen av sig.

Även om MySims SkyHeroes är ett spel riktat till de lite yngre målgrupperna så ger det inte spelet certifikat för att vara så här undermåligt. Skulle en sexåring ha roligt med spelet? Självklart! Men dom har ju roligt med kottar. Och i det här fallet ger kottar många gånger bättre värde då MySims SkyHeroes har en prislapp som inte flyger någonstans mer än som kanske ett DLC-spel.