Naruto: Ultimate Ninja

Flera här på redaktionen är stora Naruto-fans och följer slaviskt den något tröge men genomtappre orangeklädde ninjans kamp för att få bli hövding över byn Konoha. Tyvärr har Naruto-spelen dock låta vänta på sig, och när de nu kommer (Naruto: Clash of Ninja sägs vara gång för Gamecube) är det den första delen av en serie spel som redan fått otaliga uppföljare i Japan.

{Naruto: Ultimate Ninja} släpptes ursprungligen 2003 i Japan, men kommer alltså först nu hit i ett fåfängt försök att matcha var TV-serien befinner sig i storyn på stora marknader som Storbritannien och Tyskland. Och visst, jag förstår såklart varför man väljer att göra så, men det innebär att de mest lojala fansen som sett hela serien eller importerar mangan från USA inte kommer få se sina favoriter i spelet.

Nå, alla nyckelfigurer som dök upp tidigt i serien finns med här såsom Sasuke, Sakura, min personlige favorit Gaara samt naturligtvis Naruto själv. Själva fightingen utspelas man mot man på banor med fler tillgängliga ytor. Det går till exempel att studsa mellan hustak, plana ytor, japanska broar och annat. Det ger såklart mer Naruto-känsla, men är mer för syns skull än för att det spelmässigt faktiskt tillför något.

I huvudsak används cirkelknappen för kraftfullare attacker, men det går att lära sig ganska effektiva slagkombinationer om man över. Dessvärre är dock spelkontrollen ganska oprecis och slagsmålen blir snabbt likadana. Det gör att man inte orkar spela några längre stunder, utan det är som att man har kul med Naruto bara för att det är Naruto, snarare än för att det är ett bra spel.

För den som vill går det dock att göra alla de klassiska attacker man sett i TV-serien såsom Narutos förödande Sexy no jutsu och Rock Lees Leaf Hurricane. Tyvärr tycker jag dock att mycket av känslan förtas av att alla figurer pratar engelska. Namco Bandai borde ha haft den goda smaken att göra som i sina egna Soul Calibur-spel och låta dig som spelare själv välja vilket språk du vill att dina kämpar ska tala.

Förutom att slåss mot en mänsklig motståndare finns fyra sätt att spela mot datorn. Allra mest underhållande är scenario-mode, där man får följa valfri figur i en kortare historia. Presentationen är riktigt läcker och varje strid är vackert inramad samt att de viktigaste striderna kan ta fler minuter. Andra spelsätt är misson-mode där man ska uppfylla speciella krav, samt naturligtvis free battle där man slåss mot datorn, spelande som vem man vill och till sist ett övningsläge.

Att spelet släpptes 2003 gör sig tyvärr påmint inte minst grafiskt samt i det faktumet att ljudet låter väldigt burkigt. Naruto: Ultimate Ninja dras med precis alla de problem Playstation 2-spel gjorde under den här eran som sega laddningstider, mycket flimmer och har en allmänt gammal känsla över sig. Naruto-seriens färgstarka persongalleri räddar dock upp anrättningen och för de som inte kunnat spela Naruto-spel tidigare är det såklart kul att se alla platser man sett i serien i digital form.

Det är svårt att fullt ut uppskatta Naruto: Ultimate Ninja när man vet hur bra Naruto-spel det finns till Gamecube och inte minst hur mycket bättre de japanska uppföljarna till detta spel är. Det gör sammantaget att man nog ska vara ett riktigt Naruto-fan för att kunna uppskatta Naruto: Ultimate Ninja, som trots allt är ett riktigt gammalt spel som borde ha släppts för länge sedan. Vill man spela fightingspel, finns det helt enkelt mycket bättre alternativ.